|
En Söndag 1883 satt dalkarlen och gårdfarihandlaren Nol-Karis-Erik Larsson från Äppelbo FA:s helgelsemöte på Ladugårdslandsteaterns i Stockholm. Guds Ande talade mäktigt till honom. Han var avfälling, men nu återvann han sin frälsning. Kort därefter for han till Sundsvall, där han blev soldat strax efter kårens öppnande. Sedermera blev han sergant i Tunadals kår.
Vid julen 1886 kom Nol-Karis-Erik hem till Äppelbo. Han bar då den första frälsningsarméuniformen som man sett i Västerdalarna. Här mötte han en själsfrände i länsman Olof Stadig. Han var också född på nytt och en ivrig evangelist i Äppelbo och Transtrand. Annandag jul höll länsmannen en sammankomst i Oppsa-Halvars hem, där även Nol-Karis-Erik var med. Erik vittnade och man grät av rörelse, då denne förste av bygdens söner, som anslutit sig till den underliga Frälsningsarmén, avlade sitt vittnesbörd. Det blev bönerop och bekännelser och tacksägelser, och när man slutat, kunde sju själar vittna om att de funnit frälsning.
I regel stod Nol-Karis-Erik i täten för mötena, men en gång lät han nyfrälsta Opsa Kersti Halvarsson ta ledningen av ett möte. Därmed blev hon den första kvinna som talade offentligt i ett religiöst möte i Västerdalarna.
Man hade dock svårt att finna en lämplig lokal, så man beslöt att tills vidare uppföra en provisorisk lokal - ett brädskjul, som många villiga händer reste upp på en dag på en tomt, skänkt av Dunder-Lars den äldre.
I denna lokal öppnade kapten H. Ringkvist och löjtnant A. Falk den 22 mars år 1890 kåren i Äppelbo, hölls det första mötet hölls i missionshuset Born, Äppelbo. Närvarande i detta möte var 52 rekryter och ett 100-tal nyfrälsta så i juni hölls den första soldatinvigningen.
Kåren kunde inviga sin nuvarande fastighet redan den 30 nov. samma år. 1917 gjordes en tillbyggnad och 1937 moderniserades fastigheten. Hjälptruppen, som fortfarande är i verksamhet startades 1927. Till fanjunkare utsågs då Nol Karis-Erik Larsson, som blev frälst på Ladugårdslandsteatern i Stockholm fösta året Frälsningsarmén kom till Sverige, och han var en bidragande orsak till den första väckelsen.
I juni 1891 gästade vi, stabsmusikkåren, kåren o Äppelbo och möttes med orden: "Om det blir riktigt välsignat i afton, så blir ni förskräkta". Tänkande på hans ord, kunde jag dock inte riktigt fatta hvad han menade förren vi kommo på mötet. Många fria möten har jag varit med om, men maken till hvad förhållandet var i Åppelbo har jag ej sett.
Man kunde ju inte undra på, att soldaterna var glada, ty på samma gång som det var musikmöte, var det äfven kårens årsfest., och man prisade Gud för ett segerrikt år, som rullat in i evigheten. Adj. Sundkvist påminde om hur kåren liksom blifvit född i ett brädsjul, men vunnit stor seger, att de nu kunde fira sin första årsfest i en ny, egen barack.
Många soldater vittnade, som hade blivit frälsta under det flydda året: äfven några officerare, som öfvervore festen afgafvo sina vittnesbörd, hvaraf särskilt må nämnas kapten Ullin, som i 8 månader varit stationerad här.
A. Assarsson
|
|
