Den första soldatinvigningen hölls den 12 dec. 1887.
"Frälsningsarméns första jul i Arboga har varit mycket välsignad. Många som förr firade jul i sus och dus, mitt i syndens elände har nu fått bättre julfröjd.
   Nyårsdagen stor fest, lokalen till trängsel fylld. Vår förnämsta gäst var Jesus, därnäst stabsofficer Segersteen och Köpings officerare. Vi hade gitarrmusik och sång."
                                               Ch. Andersson, kapten.
Kårens första jul (1887) har varit mycket välsignad. Vi hafva kämpat och vunnit seger. Mången själ som fordom firat jul i sus och dus, mitt i syndens elände, har nu fått en bättre julfröjd, nämligen den som världen icke giva kan.

   Söndag. 8 jan. 1888 fick vi härligt uppleva Guds nåd då vi under sista drabbningen på kvällen sågo icke mindre än 20 själar som segerbyte vid Jesu fötter.     
                                                  I. Thomson, löjtnant.

Sönd. 12 mars. 1888 hade vi farvälmöte för vår käre löjtnant I. Thomsson, Mötet var alltigenom saligt, fastän vi å ömse sidor kände det svårt att lämna varandra. Soldaterna vittnade flitigt och vore allesammans beslutna att hålla ut, så att de en gång skulle få möta sin löjtnant i himmelen.
   Därefter bjöds syndarna taga farväl af syden, och 5 själar lydde uppmaningen.
   Vi har under veckan haft mycket saligt, fast djävulen har rasat, och det kunna vi ej undra på, när hans tappraste hjältar börja fälla modet. På fred. Hade vi ett mycket välsignat fest, på vilket några främmande bröder vore värvarände, som sjöng och spelade. Jesus var även bland oss och talade till själarna. Den synliga frukten av mötet blev 5 bekymrade, men Guds ande hade så kraftigt talat, att det ej fanns många som gick hem från vår fest utan att fa fått något intryck därav.   
                                                                                      O. Eriksson, sergeant.

     1888 fick kåren mötesförbud. Då detta inte efterföljdes fick kaptenerna Anette Andersson och J.A. Broberg gällda detta med ett fängelsestraff, för att plikta för sin förseelse.  Kapten Anette Andersson som ignorerade myndigheternas mötesförbud fick därför "sitta inne" i åtta dygn i Örebro den 11-19 juli 1889. Hon skriver följande om den händelse som orsakade detta i Stridsropet nr 4 år 1889.
     "Fem minuter före halv tio tog jag min klocka i handen och uppmanade de ofrälsta själarna att på de få minuter ännu voro kvar, välja liv eller död. I samma ögonblick trädde tre poliskon- staplar fram och tillsade mig på ett mycket rått sätt att det var åtta minuter över tiden. Jag frågade då om jag kunde få avsluta mötet med bön, men det beviljades inte. Innan jag avslutat välsignelsen, hade de visat ut nästan allt folk.

Stridsropet nr. 29 1889 skriver vidare:  Torsdags morgon klockan 8 inställde sig vår kamrat enligt givna instruktioner vid fängelset för att överlämna sig i fängelsemyndigheternas händer att uttjäna sin strafftid af 8 dagar, men eftersom icke papperen vore riktigt klara, så blef hon hemskickad. Då hon inställde sin morgonen därpå blef hon visad till sitt nya rum, hvilket var långt ifrån att vara så bekvämt som sen lilla bostaden i frälsningsbaracken. Hon hade känt sig tämligen klen under någon tid förut och hade behov af vila , och nu fick hon åtta dagar utan att begära lof. Efter hvad jag uppfattat fick hon under den korta tiden, då hon var inspärrad innanför de täta stenmurarna lära sig ett nytt yrke, nämligen tändstickstillverkning.

Fortsättning på nästa sida