|
31/10-1891. Senaste nyheten är den, att satbsmusiken gästat vårt samhälle. Tack vare polismyndighetens humanitet, blef musiken i tillfälle att genast vid ankomsten, på vägen från järnvägsstationen till lokalen, sända svalvågor af härliga toner öfver staden. Arboga har, där den ligger på en öppen slätt, inbäddad i en lummig grönska, inga murar av sten, som behöfvas nedbrytas, men andra murar omsluta på ett osynligt sätt den till utseendet fredliga staden. Och dessa murar, vilkas namn för Stridsropets läsare inte torde vara obekanta, har stabsmusiken på ett kraftigt sätt försökt att nedbryta. Knappt hade stabsmusikkåren, åtföljt af hela stadens välgångsönskningar, lämnat oss, fören kårens nya musik blef i tillfälle att på öppen gata visa, hvad den dugde till. För att annonsera sönd. e.m. möte företog hela kåren i slutna led, men flygande fanor och klingande spel, en hallelujamarsch genom staden. Resultatet blef det bästa. Lokalen fylldes med människor, andakt i salen, glory på plattformen och vid mötets slut två syndare vid korsets fot. Halleluja!
Fortsättning på nästa sida.
|
|