|
Pingstdagens eftermiddag 1888 besökte kåren för första gången Domkyrkan. Vi läste H.visan 1:10-13 och det fröjdade våra hjärtan att syndens vinter hade försvunnit för rättfärdighetens sol, Jesus Kristus. På Annand. Besökte vi Edane. På tågresan hem blev vi tilltalad av en ofrälst som sade: "Ni ser så glada ut." Vi svarade honom att vore så emedan Jesus förlåtit oss alla våra synder. Under det att vi fortsatte vårt samtal med honom låtsades han som om han även brukade bedja till Gud. Men då jag frågade; "kan ni just nu här böja edra knän och tacka Gud?", svarade han häftigt "Nej, men kanske Ni vill det?" Ja, ropade vi alla på en gång, i det vi genast hoppade ned ur kupén och sedan vi af konduktören hört att vi 10 minuter kvar till tågets avgång, samt fått tillstånd att bedja, böjde vi våra knän på plattformen utanför vår kupédörr. Många gånger har vi blivit välsignade på vår plattform, men den fröjd, som nu kom oss till del, var obeskrivlig.
Mina Malmkvist, kapten.
Sedan sista rapporten skrevs har vi haft glädjen att se 21 själar gråtande vid korsets fot. Även har 8 rekryter blivit intagna.
Arvika kår går tappert fram och sjunger om Guds dyra lam på gator och gränder, Samt fridens budskap sänder tills mången syndaträl blir frälst till kropp och själ.
Högt kärlekens eld brinner för syndaren, som finner sin renhet i det blod, Som ger soldaten mod. Vårt stridsrop vi få sälja, det kunna vi förtälja, "Runt Jorden" och med "Kvinnans rätt" vill det dock icke gå så lätt.
Men "Lilla Soldaten" som förts hit av "staten" per snäll- tåg, den kringlöper till folket här, som köper åt barnen små som snällt i skolan gå.
Ett ryckte har här ljudit, att prosten har förbjudit de stackars barnen små Till våra möten gå. Har detta verklig grund? Då slutar jag på stund, För att ej bli stortalig; men jag är frälst och salig. Skrev Kapten Mina Malmkvist den 16 juni 1888.
Den 9 juli 1888 besökte vi Högvalta, c:a en halv mil från Arvika, där vi hade två möten och över 20 själar vid Jehovas fötter. Från sista mötet som hölls den 19 juli, återkom kadett Ågren jämte några soldater, marscherande hem kl 2 på natten, uttröttade till kroppen, men med fröjd ishinna sina hjärtan över att ha sett 16 själar som sökt frälsning. Mötena har hitintills hållets i soknens skolhus och varit talrikt besökta. Mina Malmkvist, Kapten.
Fortsättning på nästa sida
|
|
