|
Stridsropsnotis 19 okt 1888. En vecka har förflutit sedan jag kom till Askersund, och under denna vecka har jag och kamraterna i sanning erfarit att Herren är den, som går med i striden.
Söndagens möten var saliga. Hallelujamötet var, tror jag, det friaste vi haft här. De nyfrälsta vittnade om sin frälsning, och även gamla kristna prisade kanhända för första gången offentligt sin frälsare. Mötet slutade med 4 gråtande syndare vid Jesu fötter. Kvällsmötet var också mycket välsignat, och då inbjudan kom, fingo vi bedja med 10 olyckliga.
Då djävulen lider nederlag, blir han vred, och det har jag fått erfara, emedan jag idag varit uppe på rådstugan och där fått besked om, att våra möten ej får räcka längre än till 21, vilket dock ej kan gå för sig.
Augusta Härnström, kapten.
Sönd 11 nov. 1888 skulle på aftonen bli ett för askersundarna ett ovanligt. Lokalen var också till trängseln fylld. Det skulle nämligen bli soldatinvigning. 14 rekryter skulle invigas till soldater. Det var en allvarsam stund. Gud talade kraftigt till oss alla, och varje rekryt kände hur viktiga de avgivna löftena till Gud vore. 3 själar fingo vi bedja med.
Även vi har haft glädjen av stabsmusikkårens besök. Den var till stor välsignelse. Lokalen var överfull, och många människor stod utanför. Dagen därpå skickade en person till oss inträdesavgiften, ehuru densamme endast fick stå utanför och höra på. Augusta Härnström, kapten.
Det är ovisst om det var myndigheterna som lyckades stoppa verksamheten när den först begynte 1888, eller om intresset från satens medborgare var klent, så här skriver nämligen Stridsropet nr 50 1888.
"Nu har staden lyckats göra sig bemärkt och omtalad, tack vare dess stadsfiskal och rådhusrätt, hvilka myndigheter varit lyckliga nog att finna en käpphäst, på hvilken de med triumferande hjältemod kunna rida ur sin obemärkta verksamhetskrets ut på offentlighetens slagfält för att genom en hjältebragd vinna ryktbarhet och erkännande. Denna käpphäst är: tiden för Frälsningsarméns möten, och hjältebragden är: bötfällande (naturligtvis med ty åtföljande
Fängslande) af en ung kvinnlig frälsningsofficer, kapten Augusta Härnström. Mötena hafva varit lugna och ostörda. Kapten skriver själv därom: "Det är så tyst vid mötena som i kyrkan, det är endast när folket går ut, som det blir en smula buller." Detta buller, som så har uppskrämt stadsfiskalen och magistraten, består däri att några ynglingar gifva liten smula ljud ifrån sig utanför lokalen. Den, som egentligen blifva störda häraf, lär vara en i närheten boende nattvakt!
Den 8 dec. 1888 besökte adjutant Ögrim kåren och skriver följande: "Då jag under eftermiddagens lopp vistades i officersbostaden, kommo två polismän dit med en ny stämning till följande måndag. Jag frågade dem huruvida det förevarit något vid mötena, som kunde föranleda förbudet, men de visste icke af något dyligt.
Kvällen kom med sitt möte, och jag befann mig försa gången bland dessa kamrater, en skara på 17 soldater och 6 rekryter.
Fortsättning på nästa sida!
|
|
