Jul- och nyårshelgens möten 1925 ha varit goda och besökta av stora människoskaror. Julafton kl 18 musikstund och julbön vid den stora, av elektriska ljus strålande granen å Sveatorget. Minst 2000 personer var närvarande. Vid julottan var lokalen överfull långt före mötestiden, kl. 6.    Matvaror och kontanter utdelades för mer än 300:-                   Eskil Hellman, adjutant.

Den 7-9 mars 1925 firade kåren sitt 35-årsjubileum. Högtidsmötena leddes av kommendören. En återblick på de gångna åren fyllde våra hjärtan med outsäglig glädje och tacksamhet till Herren, som varit så god emot oss. "Vid 35 års ålder har en människa en ganska rik erfarenhet, och så är också fallet med Borlänge kår", yttrade stabskapten Elfving i ett av högtidsmötena. Det har varit erfarenheter av tusen skilda slag, men såväl under mörka som ljusa tider har Herren varit med oss, och åt honom giva vi äran för allt. Han har också på ett kraftigt sätt uppenbarat sig till frälsning för många själar. Av dessa har många ställt isg som kämpar under den kära fanan.
   Årsfesten blev en sannskyldig högtidsfest. Att kommendören kommit för att leda högtidsmötena gav festen än högre vikt och värde.
   Lörd. kv. Musikfest leddes leddes av kårens föregående B.O.,

adjutant Jakobson, Falun. Efter sång och bön läste adjutanten en av davids sköna psalmer. Det blev en god musikstund. Än en gång gladde adjutant Jakobson oss med en sång till luta.
   Sönd. 8 mars var den egentliga "födelsedagen". Kommendören, biträdd av major och fru Lundström samt stabskapten Elfing, ledde dagens alla möten. "Jag är din, o Gud, jag har hört din röst", ljöd sången, varmed helgelsemötet började, och denna sång stämde våra hjärtan och sinnen i samklang med mötets karaktär. Med ledning av orden i Ef 6:10 talade så kommendören kraftigt till Guds folk. Den helige Ande var över oss, och vid slutet av mötet förnyade vi våra löften till Gud.
   Eftermiddagens möte var veteranernas. Det blev från först en stund ett tack- och jubelmöte. De gamla kämparnas vittnesbörd formade sig till ett samstämmigt tack och lov till levande Gud för hans under gångna tider bevisade trofasthet, för ungdomsglädje, även då håret grånar, men först och sist för att det nu funnes en ung skara, villiga att träda in i de gamlas fotspår. Kommendören Talade över orden i Upp 3:11. "Jag kommer snart, håll fast det du har, så att ingen tger din krona."
   Frälsningsmötet på kvällen inleddes av major Lundström. Fru Lundström talade härpå innerligt och varmt, uppmanade de oomvända att söka frälsning. Kårens skattmästare talade om lyckan av att redan i ungdomsåren söka Gud. Efter en solosång av löjtnant Åkesson frambar kommendören sitt budskap- tre själar sökte frälsning. Halleluja!
   Sista mötet i högtiden höls på månd.kv. Omedelbart före detta samlade kårens B.O., adjutant Eskil Hellman, kamraterna i soldatrummet till en särskild andaktsstund, varvid soldaternas gåva, en soldatrumsbibel, överlämnades till kåren. Därefter började det offentliga mötet. Efter sång och bön talade adjutant Hellman något om vad de 35 åren ha inneburit. "De har inte försunnit spårlöst", sade han, "utan vad kåren nu är och vad vi äga av andliga erfarenheter är en del av resultatet."
   Scouterna beträdde så plattformen. De gåvo sitt motto och sjöng en käck sång. Barnsoldaterna sjöngo därpå: "O,Jesus låt mig vara en liten gren i dig". Älsklig var synen av de små, och ljuvliga vore barnrösterna.
   Löjtnant Åkesson talade därpå. Han hade känt sig styrkt av veteranernas vittnesbörd och var glad över att få tjäna samma Gud som de, den Gud, som fört till seger.
   7 nya kamrater invigdes under fanan, i sanning den bästa födelsedagsgåva kåren kunde få.
   Fanjunkare Öhrn uppläste ett poem om vår gamla fana, och härefter upplästes anlända brev och telegram från många officerare, som fört befälet under de gångan åren. Det bar ett djupt gripande ögonblick, då till slut namnen lästes upp på dem som under de gångna åren hemförlovats. Innan mötet slutade, sökte en själ frälsning.                 Anna Gustafson, plattformssergant.

Den 23-25 april 1926 hade vi glädjen att ha fru kommendörlöjtnant Povelsen på besök. Tre dagar inför Gud. Fyra offentliga möten höllos, och på söndagseftermiddagen hade vi ett enskilt möte för soldater, då fru Povelsen talade över ett speciellt ämne, som skänkte oss mycke välsignelse. Till de offentliga mötena samlades mycket folk, och Guds Ande var rådande ibland oss. Hennes budskap förfelade heller icke sitt mål, ity att själar blevo övertygade om sin synd och överlämnade sig till Honom som sade: "kommen till mig, I alla", och de fingo därvid också sanningen av ordet: "Den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut." Gud ske tack! Vi prisar Gud för både vad han tog och vad han gav. Han tog från många hjärtan bort synd, sorg, nöd, andlig kyla och likgiltighet och gav dem i stället förlåtelse, frid, glädje och ro. Vi såg omkring 40 själar, som sökte Guds gåvor. Vi bedja nu : "Herre, bevara det du gav oss genom dessa tre dagars möten! Vi veta också att mycket av det, som såddes i det fördålda, och med avseende på detta tror vi på löftet i Jes 55:11: "Så skall det ock vara med ordet, som ut går ur min mun: det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt."
   Tack fru Povelsen för detta besök!                                                  Martin Ehnstedt, kapten.