Första mötet i trakten hölls 18 juni 1890 av kapten Judit Bergström i Nordanåker, och sedan i Mackmyra hos Ur A. Nilsson. Där i ladan hölls den första soldatinvigningen av ett 30 rekryter. Den 21 sept. samma år kunde kåren flytta in iden nybyggda lokalen i Dala-Järna.

En kort tid därefter hölls den andra soldatinvigningen där många "järbergister" blev soldater, som förde med sig den anda som präglades av nit för själars frälsning, glädje och hänförelse.
     Dala-Järna fick tidigt ryktet om sig att vara en andlig kår, där det var mycket vanligt att man föll i hänryckning, såg syner och talade tungor.

    Under denna första tid kom den unga lärarinnan Olars Lisa Andersdotter med i kåren, sedermera överstel. Elisabet Liljegren, Slummens överste. Hon talade en gång i andehänryckning från kl. nio på kvällen till kl. tre påföljande morgon, dock inte vare sig "änglars tungomål" eller främmande människospråk utan på ren svenska, så att alla begrep henne. Hon var vid detta tillfälle endast 17 år.

För att få tillfälle att tala med människor på denna plats och denna tid, så måste man gå dit där de finnas. De är nämligen ute i skogen eller på ängarna för att valla kreatur eller bärga hö. Lörd. den 1 Aug. (1891) marcherade undertecknad jämte tre kamrater dit ut för att upphöja vår mästare. Under det att vi marscherade den steniga skogsvägen, sjöngo vi af hjärtat: "Om än vägen stenig är" etc. Vid framkomsten mottogs vi med "halleluja" från några kamrater, som arbetade där ute. Vi fingo lof att "ta" in i en lada öfver natten. Vi somnade

Verksamheten
upphörde
2009


Kåren


Historik
    sid. Nr 2.    sid. Nr 3.
    sid. Nr 4.    sid. Nr 5.
    sid. Nr 6.    sid. Nr 7.
    sid. Nr 8.    sid. Nr 9.



ÄPPELBO

godt efer en lång och tröttsam vandring, sedan vi först haft ett lite bönemöte.
   På sönd. hade vi 2 möten i en provisorisk lokal, där predikostolen utgjordes af en stubbe. En syndare böjde sig och prisade sedan Gud på vårt andra möte.
   Fred. den 7 hade vi besök af Kommendören och hennes adjutant. Kommendören ledde årsfest och förrättade barninvigning. Gud välsigne kommendören! ropar Järna kår och Löjtnant A. Falk.

Notis i Stridsropet den 3 Okt. 1891. Under sönd. hölls tre möte. Helgelsemötet var mycket härligt och skall sent glömmas. Det känndes huru Gud liksom grep tag om hvarje skäl. Vittnesbörden voro härliga, och det kändes att dessa kamrater haft att göra med Gud. Mötet slutade med att cirka 50 á 60 personer böjde sig vid platformen för att få en dubbel kraft att lefva för Gud.
   Hallelujamötet var genomsaligt. Med anledning af de stora ting som Gud utträttat i Dalarne, lästes Es. 35 kap. Soldaterna jublade och hoppade riktigt af fröjd, och vid slutet av vårt möte böjde sig 8 själar för Gud och togo mot frälsning. Efter det offentliga mötets slut var soldatmöte. Det var lif både inne i lokalen och utanför densamma.

   Segerrapport i Stridsropet den 13 Feb. 1892. Vi har det mycket välsignat här uppe, ty vår konung för oss till seger. Någon tid till hvila blir ej öfrig, ty ropet: "kom och håll möte hos oss!" ljuder från alla håll. Därför får våra frikostiga kamrater och vänner ofta låna oss sina hästar till utfärder i bygderna, hvarjämte vi marscherar till fots långa vägar för att utbreda rycktet om Guds stora godhet samt tala med själar om den förlåtelse, rening och frid, som Jesus kan och vill gifva dem.
   Juli var mycket härlig, i det att 16 olyckliga själar frigjordes från sina tunga och tryckande bojor. Nog är striden het, men syndare blifva dock frälsta, leden rekryteras, soldater invigs och skaran ökas mer och mer. En liten episod måste jag omtala. En kväll reste sig en kvinna upp och utropade: "Jag måste bli frälst i kväll, jag har i så många år känt en märkvärdig dragning, och nu förnimmer jag den starkt, att jag ej kan motstå längre" Om en stund fick hon frid med Gud. Ja, det går till seger, och både officerare och soldater känna sig lyckliga samt lifvade af hoppet om större segrar.                        Löjtnant Elisabeth Löfling.

Fortsättning på nästa sida.