|
Georg Henrik Bramhall, född den 23 nov. 1866, har befunnit, att han utan egna medel till sitt uppehälle underlåter att efter bäste förmåga söka ärligen försörja sig, och att han af vederbörande hos mig anmälts för bettlande förseelse. I anledning häraf varde bemälde Bramhall härmed varnad för lösdirfveri med erinran, att han genom upprepande af denna förseelse äfventyrar att blifva häktad och dömd till tvångsarbete."
Detta är ju höjden af oblyghet. Klart är, att stadsfiskalens dumheter icke kunna leda till påföljd, äfven om k. befhde i Falu län skulle gifva sitt understöd åt saken. Men det är ju i alla händelser mer än nog, att en oförvitlig människa, som ingenting ont har gjort eller ligger någon till last, skall kunna på ett dylikt sätt trakassera af en tölpaktig tjänsteman, som inte känner något ansvar inför den offentliga opinionen. Stadsfiskalen borde dock anmäla hos justitieombudsmannen, så att man kunde få se, om dylikt kunde få passera. Är denna "lagliga förolämpning" icke af beskaffenhet att leda till anmärkning mot allmänne åklagaren, så skall den helt visst icke bli enastående händelse som hitintills. Då kanske här och var illa tålda andliga talare m.fl. kommer att bli varnade för lösdrifveri! Herr stadsfiskalen i Falun saknar nog inte kollegor i sin kår. hvilka lika väl som han i det afseende bita hufvudet av skammen.
Jo, det voro just en skön sak - något för den stridande kyrkan - att få anmoda påflugna stadsfiskaler och länsmän att varna predikanter och frälsningsofficerare för lösdriveri och - bettling! Ty som "bettling" har ju stadsfiskalen i Falun räknat, att frälsningskaptenen i fråga samlat medel till armen under försakelseveckan. Men må ingen tro, att mannen gått omkring och bettlat på vanligt sätt för sitt uppehälle. Detta skulle man ha prejudikat på och det skulle bli en lustiger dans!
Allvarligt talat vilket vi emellertid hoppas, att denna sak bringas fram inför vederbörande, så att den får för ett för alla framtid gällande afgörande. Den klyftige stadsfiskalen i Falun bör ha en erinring om att hans tjänst icke värdigt representeras genom advokatknep af så tvetydig beskaffenhet, så genomskinligt lumpna försök till trakasseri mot oförvitliga medborgare.
OFFICIEL SEGER! Notis i Stridsropet 13 Jan.(1894)
Kongl. Maj:t har genom skilda nådiga resulutioner, på anförda särskilda besvär, pröfvat skärligt upphäfva såväl municipalstyrelse i Borlänge stationssamhälle utfärdade och af Konungens befallningshafvare i Kopparbergs län faststälda ordningsstadgande, innefattande, bland annat, inskränkning i tiden för frälsningsarméns möten i och för andaktsöfning, som ock Majestratens i Falu stad påbjudna samt likaledes af Konungens befalningshafvande i Kopparbergs län faststalda enahanda inskränkning i tíden för möten. Resolutionerna hafa bägge följande lydelse:
"Kongl. Maj:t har i nåder låtit detta besvärsmål sig föredragas; och enär hvad i målet förekommit icke innefattat laglig anledning att stadga ofvan berörda inskränkning i tiden för hållande af ifrågavarande sammankomster, pröfvar Kongl. Maj:t skärligt upphäfva Kongl. Maj:t befallningshafvandes öfverklagande resolution, hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder".
Fortsättning på nästa sida!
|
|
