Detta stod att läsa i Stridsropet hösten 1893.

Ett par Stridsropskämpar. Serganterna  Karl Åhm och E. Bohman. Båda blefvo frälsta genom Arméns verksamhet i Askersund 1889 och strax därefter gingo de in i Hallsbergs kår. Redan första veckan sedan de blivit frälsta, begynte det att sälja "Ropet".
   Sergant Karl Åhm har att kämpa mot stora svårigheter. Som han tillhör utposten Åmmeberg, får han gå en ½ mil efter sina 50, 60 och vid större högtider 150, 200 "Rop". Man får därvid komma ihåg att han från 6 f.m. till 6 e.m. har utfört ett tungt arbete i ett vaskeriverk. Sina "kunder" har han spridda vida omkring så att han får gå 5½ mil hvarje vecka och detta på obanade skogsstigar, öfver berg och moras, hvilka höst och vår skulle vara nästan omöjliga för någon annan än serg. Åhm att komma öfver. En söndagsmorgon hade vår kamrat fattat posto utanför en landskyrka. Folk strömmade in i kyrkan och ingen brydde sig om den okände soldatens tidningar. Men han blev ej förlägen för det, utan följde med in i kyrkan och

efter gudstjänsten slut fick han åtgång på "Ropen".
   En vän till Armén berättar: "Sistliden julafton sedan vi spisat vår julgröt knackade någon på dörren. På mitt "stig in" steg Karl Åhm in med julnumret i handen. Han hade öfver ett mil till sitt hem". Vår vän grät då han berättade detta. Må Gud uppväcka många sådana kämpar!
   Vår andre Stridsropskämpe är E. Bohman. Han är ett bevis på huru Gud kan förändra människor på ett genomgripande sätt. Han är kårens stridsropssergant och försäljer omkring 30, 40 "Rop" hvarje vecka. Hans hofslageriaffär är på samma gång stridsropsaffär, ty ingen kommer dit in hvilken ej "Ropet" bjudes ut. Många intressanta episoder skulle kunna anföras men jag är rädd för saxen - Gud välsigne serg. Bohman.                                                  Uno Larsson, fanjunkare.

Fortsättning på nästa sida.