Första notisen från Hedemora som är införd i Stridsropet är från den 9 juni 1888, då man tydligen var där för att rekognosera.
   Två dagars strid och seger kunna vi från denna plats rapportera.. När vi reste från Sala, så kände vi oss mycket svaga, men i förtröstan på vår Hövding gick vi i spetsen vore vi trygga, för han äger ju all makten i himmelen och på jorden! Framkomna till Hedemora, var det nog mången, som funderade vad vi vore för sorts människor, men det fingo de snart se och höra. Vi började att sälja stridsrop samt vittna om vår Gud, och det goda han har gjort för oss. Många omdömen fingo vi höra, bland annat sade de, att de hade läst vad tidningarna sagt om oss, men må tidningarna ljuga aldrig så mycket, vi strider för Gud med mod och segervisshet.
   Pingstdagen på morgonen kommo några av våra kamrater från Kärrgrufvan för att hjälpa oss att strida, de hade gått en väg af två mil på morgonen för att strida för Gud. Saliga möten under dagen. Guds ande kraftigt rådande, och mycken stillhet bland åhörarna. Lokalen till trängseln fyld, så att en del fingo vända åter hem i brist på utrymme. Annand.pingst fingo vi röna stor välsignelse af Gud. Guds ande talade, som det tycktes, till varje hjärta, men djävulen hade bundit sina offer hårt. Men jag tror dock, att Jesus snart skall frigöra många fångar på denna plats. Som segerbyte fingo vi se omkring 7 själar vid Jesu fötter.   
                                                                     För kapten Kelly, J. Ask, sergeant.
Vår första stridsvecka här 25/8 1888, har varit härlig. Vi har ej sett så många söka frälsning, men 3 syndare har böjt sig här i staden, och under den rekognosering vi företog i Vickmanshyttan samma vecka, fingo vi bedja med två syndare. Vi hade där framme vid bruket ett kort friluftsmöte just då arbetarna hade middagsrast, vilket var till stor vederkvickelse för dem. Många längtande själar önskade att vi snart skulle komma dit igen.   
                                                                               Emmy Söderberg, Kapten.

   Sönd den 14 okt. 1888 hade vi vår första soldatinvigning, 7 till antalet, inför många vittnen låvade att vara Gud och hans Armé trogen. Vår kapten, vilken ledde detta möte, hade texten om Gidion och hans 300 män, vilket på ett i världens ögon lika underligt sätt som frälsningssoldaterna, vunno härliga segrar, och det just därför, att de stred på ett sätt som behagade Gud. Under dagen fick vi se 2 själar böja sig vid korsets fot.                                    Judith Bergström, löjtnant.

Den 3 mars 1889 besökte jag kamraterna i Hedemora. I samband med helgelsemötet invigdes 16 soldater, därigenom blev hären på en gång nästan fördubblad, den bestod förut av 17 soldater.
   På eftermiddagen vittnade de nyinvigda. Det var mycket glädjande att höra dem omtala, hur herren genom sin kärlek vunnit deras hjärtan, hur de blivit frälsta  från synden och dess följder för evigheten, och at de nu  äro beslutna att förbliva Gud trogen intill änden.
   Vid frälsningsmötet på kvällen sökte 2 själar frälsning.Th. Janson, stabskapten.

Fortsättning på nästa sida!