|
uppmärksamhet, liksom väntande något nytt. Vi erforo emellertid att många bådo för oss. Mötet var fyllt af Guds Ande.
En av de största motståndarna avlade detta vittnesbörd. "Det var det härligaste möte jag någonsin bevistat. I eftermiddags skall jag taga min gumma med mig." Gud välsignade honom med frälsning!
Eftermiddagsmötet var lika talrikt besökt. Guds Ande var kraftigt närvarande, dock slutade mötet utan att någon själ böjde sig vid korset. Aftonens möte, som var annonserat att hållas i ett missionshus 2 timmars väg från staden, dit vi, fastän dåligt väglag med snö och storm inträffade, helt oförskräckt marscherade, för att även där upphöja vår mästare. Äfven denna lokal var till trängsel fylld. Mötet fritt, och guds barn fröjdade sig af hela hjärtat. Resultatet af mötet var 3 gråtande syndare vid Jesu kors. De fingo också vad de sökte. Må ud få bevara dem och vinna många med dem! Vårt valspråk är: Köping för Kristus!
A. Karlsson, löjtnant.
Rapport i Stridsropet 31 dec. 1887. Seger har vi orsak att sjunga om, fast den för våra ögon icke ser så stor ut, så är det ändå stort att Herren på en tid af 3 veckor lagt en skara af 28 motståndare till sina fötter, i Köping och på vår utpost Betel. De flesta af dem vittnar med största frimodighet om vad Gud har gjort med deras själar. En af dem har kallat sig fritänkare. Nu äro de emellertid fria uti herren Jesus, ty den sonen har gjort fri, han är rätteligen fri. Må Gud få bevara sina barn i Köping. A. Karlsson, löjtnant.
I början var det många fridstörare på mötena och det kunde bli mycket stökigt. Vid ett tillfälle blev en av kårens medlemmar knivskuren. Detta fick till följd att man inte fick hålla möten efter kl. 20.oo. Kapten Löfgren överträdde dock det förbudet och blev därför ådömd fängelse, men en nådeansökan till kung OskarII inlämnades och i maj 1889 biföll densamma, varför kaptenen slapp att krypa i fängelset.
Fondmålningen i lokalen är målat av ingen mindre än major Oscar Cederlund, och enligt honom själv är det ett av dem som han var mest nöjd med. Detta verk blev för övrigt hans sista väggmålning.
Söndagen den 14 juni 1891 hade kåren sjömanöver till det natursköna Kungsör. Under musik, viftningar och jubelsång bar det av mot målet.
I Godtemplarhuset hölls på f.m. ett möte, då orden hade talats och sångarna var kraftigt ledsagade af Guds helige ande, och: "där Guds ande är, där är ju lifv och salighet". Så äfven här. Efter mötet krigsmarsch genom Kungsörs gator. I medvetande af att vår konung gick i täten, marscherade vi i krigartakt och med krigarhållning under flugande fanor och dånande krigsmusik.
Folket var förtjusta och vi saliga. Så bar det af till lokalen igen, där vi hade en präktig kaffefest. Hvar och en som var närvarande måste erinra sig, att han var på Frälsningsarmén. Frihet rådde, ty Jesus hade fått slita alla bojor.
Innan vi anade hade tiden flugit sin väg, så att det var dags att återvända. Kungsörbona bad oss att komma snart igen, och det ämnar vi också göra. Många hjärtan voro den dagen kraftigt berörda af Guds ande.
Mycket folk hade följt oss till båten, och då vi lade ut från land blåste musiken: "Uppå liftflodens härliga stränder, möt mig där." Ett böljande haf af vita näsdukar erinrade i någon mån av hvad det skall bli då millioner skola vifta på en gång med sina palmer och instämma med förklarade tungor inför tronen i sången som aldrig skall tystna. H. Berglöf, kapten.
Fortsättning på nästa sida!
|
|
