|
Några minnesbilder från åren 1897 till 1911. En yrkesarbetare, en svår drinkare, kom också på arméns möten. Han uppmanades att ändra sitt sinne och tro evangelium, vilket han även gärna önskade. Men det var en svår kamp för honom, med mycke bön både då och senare, kom han igenom blev soldat och en segertrofé i kåren. Något år senare omtalade han för en kamrat sina svåra frestelser, huru han många gånger varit på väg till ölstugan och gått runt den, men huru han känt sig hindrad av Guds Ande och hur glad och lycklig han varit då han kommit igenom svårigheterna. Denna kamrat blev senare soldat på annan ort. Många vittnesbörd på omvändelser från den här tiden finns. Erik Nils Kalle Ytterbergs dräng, lite rolig och konstig till lynnet blev frälst och föll och blev frälst igen. Köred ett vedlass över sig och dog. Sista natten han levde hörde hans värdinna honom bedja högt och länge. Hans jordfästning blev kårens första Armébegravning. Man hade en tid möten i förre slaktare Karl Janssons hus på Konstbacken. Även där blev många frälsta. Lokalen var liten och olämplig och det var den stridbaraste platsen kåren verkat på. Endast en vinter var man där. Fanjunkare Ek har efterlämnat några originella anteckningar, här några av dem: På våren 1897 kom soldat Viklund hit och bodde här i tre år. En ödmjuk och god man. Han bodde först en tid hos Lars Petters i Sandbacken. Lars Petter var fritänkare enligt "Lennstrand", lika så hans 20-årige son Oskar. Viklunds öppenhjärtliga och gudfruktiga leverne i det hemmet gjorde stort intryck. Oskar blev frälst och soldat, gubben blev också omvänd och kort före sin död bad han sonen att bränna upp hans otroskrifter som han förut trott på och agiterat för.
Fortsättning på nästa sida.
|
|