Postg.  36 50 19 - 9

Kontaktperson: 
        Lisa Storm
Tel.  0580-71236

Kåren

Senaste nytt

Historik
    Sid. Nr: 2.
    Sid. Nr: 3.
    Sid. Nr: 4.
    Sid. Nr: 5.
    Sid. Nr: 6.

    Sid. Nr: 7.

     Under åren 1893 - 1895 besöktes Kopparberg en och annan gång av Frälsningsarmén från kårerna i närheten, och då alltid under stor tillslutning av åhörare. De första mötena hölls av två manliga soldater från Arboga. En gång under dessa år besökte dåvarande Fältsekreteraren major H. Lagerkrantz Kopparberg och han hade ett möte av enskild natur i en mindre krets av troende.
     Saxhyttans kårs officerare brukade komma hit och ha möten ibland och år 1895 flyttade det hit några soldater från andra kårer. Några hade även vunnits för Gud och som här invigdes till soldater av kapten från Saxhyttan.
     En ganska regelbunden verksamhet hade kommit till stånd och på sensommaren 1895 var DC från Örebro major Lindskog jämte Saxhyttans officerare här och Kopparberg blev officiellt en utpostkår till Saxhyttans kår.

     Sommaren 1896 då det blev kår i Guldsmedshyttan överfördes man som utpostkår till dem. Då man inte hade någon lokal, hölls mötena i hemmen. Vid större möten hyrde man Godtemplarlokalen.
     Från den 1 april 1897 hyrde Frälsningsarmén en bostad för officerarna i Kopparberg. Det var på Konstbacken över handlar Formells butik.
     Den 20 april 1897 öppnade kapten Eliasson löjtnant K. Nilsson eld i Kopparberg som då blev en egen kår med nr: 299. Öppningsmötena var mycket välbesökta och tre själar blev frälsta. Vid öppningsmötet var sekr. i Örebro div. kapten G. Fagerström och en kvinnlig kapten från Köping, sedermera armémissionär i Indien var de gäster som medverkade i invigningshögtiden. Mötena var välbesökta och tre själar böjde sig vid korset. Sedan var det möten nästan varje vecka i Godtemplarlokalen och många var de som böjde sig för Gud under den första tiden.
   En snäll gosse i skolåldern tillfrågades i ett eftermöte om han var lycklig i Gud. Det kunde han ej besvara. Då tillfrågades han om han ej ville bli Guds barn. Jo, det ville han. Gossen blev frälst, soldat i kåren. Senare officer. Hans namn var Oskar Eriksson.
     De här mötena hölls i Godtemplarlokalen. Fram till och med år 1911 hyrde man in sig på ett flertal platser, men nämnda år, den 1 oktober kunde man flytta in i egen fastighet.
     (Ovanstående efter fanjunkare Gustaf Ek och Signe Janssons noteringar.)

Några minnesbilder från åren 1897 till 1911.
   En yrkesarbetare, en svår drinkare, kom också på arméns möten. Han uppmanades att ändra sitt sinne och tro evangelium, vilket han även gärna önskade. Men det var en svår kamp för honom, med mycke bön både då och senare, kom han igenom blev soldat och en segertrofé i kåren. Något år senare omtalade han för en kamrat sina svåra frestelser, huru han många gånger varit på väg till ölstugan och gått runt den, men huru han känt sig hindrad av Guds Ande och hur glad och lycklig han varit då han kommit igenom svårigheterna. Denna kamrat blev senare soldat på annan ort.
   Många vittnesbörd på omvändelser från den här tiden finns. Erik Nils Kalle Ytterbergs dräng, lite rolig och konstig till lynnet blev frälst och föll och blev frälst igen. Köred ett vedlass över sig och dog. Sista natten han levde hörde hans värdinna honom bedja högt och länge. Hans jordfästning blev kårens första Armébegravning.
   Man hade en tid möten i förre slaktare Karl Janssons hus på Konstbacken. Även där blev många frälsta. Lokalen var liten och olämplig och det var den stridbaraste platsen kåren verkat på. Endast en vinter var man där.
   Fanjunkare Ek har efterlämnat några originella anteckningar, här några av dem:
På våren 1897 kom soldat Viklund hit och bodde här i tre år. En ödmjuk och god man. Han bodde först en tid hos Lars Petters i Sandbacken. Lars Petter var fritänkare enligt "Lennstrand", lika så hans 20-årige son Oskar. Viklunds öppenhjärtliga och gudfruktiga leverne i det hemmet gjorde stort intryck. Oskar blev frälst och soldat, gubben blev också omvänd och kort före sin död bad han sonen att bränna upp hans otroskrifter som han förut trott på och agiterat för.

Fortsättning på nästa sida.