|
Sönd. den 22 nov. (1891) gaf vi oss oförskräkta in i striden. Vi fingo förstärkning af fyra kamrater från Järna samt af några vänner från Sollerön. Ehuru mötena ej voro särskilt annonserade, var dock lokalen till trängsel fylld. Man lyssnade med intresse på våra sånger och vittnesbörd samt till musiken av 8 gutarrer och en fiol. Himmelsk välsignelse flödade. Guds ande var kraftiga närvarande. Sju syndare övergåvo sina plats i djävulens led och togo i stället värvning hos konungarnas konung. Löjtnant I. Julin.
Sönd. näst före jul (1891) motsågs av kåren med glädje, då vi hade vår första soldatinvigning. Den efterlängtade dagen kom, och vi erhöllo alla mycke välsignelse till våra hjärtan, då vi fick se de 8 första rekryterna invigas till soldater, och de ljudliga "amen" hvarmed dessa kamrater besvarade de frågor adjutanten ställde till dem, vittnade om att de skola blifva modiga och trogna kämpar med i ledet. 2 själar böjde sig samtidigt för Gud och äro nu rekryter.
Ljusmöte var något nytt; men de goda moraborna visade, att de förstod vad det var frågan om. Det syntes att de beslutat att det inte skulle bli mörkt på Frälsningsarmén i Jul, ty de kommo med mycket ljus, och vår Jul blev ljus i dubbel bemärkelse.
"Dalens stjärna", som vår lokal benämnes, har det varit jubel och fröjd hela julen; och detta är ej heller så underligt, då för många af kamraterna här denna jul varit den första de som frälsta och lyckliga Guds barn fått upplefva.
Äfvenså har vi under julen haft vår första kaffefest, och trotts att inträdesavgiften var 35 öre, voro dock biljetterna slutsålda före festens början, och många fingo vända om igen utan att komma in. Kapten Hilda Ringkvíst.
Åtta månader har förflutit jag kom till Mora. Många strider hafva vi under denna tid utkämpat tillsammans, men äfven vunnit många segrar.
Julhelgen har varit full av fröjd och välsignelse. På julkvällen kom en affälling till Jesus. Annandagen var en välsignad kaffefest på e.m. och på kvällen farvälmöte för löjtnant Fredriksson. Lokalen var full av folk. Nu sjöng hon det sista solot: "Skall du väl för jordisk lycka lämna himlens prakt och glans. Skall en annan krona smycka, som åt dig förvarad fans?"
Det syntes att en strid utkämpades i mångens själ, och där ligger nu 5 själar gråtande vid plattformen. Flera själar kommo till Jesus under nyårshelgen. Halleluja!
Sönd. den 8 Jan. (1893) var tiden inne för mig och löjtnant Törnblom att göra uppbrott. Många kommo till lokalen och Gud mötte dem där. 4 själar böjde sig och mottog frälsning. Det var saligt. Kl. var 12 då vi gingo ner på våra knän till det sista bönemötet tillsammans.
En lycklig kämpe, kapten Wilhelmina Nystedt.
Fortsättning på nästa sida!
|
|
