Kåren öppnades första gången den 8 mars 1892 av kapten S. Löfling. Men kåren stängdes efter en kort tid, och först sju år senare, 1899 fick kapten Hilma Nygren order att öppna kåren på nytt. Kåren hyrde till att börja med olika lokaler men 1919 fick man en egen fastighet. 1945 byggdes en officersbostad på den tomt där senare nuvarande lokal kom att byggas. Invigningen av den nya lokalen skedde år 1956.

Så här skrev Stridsropet om det första mötet:
Den 6 mars 1892 öppnades i vår Guds namn striden på denna plats. Guds ande var mycket nära på våra första möten och många syntes tilltalade. En man böjde sig. Helt säkert skall Herren utföra ännu härligare ting. För adjutant Sundkvist, D.S.
Vår Gud har gifvit oss en god början och därför tror vi äfven för ett gott slut. Gud har varit mäktig ibland oss; ett

30-tal syndare har böjt sig och några har beslutat att komma och hjälpa oss att rädda själar. Påsken 1892 har varit härlig, i synnerhet för många, som aldrig förr erfarit att Jesus levat i deras hjärtan. I söderås öppnade vännerna sitt missionshus för oss på långfredagen. Vi arbetar i Guds kraft och såga 12 bekymrade lämna sina hjärtan åt Gud. Kåren består af 9 rekryter och ett saligt "klöfverblad". Löfling, Törnblom och Väpling.

Efter 6 månaders hård men härlig strid kom order om uppbrott. Den tid Gud låtit mig stå i Rättvik har varit en tid af välsignelse för min egen själ. Gud har gifvit seger uti alla pröfningar i både yttre och inre afseende. Vårt arbete, som egentligen varit bykrig, har visat tecken på framgång, samt lofar godt för framtiden.
   Sönd. den 3 Sept. (1892) stort soldatmöte, då soldater och vänner, både frälsta och ofrälsta från fyra olika soknar voro närvarande. Från den fulla plattformen afgåfvos nu vittnesbörd, bland andra af broder Fridberg. Min sista dag i Rättvik slutade med seger. En afföllig violinist, som under mötet spelat för oss, lämnade sitt hjärta åt Gud. Kåren räknar nu 17 kämpar. Kapten Elisabeth Löfling.

Här i Rättvik har syndare lämnat sig åt Gud, och några af dem har tagit plats i våra led.. Den 12 Aug.(1893) begåfvo vi oss till vår utpost Ore, där vi hade många härliga möten, däribland en stor kaffefest, då omkring 500 människor voro församlade; stort intresse och god anda var rådande, alla ville taga del i fröjden. Många syndares ögon fuktades likväl vid talet om Jesu kärlek, och vi fingo bedja med 15 själar. Då vi skulle resa hem bådo oss några att stanna längre, men vi lofvade att snart återkomma.        Kapten Hj. Johansson, löjtnant Gustaf Vidin.

Kåren har i jan. 1925 haft besök av Anna-Lisa Vikström-Öst, vilken lett ett flertal möten såväl i lokalen som på utposterna. Varje möte har varit präglat av Guds ande. Stora skaror har möt upp för att höra om Frälsaren samt lyssna till de stämningsfulla sångerna, vilka även de på sitt sätt vittnat om Guds stora kärlek till oss människor. Gud har varit mitt ibland oss. På kvällen den 13 Jan. Höll fru Öst sitt sista möte i lokalen, som var upptagen till sista plats, redan innan mötet börjat. Alla ögon vore den kvällen tårfyllda. Till sist talade sergeant Öst varmt och känsligt över de första verserna i Luk 19. Kårens officerare medverkade, och varma vittnesbörd avgåvos, allt till Guds ära. Efter det offentliga mötet följde ett härligt, för bekymrade avsett eftermöte, då 3 själar sökte frälsning och lade av sina bördor vid korstes fot. Sönd. 11 Jan kom en ung man till botbänken. Arbetet för själars frälsning är nog många gånger tungt, men Gud giver kraft, och vi som arbeta på den post, där Herren ställt oss, känna oss lyckliga.      För B.O. Axel Åkerberg.