HEMFÖRLOVAD, John Haag, Rättvik 2004.
John Haag var en välkänd profil i Rättvik.  Efter art ha arbetat i sin fars mekaniska verkstad var han yrkeslärare i Rättvik, Mora och Orsa. Han var en mångkunnig man med vida intressen, skicklig fotograf, ivrig resenär, golfspelare och hembygdsvårdare.
Främst bland intressena kom dock musiken. Han sjöng i Rättviks kyrkor i många decennier och spelade valthorn i Rättviks orkesterförening. Men det var i Frälsningsarmén allt började. Han debuterade som sjuåring i musikkåren och han förblev salvationist liver ut. I många år ledde han musikkåren med sin esskornett. När musikkåren upphörde fortsatte han att spela orgel och piano i mötena. Han var också en framgångsrik scoutledare i kåren.
När stabsmusikkaren återupplivades 1931 lät han värva sig dit och reste med den i två år, en period som han ofta återkom till i tankar och samtal. Man besökte varenda kår i Sverige, men turnerade också i Danmark, Finland, Norge, Estland och Lettland.
I På äldre dar tog John eufonium som sitt instrument och inte sällan lät han psalm- och sångmelodier tona ut över Siljan, till exempel från kyrkbacken.
Jordfastningen ägde rum i Rättviks kyrka med kyrkoherde Sven Tragardh som officiant. Organist och kyrkokor, trumpetare och fiolspelman hyllade John Haags minne med toner som han älskat.            L. L

John Haag, Rättvik

Olle och Greta Berg
När sommaren 2007 vände mot höst befordrades två av Rättviks kårs äldsta soldater till härligheten. Med endast en dryg månads mellanrum lämnade oss de två syskonen Olle Berg och Greta Berg-Persson. Olle var född 1923 och Greta 1924. Båda hade tacklat av och varit sjukliga den senaste tiden men stöttade varandra, tills Greta inte längre kunde bo hemma utan måste flytta till ett äldreboende och få vård. När hon sedan gick bort i juli månad 2007, släppte Olle taget, och i augusti lämnade också han oss.
Tillsammans med deras äldre syster Anna, som gick bort för några år sedan, representerade Olle och Greta en familj, som under alla år varit en av stöttepelarna för vår armé. Allt ifrån de första åren i söndagsskolans sandlåda har Frälsningsarmén varit deras andliga hem.
När den första patrullen av småscouter, som först kallades livräddningspojkar, LP, bildades på Armén i Rättvik i början av 1930-talet, var Olle med. Sedan passerade han alla ungdomsgrupper i kåren, solvargar, barnsoldater, juniorsoldater, tills han så småningom blev hornmusikant och invigdes till "stor" soldat. Även om han på senare år inte aktivt har deltagit i kårens inre verksamhet, fanns han ändå där, när något behövde anskaffas eller uträttas. Så länge han orkade skötte han med sina maskiner om armégården med gräsklippning, snöröjning, garagebrunnar som svämmar över och andra tyngre arbeten. En ovärderlig insats.
  Greta kom som liten med i den första solstrålebrigaden i Rättvik. Hon blev sedan flickscout, och när hon vuxit upp, blev hon själv ledare för solstrålarna och fortsatte under många år att vara scoutledare. Även hon var både barn- och juniorsoldat och blev längre fram invigd till soldat i stamkåren och strängmusikant, vilket hon förblev hela sitt aktiva liv. Generös som hon var och mån om kåren även under sina sista dagar lämnar hon ett stort tomrum efter sig.
Vid urnsättningen på Rättviks kyrkogård på allhelgonaaftonen den 2 november avslutade kårledaren, major Anita Emretsson, akten genom att sänka arméfanan tre gånger över de två urnorna, Frälsningsarméns honnör för hemgångna soldater.                                                                        Birgitta.