Frälsningsarméns sjunde lärosats:
     "Vi tror att ånger inför Gud, tro på vår Herre Jesus Kristus och pånytt-
     födelse genom den helige Ande är nödvändig för frälsning."

Frälsningen är en gåva, en gåva som måste tas emot, och det är om detta som den här lärosatsen handlar om: Den pekar på de två vilkor som vi måste uppfylla för att frälsningens gåva skall kunna bli vår. Det handlar inte om att prestera något för att bli värdiga denna gåvan, ty Gud har ju öppnat en utväg för oss genom Jesu Kristi försoning på Golgata, men valet att ta emot frälsningens gåva eller inte ligger i dina och mina händer.
     Vad betyder/står då ordet frälst för. Det härstammar från det gamla nordiska ordet frihalsad som betyder FRI. Från vad?  Fri från synden! I dag har dock ordet fått en ny betydelse. Man säger t.ex. TV-frälst, men man menar ju inte att man är fri från TV, utan tvärt om. Därför står det i vår nya bibelöversättning oftast RÄDDAD istället, och går man till engelska språket så används ju där endast ordet Saved = Räddad.
     I vår Bibel möter vi följande ord som synonymer till ordet FRÄLST, syndernas förlåtelse, omvändelse = vända om = göra helt om, sinnesändring = ändra sig, (Grek. Metanoia skulle också kunna översättas, göra bot och bättring.), och födas på nytt. I Joh 3:4 läser vi "Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?"
     Det här är inte så lätt att förstå, det är något av ett mysterium, men ändå är detta en erfarenhet, som många av oss har fått göra, och den kan också få bli din om du bara vågar tro på den kunskap, som Gud redan har givit dig.
     Bibelordet använder ordet frälst/frälsning i två betydelser. I 2 Kor 6:2 "När stunden var inne bönhörde jag dig, och på frälsningens dag hjälpte jag dig. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag." Räddar oss ur nöd och svårigheter/trångmål, men mest i betydelsen frälst från att gå evigt förlorad. Man får sitt namn skrivit i Livets bok, som det uttrycks i Uppb 20:11-12. Man får en framtid, ett evighetshopp. Då skall vi vara fri från syndens följder. Så här står det i Fil 2:12-16. "Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen, när ni håller er till livets ord."
     Den sjunde lärosatsen har vi gemensamt med största delen av kristenheten idag. Den härstammar från de erfarenheter som Martin Luther gjorde på 1500-talet. Vad var det då för slutsatser Luther kom fram till, som resulterade i de 95 teser han bl.a. spikade upp på kyrkporten i Wittenberg 1517.
     Kristendomen hade på den här tiden, liksom judendomen på Jesu tid, blivit fariseisk. Fariseisk är ett ord som vi upplever enbart negativt, kanske lite orätt, för fariseerna var oftast mycket uppriktiga och nitälskande för Guds sak. Det kan vi ju bland annat förstå när vi tänker på Paulus. Vi läser i Apg 23:6. "Eftersom Paulus visste att en del av dem var saddukeer och en annan del fariseer, höjde han rösten och sade till rådet: "Mina bröder, jag är farisé och mina fäder var fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta." Man ville hålla lagen och det låter ju positivt, för det tycker vi också att man bör göra. Men för många blev de yttre formerna viktigare än att se till meningen med lagarna. Att hålla lagarna blev ett TVÅNG, lite av en statussymbol. Genom att göra många synliga goda gärningar ville man försäkra sig om en plats i himlen, och inte den hjälp att leva rätt, som är lagens meningen.
     På den här tiden hade man också utökat lagen med många stränga regler, och genom att följa dem och utföra många yttre botgöringar, som kunde ta sig många underliga uttryck som tex. tagelskjortor, celibat, korsriddare, späkningar m.m,skulle man få utdelning i ett kommande liv.
     En dag var Luther tillsammans med många andra pilgrimer på väg upp för den Heliga trappan i Rom. (Enligt den muntliga traditionen var det denna trapp som Jesus gick upp för i Jerusalem för att dömas av Pontius Pilatus, men som senare skulle ha flyttats till Rom.)
     "Hu", stånkade Luther när han på sina bara knän kom till det 17 trappsteget på sin väg uppför den Heliga Trappan. Knäna värkte och han hade fortfarande 11 trappsteg kvar. Men att krypa uppför denna trappa på sina bara knän var en botgöring, som skulle skänka rik belöning i det kommande livet trodde man.
     Men något hände denna morgon. Under många år hade Luther sökt att genom alla slags goda gärningar finna en inre frid. Han hade fastat, bett under långa nätter, bekänt sina synder och hängivit sig åt all slags kristen verksamhet, men den inre friden uteblev. Om frälsningen kunde vinnas genom goda gärningar, hade han nästan uttömt alla möjligheter nu - men fortfarande fann han ingen frid.
     Plötsligt, omgiven av pilgrimer från hela världen, vilka långsamt, andaktsfullt under bön strävade uppåt mot trappans krön, föreföll honom allt overkligt, orätt
och lite löjligt - att människor likt honom själv, ung och stark, försökte skaffa sig inträde i himlen genom att få värkande knän! Men då hände det, liksom ett tordön ljöd i hans inre Paulus mäktiga ord från Romarbrevet 1:17. "Den rättfärdige skall leva av tro.""

Av TRO! Inte av gärningar!

I en känsla av blygsel, men samtidigt en underbar frid skyndade sig Luther på sina bara fötter upp till trappans krön - medan heliga ögonbryn höjdes i häpnad. Snabbt gick han ner igen och ut i solskenet. Denna upplevelse den här morgonen skulle komma att skaka om den kristna kyrkan i sina grundvalar och så småningom klyva den i två delar.
     Detta är lite av bakgrunden till denna lärosats, och som du ser så står det inte att vi kan bli frälsta genom gärningar, utan endast genom tron på Jesus Kristus. Frälsningen är alltså en GÅVA, men en gåva måste tas emot, i TRO, och detta är innehållet i denna, och också den åttaonde lärosatsen. Någonting hände på Golgata för snart 2000 år sedan, men detta har ingen betydelse för oss, om vi inte i tro tar emot denna gåva.

     Friköpt jag är, men ej med silver,
     återlöst, men ej med guld.
     Det är Guds lamm, som genom blodet
     har befriat mig från skuld.
                             FS:s sångb. Nr 538     

Fortsättning på nästa sida