|
Lärosats 9.
Vi tror att vi för att bevaras frälsta måste fortsätta att i tro lyda Kristus.
En gång frälst, alltid frälst. En gång Guds barn, alltid Guds barn oavsett hur man lever. Det finns en del som hävdar detta men vi förstår att det inte kan vara sant. Vi blev ju "FRÄLSTA" för att bli fria från synden. Då kan vi ju inte fortsätta att leva i den, för då är vi ju inte fria. "FRÄLSTA." Eller hur?
Vad är det lärosatsen säger: Jo, "För att bevaras frälsta måste (vi) fortsätta att i tro lyda Kristus."
Visst var det en fantastisk dag när frälsningsvissheten blev vår! Men vi upptäckte rätt så snabbt, att det inte var så lätt att leva som en sann kristen. Vi förstod, att vi var tvungna att få mer av Guds kraft och ledning för att kunna leva ett segrande liv. Då finns det ju bara ett sätt att förkovra sig, att läsa ORDET och att bedja för att få del av den helige Andes kraft.
Upphovet till den här lärosatsen är av relativt sent datum i förhållanden till de andra, som ju ofta delvis formulerades redan av urkyrkan. Anledningen till den här lärosatsen är nämligen Calvins förkunnelse på 1600-talet. En lära som också fanns i John Wesleys förkunnelse.
Calvin menade nämligen att Gud var världens absolute styresman, och därför kunde inget ske utan Guds direkta beslut. Calvin lämnade inget rum för människans fria vilja. Om människan dog i sina synder, var det därför att Gud ville det. Följaktligen då, att om Gud hade utvalt någon att bli frälst, så måste den människan bli frälst. Därför var det omöjligt för en frälst människa att avfalla. "En gång frälst, alltid frälst!"
Tydligen hade denna lära även fått fäste i Armén, för Bramwell Booth motionerade i Kristna Missionens konferens "att ingen borde tillåtas att inom Kristna Missionen få framföra läran om den slutgiltiga frälsningen", vilket resulterade i att den här lärosatsen antogs 1870. Den var då betydligt tydligare formulerad, då den avslutades med, "att det är möjligt för dem, vilka äro rätterligen omvända, att ånyo avfalla och bliva evigt förtappade."
Vissa delar av Calvins förkunnelse kommer idag igen i Trosrörelsens (=Livets ord) förkunnelse, i den lära som bär beteckningen JDS-läran. Den säger att: "Min Ande är perfekt, därför kan min insikt i anden inte ifrågasättas. Mina sinnen kan ljuga, då kroppen inte är mitt verkliga jag, och kan ge falsk information. Därför skall man stampa på sin kropp och ständigt ägna sig åt att driva ut de demoner som vill besätta den med orena tankar."
Detta är för övrigt samma människosyn som finns inom HareKrishna rörelsen och i Scientologikyrkan. Man menar att eftersom man genom tron fått en Gudomlig ande, behöver man inte be Gud om något. Allt finns där för mig bara att kräva ut. Det gäller bara att TRO! Tron blir en fråga om en prestation, i stället för att lita till Guds nåd.
I Bibeln är det omöjligt att få stöd för dessa tankar, utan de måste komma från Satan själv. Vi läser i Matt 24:11-13: "Många falska profeter skall framträda och bedra många. Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad."
Den här lärosatsen lägger därför tonvikten på nödvändigheten av en sann omvändelse, för att man skall kunna leva ett segrande liv. Den talar om "ägandet av frälsningens erfarenhet". Inte en serie trossatser, ORD, utan om ett helt nytt liv. Att bli "En ny skapelse i Jesus Kristus," och få upplevande det som står i Rom 8:16 att: "Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn."
Men som alltid så måste vi vara villiga att göra vår del, för att Gud skall ge oss den kraft, som vi behöver för att kunna stå emot det onda. För då en människa ångrar och bekänner sin synd, måste hon också besluta sig för att lyda Gud och följa honom helt och fullt.
En grupp flickor var på väg till Frälsningsarmén, men på vägen blev de hejdade av några pojkar som frågade vart de var på väg, och fick svaret att de skulle gå till kåren för att sjunga och spela. Varpå en av pojkarna frågade, vänd till Marie-Louis. "Är du frälst." Och hon svarade lite tvekande, "Ja, lite grand."
Nej, om man skall följa Jesus gäller allt eller inget. Först då en människa oreserverat visar sin vilja, kommer Gud att bevara och beskydda henne under förutsättning att hon fortsätter att vandra i tro och lydnad.
Att lyda Gud, vad innebär då det kanske du undrar? Jo, att hålla Guds lag såsom den har uppenbarats för oss, och Jesus sammanfattade ju detta i kärleksbudet. Det 11 budet.
1. Att älska Gud över allting.
2. Att älska sin nästa som sig själv.
"Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ
och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan
kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa
båda bud vilar hela lagen och profeterna." Matt 22:37-40.
Den Helige Ande skapar i den frälsta människan en längtan och kraft till att lyda Gud och att göra Hans vilja,
"Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och hål-
ler sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han
blir salig genom det han gör." Jak 1:25.
Vad vill Gud med mitt liv? Vad är hans vilja för mig? Visst ställer vi oss de frågorna ibland?
Gud använder sig av tre olika vägar för att uppenbara sin vilja för oss, och det gäller för oss att verkligen vara lyhörda så att vi hör och förstår. Men på samma gång måste vi rannsaka det vi hör, och fråga oss om det är i överensstämmelse med bibelordet.
1. Den Helige Ande talar ofta direkt till vår ande. Manar oss att göra något eller
kanske att låta bli något, eller ger oss en förvissning om att vi bör gå en viss
väg.
2. Bibeln uppenbarar tydligt Guds vilja i många frågor, och det är kanske inte tro-
ligt att Gud på något annat sätt skulle kungöra det för oss, då vi själva kan läsa
oss till det i Ordet. Det är ju därför som det är så viktigt att studera Ordet.
3. Gud talar också till oss genom våra andliga ledare. "Lyssna till era ledare och
foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång skall av-
lägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda;
det skulle inte vara lyckligt för er." Heb 13:17.
Bland de uppmaningar som Gud ger oss, för att bevara och utveckla vårt andliga liv, är för det första, att vi skall ta alla tillfällen till att bekänna Jesu namn. Med andra ord vittna för alla om vår tro på Jesus.
"Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.
Rom 10:10 En del av er kände kanske Fru major Kvarfort som kom att kallas "Frälsnings-gumman på Odenplan" av Arméns mindre bemedlade vänner. Hon kunde vittna både två och tre gånger ibland i samma möte. En del drog nog lite på munnen åt henne, men hon tog alla tillfällen att prisa sin Herre och mästare. Men inte bara i mötena, utan framföralt ute på stadens gator. När hon fördes till sin sista vila var kyrkan på Odenplan fylld till sista plats, för man vill gärna ge "frälsningsgummen" en sista tack för hennes intresse för dem alla.
Mig vetligt hade hon bara översatt en enda sång, och det är följdriktigt sången 561 i vår sångbok, men jag föredrar hennes version som löd:
Jag kan inte tiga om Jesus
för han skänkte mitt hjärta sin frid
Som ej något i världen kan ge mig.
Jag vill lovsjunga honom alltid.
Jag blev fylld av en underbar glädje
då i Jesus jag frälsningen vann
Halleluja. Mitt liv blev förvandlat
och en underbar trygghet jag fann.
Jag kan inte tiga om Jesus
för mitt hjärta är fyllt av den sång
Som blott sjunges av friköpta själar
De som mottog hans frälsning en gång.
Jag kan inte tiga om Jesus
för hans frälsning den gäller idag.
Jag vill ropa till dig som går borta
Kom idag och hans frälsning mottag. Fortsättning på nästa sida.
|
|
