|
Åter har en av kårens soldater, strängmusikant Emma Larsson, bärgats hem från sjukdom och trångmål, hem till vila och frid hos Gud. Under julens glada högtid, medan vi gång efter annan samlades till välsignelserika möten, kämpade vår kamrat sin sista strid. Hennes plågor vovo svåra , men frälsaren var henne nära, och hon gick tisd. 30 dec. Segrande över gränsen till det land, där ej sjukdom, plåga eller värk finnes mer. Vår kamrat har under många år burit på en sjuk kropp, och under de senaste åren har hon varit beroende av andras hjälp för at kunna röra sig. Likväl ville hon gärna vara med om möten och sjunga ofta trots sin sjukdom och prövning den härliga sången: "Är mitt kors för tungt för mig - - Nej, nej, mitt kors är ej tungt för mig, sen han det bar på törning stig." Hon hade en god sångröst och sjöng, besjälad av Kristi varma kärlek. Säkert skall hennes budskap genom de sånger hon sjungit för avfällingar och syndare bära en god skörd för evigheten.
Första dagen i trettondagsfälttåget, trettondagen, blev vår kamrats begravningsdag. Många vänner, släktingar och kamrater hade samlats till mötet på f.md. Omkring kistan. Det blev en gripande stund, då vi ställdes inför alvaret av att alltid vara redo för uppbrottsorder. Kårens B.O. Adjutant E. Bholin läste från Upp 21 om den stad där "döden icke skall vara mer, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer, ty det, som förr var, är nu förgånget."
Åminnelsemötet på kvällen, som leddes av fru adjutant Eriksson från Stockholm, samlade så mycket folk vår lokal kunde rymma. Mötet blev en hjärtrannsakande stund. De olika talarna gåvo ett samställt vittnesbörd om en ädel, sann och uppriktig kristen, en verklig frälsningssoldat. En över sina synder olycklig själ sökte frälsning. Sekreteraren.
Fortsättning följet på nästa sida.
|
|
