Välkommen in i "vedskjulet"

Här finns ett axplock bilder som jag tagit under renoveringsarbetets gång.

Augusti-96. Så här såg kölsvinet ut under motorn i augusti -96. Notera att någon inte fullt så insatt person sågat ur bottenstockarna för att få plats med en större motor, en Kermath seaprince t.ex. Man kan också se att fjädern är sprucken långskepps. Det var nu jag skulle ha gett upp om jag varit vid mina sinnens fulla bruk. Alla spant, utan undantag, akter om ruffskottet d.v.s. 50 stycken var av utmed samma bord på respektive sida. Allt detta tillsammans med obefintligt underhåll av bordläggningen resulterade i att hon var lika våt i trät som ett vårdike vid snösmältning. När vi la upp henne på sina bockar stod durkarna som ett kyrktak vid hylsan. Jag begagnade mig då av en garagedomkraft under akterspegeln för att hon skulle få tillbaka sin form.

November-96 - Februari-98. De gamla spanten, 50 stycken från ruffskottet och akterut, demonterades två och två, och ersattes med nya fräscha spant i ek. Jag har nu ca: 25 spant kvar att byta, men då inne i ruffen. Det är 30 nit i varje spant vilket innebär att jag skall ha bytt 2250 nitar innan den delen av arbetet är klart. Ett drygt jobb att rensa alla nithål. Jag delade upp arbetet i två etapper redan från början, akter och för om ruffskottet. Arbetet med spantbytet har varvats med andra moment, därav den långa arbets- perioden från det jag började, till det jag var klar.

Juni-97. En höjdpunkt i arbetet med "Nordstjernans" renesans var när Tage Boghammar kom ner till vårt skjul. Jag hade varit i kontakt med Tage boghammar under hösten -96, samt våren -97 för att få bekräftat att det verkligen var en "Bogbåt" jag köpt. En dag i maj -97 ringde Tage till mig och undrade om det passade att han kom ner för att se på objektet. Jag behöver väl inte tillägga att jag blev väldigt glad och lite nervös när jag fick höra att konstruktören själv skulle komma för att titta på det jag höll på med.
 

Februari-98. Med tanke på fjäderns kondition var jag tvungen att byta även den, från för till akter. Men för att hon inte skulle tappa formen medan detta gjordes, tillverkade jag fyra stycken fixturer som jag fäste på utsidan med hjälp av bandjärn på insidan och genomgående skruv. Det visade sig vara en lyckad lösning. Det är ju inte som att byta bärande delar på en bil precis. När det gäller träbåtar är ju konstruktionen i mycket större utsträckning beroende av alla enskilda komponenter, som tillsammans bildar en stark enhet. Det blir liksom lite utav "en för alla, alla för en", vad gäller alla delar. Här kan du se att fjädern hade sett sina bästa dagar.Det var nog ingen överilad handling att byta den. För säkerhets skull kan jag ju tala om att den nya ligger till höger, och den gamla till vänster. Till vänster kan du se min "mallningsapparat" som jag tillverkade och använde för att parallellförflytta bottenprofilen till masonitskivor. Dessa var ju ett måste för att snabbt och "enkelt" tillverka bottenstockarna. I pinnens överkant satte jag fast en blyertspenna, och i underkant en "ottomanrulle" för att det hela skulle löpa lätt. Sedan tillverkade jag en liten "vagn" som löpte utmed ett vinkeljärn jag lagt tvärskepps över balkvägarna. I vinkeljärnet bultade jag dessutom upprättstående bandjärn som möjliggjorde fastsättning av masoniten under tiden jag mallade av botten.

Februari-98. Det var inte utan att det kändes lite extra när jag insåg att jag bytt femtio spant. Nu var det bara resten kvar. Fjädern är inhyvlad och ligger där och bara väntar på att få komma på plats. Det var lite marigt i början med basningen. Jag hade ju inte direkt någon känsla för det där med att böja ek. Inget man gör till vardags annars. Hur som helst, efter ett tag insåg jag hur jag skulle tyda fibrerna och kunde då lättare avgöra vilka ämnen som var mest lämpliga till var i båten. (Märk väl att de förligaste spanten ej är nitade ännu.)

Mars-98. Så var då turen kommen till bottenstockarna. Efter att ha mallat av hela botten var det bara att såga ut stockarna. Sedan var det ju i och för sig ett ganska så tidsödande att hyvla in dom så de passade perfekt. Nu började man äntligen märka skillnaden på hennes styvhet.
 
 

April-98. Jag nämnde tidigare att "Nordstjernan" var väldigt mjuk i botten när hon lades upp. Kölen var inte ett dugg bättre än de övriga bärande delarna. Måhända kunde kölen dugit till härbäge för svampodling, men absolut inte till köl. (Detta sagt utan att veta ett dugg om svampar och deras förutsättningar för att frodas.) Jag har dimensionerat upp kölen ett par centimeter på höjden, och istället för att göra ett skruvförband av fjäder/köl, som var original, har jag använt genomgående bullt med båtbrickor på in- och utsida. Kölen gjordes i tre sektioner med långlaskar. Jag är faktiskt nöjd med resultatet då jag nu ser att hon inte visar tillstymmelsen till varken "sagging" eller "hogging" när man flyttar anliggningspunkterna.

Om du är intresserad av att se mer, klicka här nedan.

Pelle Engström
pelle.evalena@mail.bip.net
© Pelle Engström 1999.