Att skaffa båt,
det omständliga sättet
(Eller: Vem tömde plånboken?)

Av: Per Engström.

Rubriken beskriver ganska väl min situation som blev verklighet sommaren 1996. Detta p.g.a. min totala avsaknad av erfarenheter vad gäller träbåtar. Visserligen hade vi träbåt under min uppväxt. "Capella" hette hon, men det var ju nu ett tag sedan. Dessutom utförde jag inget underhåll på henne under den tiden vi hade henne i vår ägo. Det överlät jag åt min far och min farfar. (Eller var det dom som var glada om jag höll mig borta?)
Om jag inte jobbat med träbåtar förr så har jag gjort det nu. Jag vill för den skull inte på något sätt göra gällande att jag kan det här med träbåtsrenovering. En viss inblick i hur träbåtar är konstruerade och byggda har jag ju dock fått. Och då vad gäller "Nordstjernan", vilket hon döptes till efter moget övervägande, i synnerhet. Till dags dato har jag lagt ner ca 1600 timmar på projektet. Om inget oförutsett inträffar planerar jag att få henne i sjön år 2002. Det innebär att det nu är två och ett halvt år kvar innan hon skall i drickat. Om hon sedan flyter eller inte återstår att se. Men, som en bekant till mig sa när jag dryftade mina dubier angående detta problem: "Allt torrt trä flyter!".

Om du har orkat läsa så här långt kan jag för dig berätta att båten är en "Boghammarbåt", typ: Dubbelruff-8. Hon konstruerades av Tage Boghammar och byggdes i fem exemplar under åren 1934-35, av Gustafsson&Andersson, på Lidingö. Jag har forskat lite i hennes historia och kommit fram till följande:

Hon beställdes 1935 av en viss grosshandlare nn, vet ej namnet, och lades upp på Sjölins båtvarv i Kungsör, troligen 1939. Där förblev hon fram till efter kriget. Nu köptes hon av Dir. Georg Berthold Orrvik, som också var bosatt i Kungsör. Anders Nyberg köpte henne av Dir. Orrvik 1945, och hade henne i sin ägo fram till 1962 då Hans Lundin tog över henne. Eventuellt har det varit någon/några ägare dessemellan, men därom vet jag intet. Nåväl. Under Hans Lundins tid tillsammans med "Mari", som hon nu hette, byttes motorn ut mot en 6-cyl. Kermath Seaprince om 115 hk. Hon lär då ha gjort ca. 24 knop. Hans äde henne fram till mitten av sjuttiotalet och sålde henne till en för honom okänd person, då denne tydligen inte presenterat sig!? I början av åttiotalet bytte i alla fall ägaren namn till Raimo Kiiski. Raimo ägde "Mari" fram till det att en träbåtsnovis vid namn Per Engström, det vill säga jag själv, kom förbi och slog till.
Det kan konstateras att hon från det att Hans Lundin sålt henne och fram till det att jag fick tag på henne, har hon farit väldigt illa. Enligt Hans Lundin var hon i väldigt fint skick 1975-76, då han som sagt, sålde henne.
Jag reservera mig för eventuella fel i historiken och mottager alla upplysningar som kan var av värde med stor tacksamhet.

M.V.H. Pelle Engström.

Kom in i skjulet och se på renoveringsarbetet. Du får ursäkta om det är lite stökigt, men det skall förhoppningsvis vara i ordning år 2002.

Klicka på bilden till vänster och känn dig välkommen.

Pelle Engström
pelle.evalena@mail.bip.net
© Pelle Engström 1999.