Datorn är helt i svart med vit text på tangenterna. Den består av en enda långsmal (13,5 x 47,5 x 4 cm) enhet och ser ut som en förvuxen räknesticka. Tangentbordet var enligt traditionellt Sinclair manér dåligt. Inte bara utseendet var futurisktiskt utan även processorn som var en Motorola 68008 med 32 bitar internt och 8 bitar externt och kunde adressera 1MB minne. QL själv hade från början 128 KB internt och kunde expanderas till 640KB, samt två system-ROM på tillsammans 48K. Basic-tolken låg i ROM-minnet.

ROM-minnet var egentligen två. Ett grundminne på 32KB och ett på 16KB med nationella tecken vars innehåll varierar mellan de olika språk områdena. QL hade två inbyggda Microdrivar, ett slags bandkassetter med sluten bandslinga. Microdrivarna var Sinclairs egen uppfinning och lanserades även som sekundärminne till Spectrum. Varje bandkassett kunde formatterad lagra mellan 85-90 Kb data. Programladdningen var inte mycket långsammare än med en diskett.

Man kunde även koppla till 4 st diskettstationer som lagrade vars 720Kb. QL hade föutom Basic även tillgång till en mängd olika programspråk som: 68000 Assembler, Pascal, Lattice C, Forth, LISP, BCPL och APL. Så när det gällde möjligheten att lära sig nya och mer professionella språk än Basic var QL långt före sin tid.

QL blev väl, efter en del kritik och hårvaruproblem, en någorlunda framgång i England men inte i Sverige. Ingen av de Spectrum entusiaster som jag kände bytte upp sig till en QL utan de flesta väntade på Ataris 520ST och framför allt på den, enligt ryktena, mystiska undermaskinen från Commodore nämligen Amiga 1000.