Lars Huldén
 

var länge litteraturprofessor i Åbo, specialist på svensk barockpoesi och prisad nyöversättare (tillsammans med sonen) av Kalevala. Men hans egen poesi är föga professoral i meningen uppsträckt. Några titlar: Dräpa näcken (debutbok 1958), Mellan Jul och Ragnarök (1984), Judas iskariotsamfundets årsbok 1987.

EN SOM LETADE EFTER TRANBÄR PÅ
MOSSENS SISTA TANKAR

Här är ont om bär i år.
Kanske skulle jag leta

längre ut på mossen.

Hjälp, jag går igenom!

Jag kan inte ta mig upp!
Ack, Väinämöinen, jag sjunker!

Ack, Väinämöinen, återkalla
din besvärjelse! Förgävews,
allt förgäves.

Kanske skall jag aldrig hittas.
Arm uppåt, sträck!
Sträck, sträck!

Låt dem se en uppräckt hand,
om än gnagd av rävar.
Låt mig bli funnen. En gång.