född i Mexiko 1929, har efter universitetsstudier i litteratur innehaft olika högt uppsatta poster inom mexikanskt kulturliv – generalsekreterare i det statliga kulturrådet, direktör i den statliga televisionen och numera chef för Nationalbiblioteket. Han debuterade 1956 med en diktsamling präglad av hans dåvarande marxistiska övertygelse – dikter som var oläsbara både för den kulturella eliten och proletariatet säger han själv. Därefter har han utgivit ytterligare åtta samlingar, genombrottet kom med Senare kommer språket och dem mexikanska traditioner ren framträdande roll. El Tigre en casa är ett kritiskt fgenomgång av de symboler som spelar en så viktig roll i den mexikanska tillvaron. Lizalde har också varit engagerad i olikas tidningsprojekt som medarbetare och medgrundare till dagstidningen El Universal.

EL TIGRE

El tigre en celo
es como un pozo de semen,
como un brazo de río:
más de cincuenta veces en un día
copula y se descarga largamente en la hembra,
como un cielo encendido en éxtasis perpetuo,
una tormenta de erecciones.
Y la hembra que aúlla o vocaliza
con su voz de contralto,
cómica y dolorosa,
pornográfica y mártir,
espera al tigre que la ronda sin tregua
como una tea, como un astro poseído e hirsuto.
Las fieras se acarician, Rubén,
bajo las vastas selvas primitivas.
Es el gran circo del sexo
en inconsciente y arrobada
soledad acróbata.
Al alba, cuando las bestias lujuriosas duermen,
parece oler a sexo, también a carne macerada,
en dos kilómetros a la redonda
y un resplandor ligero emana de ese olimpo
en que la prole
del que podría preñar en horas a doscientas tigresas
es grandioso rescoldo y ya se apaga
como un fuego de siglos,
cesa como un viento,
cede como un canto.

TIGERN

Tigern i parningstid
är som en brunn av sädesvätska
som en flodarm:
mer än femtio gånger om dagen
kopulerar den och tömmer sig rikligt i
honan,
som en tänd himmel i ständig extas,
en stormvind av erektioner.
Och honan som ylar och vokaliserar
med sin altstämma,
komisk och lidande,
pornografisk och martyr,
inväntar tigern som omringar henne utan
frist
som en fackla, som en besatt rå
himlakropp.
Vildhonorna smeker varandra, Rubén,
i de vidsträckta djunglerna.
Det är könets stora cirkus
i omedveten och överväldigande
akrobatisk ensamhet.
I gryningen, när de liderliga bestarna
sover,
tycks det lukta kön och mört kött
på två kilometers omkrets
och ett svagt skimmer sprider sig från
denna olymp
i vilket avkomman
till den som i timmar skulle kunna befrukta tvåhundra tigrinnor
är storslagen glöd och slocknar nu
som en eld genom sekler,
upphör som en vind,
avtar som en sång.

Övers. Ulrika Selrin