Nu kommer vi till något roligt: imaginära (sådana man hittar på för att det ska passa in) tal, som fungerar typ såhär: Om man tar ett "riktigt" nummer och gångar det med sig själv så får man ett positivt nummer. T.ex. om man tar 2x2 vilket är lika med 4, men det är även svaret på -2x-2, inte sant? Det betyder då att kvadratroten ur 4 blir både 2 och –2. Men vad skulle kvadratroten ur –4 då bli…? Matematiker kom då på imaginära tal för att svara på den frågan. De definierar nummer (bokstav) i till att betyda kvadratroten av –1 (vilket innebär att kvadratroten av –4 blir 2i.) Matematiker kan visst ha kul, ibland också... :-)

Imaginära tal kan hjälpa till att förklara tunneling (på eng), en kvantmekanisk process som får en partikel att spontant gå genom ett hinder. När man försökte att förena den generella relativitetsteorin och kvantmekaniken (jag vet…. har skrivit det ett antal gånger på de här sidorna, ja!) så använde fysikerna i stället någon liknande ide som innebar att de kunde mäta tiden med imaginära tal i stället för med riktiga nummer. Som nämnt innan så har Hawking (och Jim Hartle) använt den imaginära tiden till att förklara att universum kunde ha uppkommit utan en singularitet.