Tisdag 4/7 2000

Tadaaaa! Boksidan fyller ett år idag, hurra hurra hurra!

Inger Edelfeldt "Duktig pojke!"
(207s, ISBN 91-1-947051-7)

Inger Edelfeldt har ett språk så bra att jag blir gröööön av avund då jag läser hennes böcker. Allra bäst fungerar det nästan när det handlar om lite sorgesamma individer, någon som är lite utanför och mår lite dåligt. Hon kan beskriva ledsamma känslor så exakt att man känner dem själv, i magen. Hon är en riktig idol för mig språkmässigt!

"Duktig pojke!" handlar om Jim. Jim är tyst och tillbakadragen, han blir mobbad i skolan. Han känner sig väldigt utanför i alla kretsar och lever inte i något riktigt lyckligt hem, mamma är nervös och pappa är ofta ute med sina älskarinnor. Lilla sladdsystern Tina blir den stora kärleken i familjen, hon älskar honom förbehållslöst. Kärlek nummer två blir böckerna. Jim blir en "betygs-junkie", han vill vara Bäst. Baksidan av den medaljen är att det där med att vara plugghäst, ja det är ju ytterligare en anledning att bli mobbad.

Ganska tidigt inser Jim att han är "en så'ndär". Kanske går det att bota? Ska han verkligen vara "en bögjävel"? Det tar honom några år att inse och acceptera, men när han till slut möter Mats och därmed kärleken faller bitarna på plats. Hur ska hans föräldrar ta det? Jim visar sig vara den modige, mycket modigare än Mats.

Jag vet inte om den här romanen är "extra" känd i gaykretsar (före Boije af Gennäs "Stjärnor utan svindel" var det ju inte direkt jättejättevanligt med homosexuell kärlek i "populär-romaner"), men jag blev förvånad när jag läste den - förvånad över att jag inte hört talas om den förut för den verkar ha skrivits redan 1983. Den är jättebra! Den beskriver mobbing och utanförskap som kan drabba vilket barn som helst, här råkar det vara en homosexuell kille. När kärleken kommer beskrivs den så fint. Om jag fann att en vän var homosexuell men inte riktigt vågade komma ut, då skulle jag rekommendera den här boken. Ja, alla vi andra har också stort utbyte av den, det är jag övertygad om.

Söndag 2/7 2000

I övermorgon fyller bokdagboken ett år! Det borde firas... hm. Kanske borde jag köpa några nya böcker i present till mig själv? *harkel* Skämt åsido, det kanske inte behövs. "Väntehyllan" dignar på det allra ljuvligaste vis, och jag går redan och filurar på vilka böcker som ska få följa med norrut på semestern. Det blir ett val gjort med stor omsorg eftersom det är nästan tio mil till närmaste affär med ett tillnärmelsevis anständigt boksortiment (och då har jag låga krav på ordet "sortiment") däruppe i norr.

Mary Willis Walker "Under skalbaggens bo"
(331s, ISBN 91-7643-491-5)

En intelligent thriller, mycket snyggt förfärdigad.

Molly Cates är en journalist med stort mod och en enorm potential för grävande artiklar. För ett antal år sedan hade hon granskat sekten "hjordjisreeliterna" i Texas, framförallt den karismatiske men komplett vansinnige ledaren; Samuel Mordokai. När samme Mordokai stoppar en skolbuss och kidnappar föraren Walter Demming och elva skolbarn dras hon in igen, hon besitter kunskaper som kan hjälpa till att befria de kidnappade.

Mordokai anser att jorden kommer att gå under om femtio dagar, det är också den tid hans tillfångatagna "lamm" behöver spendera i underjorden för att renas i väntan på sin uppgift den sista dagen. FBI bedriver hårt arbete för att försöka finna och rädda gisslan, men tiden rinner allt snabbare ut.

Kärntruppen inför upplösningen utgörs av ett ganska udda gäng; Molly, Walters handikappade Vietnam-kompis Jake, samt Rain - en f d nunna, numera omskolad till skarpskjutande FBI-agent.

Å ena sidan följer man Mollys liv ovan jord, det komplicerade förhållandet till exmannen Grady (polis, också han inblandad i fallet), jakten på detaljer som kan underlätta en lycklig upplösning av dramat. Å andra sidan följer man Walter och barnen i deras fängelse under jorden, hur de håller modet uppe och tränar för att hålla sig vid liv vid en eventuell stormning av sektens läger.

Väldigt väldigt bra. Spänning in i det sista, intressanta karaktärer och en elegant inblick i amerikanska vansinnes-sekters liv och leverne. Ungefär.

Fredag 30/6 2000

Cecilia Hagen "Ellen Svenssons dagbok"
(285s, ISBN 91-7643-660-8)

Det här var helt klart en glad överraskning! Jag läste den kanske mest ur "allmänbildningssyfte" (nåja, ta det med en nypa salt), för att jag var nyfiken. Det var ju en rolig idé - medelålders svensk journalist skriver 40-talisternas motsvarighet till Bridget Jones, jag trodde att det var en bok man kanske mest uppskattar om man är av den årgången själv... men icke, här fanns mycket kul.

Ellen är rapp i käft och tanke, läxar ofta upp sig själv för att hon är så ständigt raljerande och sarkastisk (hm, jag känner igen det) - jag fnissade högt mer än en gång då jag läste.

Den här lilla pocketboken tar inte många timmar att läsa, men man har onekligen en smula lättsam underhållning medan man gör det. En Typiskt Bra Tågbok. Rekommenderas!

Söndag 25/6 2000

Lena Andersson "Var det bra så?"
(175s, ISBN 91-7643-612-8)

Oops, den satt som en smäck. Bara att plöja rakt igenom boken, i ett svep, den gick inte att sluta läsa. Mycket bra men inte helt behaglig. Det är inte meningen att den ska vara behaglig, antar jag - amatörrecensenten ;-)

"Stenby", Rinkeby, tja förort är det. Sjuttio- och åttio-tal. Även om jag aldrig nå'nsin hade det ens i närheten av såhär illa under uppväxten (...och jag gick i en väldigt trevlig skola - men det fanns en och annan mobbande idiot där också) speglar det tidstypiska saker man känner igen så otroligt väl, saker som känns fullständigt hemtama och som bara behövde lockas fram från minnesbanken i bakhuvudet. Pösjeans, Rob Lowe, knasiga lärare som aldrig ville fatta vad som egentligen händer ute i korridoren och på skolgården. Huvva. Tack gode gud att man inte är barn/tonåring igen...

Boken följer en klass i stackato, korta brottstycken, situationer, som små noveller. Oftast handlar det om Lotta, plugghästen och "svennen" Lotta Svensson. Ibland följer man med hem till henne, andra gånger handlar det istället om nå'n klasskompis och dennes familj - det hänger ändå ihop för relationerna flätas ihop hela tiden. Elegant avslutning dessutom, med några öden i nutid, i vuxenvärlden.

Det är grått och eländigt och man påminns om hur vidrigt det kan vara med översittare som bestämmer vem som ska vara med vem - men ändå var det alltså så bra att jag läste igenom hela boken rakt av. Märkligt.

Jane Green "Bookends"
(394s, ISBN 0-140-29301-9)

Så var den genomplöjd, boken jag började skriva om här nedan. Ute är det grått men varmt, ganska kvavt. Jag känner mig lite trött och sliten, och det här var verkligen den typen av bok jag tycker om att läsa vid sådana tillfällen. En bok att både fnissa och gråta åt. En bok som gör att känslan "trevlig" sprider sig i magen. En perfekt bok att krypa upp i soffhörnet med.

Jag gillar Jane Greens sätt att skriva, hon är numera en av de författare vars böcker jag köper utan att tveka så snart någon ny har kommit ut i pocket (precis som med Marian Keyes - jag tror f ö att den som gillar Keyes har stora chanser att gilla också Green). Såvitt jag vet är bara två av hennes böcker översatta till svenska, men jag kan rekommendera ett försök att läsa dem på originalspråket, hon har ett flyt i språket som helt klart är värt det.

Huvudpersonen Cath är 31, ensamstående och egentligen alldeles för snäll för sitt eget bästa. Hon är tokless på sitt jobb och hoppar ganska snart på vännen Lucys idé om att starta en kombinerad bokhandel/kaffenjutarlokal. Ni vet en sådan där man bara kan drömma om - med delikata bakverk, sjysst kaffe, slitna bekväma lädersoffor och på vintern en sprakande brasa. En bokhandel där ingen blir sur om man stannar kvar och läser halva boken i affären. En bokhandel där man kan träffa andra boktokar. Vad säger ni Uje och Sussi - ska vi slå till? Kunde inte Habo behöva ett sådant ställe? Eller rycker ni upp bopålarna och flyttar hit och hjälper till? ;-)

Caths absolut bästa kompis heter Si (Simon). Si letar också efter drömprinsen men han är ännu inte riktigt lika uppgiven och resignerad som Cath. Si och Cath är två fullständigt motsatta poler i alla avseenden som kompletterar varandra så som totalt olika människor ännu mest bara tycks göra i fablernas (bokens, filmens) värld. Han är den klassiskt tokmysige homosexuella kompisen som varje bok med självaktning i den här genren numera innehåller.

De fyra (Cath, Si, Lucy och Lucys man Josh) lever ett ganska lugnt och trevligt liv när Portia plötsligt dyker upp. Tjusiga Portia, som var Drottningen av Gänget under studietiden. Portia, som krossade allas hjärtan - Joshs hjärta alldeles speciellt. Portia som alltid ställer allt på huvudet. Ska hon krossa allas hjärtan igen? Och ska alla andras problem krossa stackars Cath?

Ja, visst låter det rörigt. En mysig röra som aldrig hinner bli tråkig. Jag kunde bara önska att bokhandeln "Bookends" fanns här, i min stad. Jag skulle nog inte våga ge mig in i det där gänget (fast fastighetsmäklaren James... låter som en drömprins ;-)) men studera dem på avstånd skulle jag göra med stort nöje. Jag skulle sitta där i en av de stora bekväma fåtöljerna, med en god latte och en tjock bok i handen, och så skulle jag smygkolla över kanten på boken. Riktigt ta in alla skeenden i gänget. Jaa, det skulle jag.

Helt klart bra sommarläsning! (****)

Fredag 23/6 2000

Jo, men snälla kom tillbaka! Jag vet att jag har varit värdelös på att skriva här på sistone, men det har varit arbets-topp på jobbet, högskoletenta och dessutom examen för "mina" Dale-Carnegie-adepter samtidigt, och det blev en smula mycket så tid och energi för skönlitteratur har det varit ont om.

(men jag kanske kan få rekommendera läromedlet till kursen "Projektledning, 5p"?? jassånähä, inte det?)

Nu läser jag iallafall boken "Bookends" av Jane Green och efter styvt hundra sidor är den fortfarande bra. Jag gillar hennes böcker, denna är visserligen inte riktigt lika sarkastisk som de tidigare, men den handlar om en tjej som hoppar av sin tjusiga, välbetalda karriär för att starta bokhandel/fik (a la Ellens ställe, om ni tittat på den roliga serien med Ellen deGeneres) och det låter ju alldeles ljuuuuvligt. Hm. Jag tycker om den. Mer utförlig recension kommer senare.

Med hopp om snart återseende alltså!

Måndag 12/6 2000

Liza Marklund "Studio sex"
(414s, ISBN 91-973597-3-4)

Yay - detta är en bok att sträckläsa!

Ännu en smart sommarpocketsläpp, om inte denna toppar listorna hela sommaren (och för den delen en bra bit in på hösten) så vet då inte jag.

Annika Bengtzon är tillbaka igen, coola Annika. Historien utspelar sig åtta år före "Sprängaren", medan Annika ännu bara har ett sommarvikariat på Kvällspressen. Hon slåss med näbbar och klor för att få fast, och tycks hamna i en guldsits då hon finner snygga och oväntade vinklar i ett sommarmord. 19-åriga Josefine hittas strypt i en park, och Annika är den som finner vägarna till att få folk att tala. Snart visar det sig att Josefine varit en del av "porrträsket" i Stockholm, och Annika dras in i saker hon garanterat aldrig trott om sig själv. Plötsligt är guldsitsen borta, Annika är ute i kylan. Icke Längre Önskvärd.

Skandaler och höga politiker, sörjan är total. Återigen många ironiska kängor i skilda riktningar, det är uppiggande att läsa. Enda invändningen jag har är det där med tiden, en del företeelser (radiostationer och annat) har jag fått för mig kom senare än boken borde utspelas - fast å andra sidan anges inget årtal (jag bara refererar till det där med "åtta år före "Sprängaren"). Nåväl, det är inget man inte kan stå ut med.

Spännande historia med dramatiskt och oväntat slut. Det här är helt klart en bok som borde få följa med i många semesterpackningar. Det är nästan så att jag ångrar att inte jag också sparade den till semestern, den hade gjort sig bra som sällskap i lilla stugan i Lappland...

Söndag 11/6 2000

Michael Connelly "Svart eko"
(391s, ISBN 91-7642-629-2)

Min tredje Connelly, och nu börjar jag kunna skönja ett mönster i hans böcker. De är i stort skrivna efter samma recept, bara "fallet i sig" varieras, och detta var fallet som intresserade mig minst hittills - alltså var också detta den bok jag gillade minst hittills. Så tråkig är jag.

Alltid karg medelålders snut (nä, OK, inte i "Poeten", men det var också den jag gillade bäst), lite lagomt avskydd men motvilligt beundrad av de överordnade. Alltid ensam snut, som inte haft en kvinna på många många år. Trots allt möter han alltid en yngre, mycket attraktiv kvinna, och får till det med henne. Och så har vi det där med insiderbrottslingar.

Receptet är glasklart alltså.

"Fallet" i den här boken går delvis tillbaka ända till Vietnamkriget. Harry Bosch (snuten) var en s k tunnelråtta under kriget, en ur en samling killar som verkligen gjorde skitjobb i dess ordagranna bemärkelse. Han kallas nu ut till Mulholland-dammen (Los Angeles) där man funnit en död man i ett cementrör. Bosch konstaterar snart att han känner igen mannen från Vietnam - den mördade; Meadows, var också tunnelråtta. Det ser vid en snabb blick ut som en regelrätt överdos, men Harry anar oråd. Han sniffar sig till mord.

Bosch gräver vidare, mot de överordnades order, och är snart en inbrottsliga på spåren. De utnyttjar stadens alla tunnlar och kloaker och gräver sig underifrån upp i bankvalv och liknande. Ska Bosch hinna stoppa dem innan nästa tllslag? Och vem är det egentligen som läcker?

Tja, boken var OK men inte mycket mer. Det känns en smula irriterande att receptet är så oerhört tydligt. Det skulle vara kul om nästa Connelly bröt av lite mer från mönstret, för som det är nu försvinner en hel del av spänningen i och med att det är så lätt att räkna ut allt på förhand.

Jag har inte alls tid att läsa så mycket som jag vill just nu. Oerhört irriterande *mutter*.

Söndag 4/6 2000

Philippe Delerm "Den första klunken öl och andra små njutningar"
(85s, ISBN 91-0-057268-3)

En liten, förrädiskt tunn bok om njutningar. En hel massa små kapitel, bara två-tre sidor var - vart och ett ägnat åt en liten liten njutning, fyllt av detaljer. Sällan haver man skådat så målande språk. Otroligt!

Det är ingen bok att svepläsa, den förtjänar (nästan kräver) fullständig koncentration och det är nästan så att jag inbillar mig att den gör sig bäst i små små klunkar - högst några kapitel i taget.

Bästa var kanske "Banana-split". Eller "Läsa på stranden". Eller... ja, läs själv!

Unni Drougge "Meningen med män"
(202s, ISBN 91-7133-756-3)

Unni Drougges senaste i pocket, klart förlaget passar på nu när det är pocketsäsong. Jag passade också på. Jag läser gärna hennes böcker, men jag har sällan några speciella förväntningar, det brukar vara en stunds underhållning, sällan något man har kvar i minnet. Eftersom jag tycker om att blanda "djupt och grunt" så är det helt OK.

Det här är en sådan bok som LGP skulle säga "Siv, den där ska du inte läsa!! Du vet hur du blir när du läser så'nt" om (han säger så ibland, kanske är jag redan sarkastisk nog - inte vet jag :-))

"Meningen med män" - ja det hörs väl nästan på titeln? Det är en oerhört sarkastisk bok som vid första anblicken kan ses som ett 100% dissande av hela den manliga rasen, men läser man mellan raderna så är det en bitter satir på bekostnad av kvinnor också.

Hela boken utgörs av utskrifter av telefonsamtal, e-post och vykort mellan väninnorna Hillevi och Annie. Någon enstaka situation "live", men det är sällan. Det funkar rätt OK ändå, budskapet går så att säga fram *host*

(Emma Hambergs teckningar - vi får inte glömma dem, hon är väldigt bra!)

Tja, vad ska jag säga? Det här är Bridget Jones draget tjugo varv till in absurdum, men inte helt o-underhållande när man svalt den första irritationen över att allt är så extremskruvat. Man får mumla "satir satir satir" tyst för sig själv ibland, men det funkar. Den är väldigt tunn och går väldigt snabbt att läsa ut. En slö dag i solen kanske?

Fast nej, ska du läsa en Drougge - välj någon av hennes andra böcker istället. Det här var nog hennes svagaste hittills.

Torsdag 1/6 2000

Claes Carlsson "Lång fin blond"
(194s, ISBN 91-7643-655-1)

Whoooa, jisses - vilken kaskad av ord! Fläckvis sorgligt, fläckvis roligt, stundtals relativt obegripligt. Droger. Jag tycker inte om det, men de utgör basen i alltfler nutidsböcker och jag får väl acceptera det då, hur naivt jag än vill tycka att det inte borde vara så.

Huvudpersonen Bo är 175 cm lång (det är viktigt, för honom :-)), har vissa problem med droger och ett gnistrande livligt intellekt. Han har en samling suspekta vänner, och tusen minnen att dela med sig av. Omslaget är helprilligt, men det speglar onekligen känslan man ibland får när man läser boken. Henri Paul, tre Buddhistmunkar, heroin, Hendrix, Tom yam goong, Söder, barndomsminnen, allt i en enda röra.

"Lång fin blond" är en underhållande bok, det är svårt att sluta läsa när man väl börjat. Ingen riktig början, inget riktigt slut, men fångande på vägen. Inte det sämsta. Man får känslan av att författaren har tusen historier som vill ut ur huvudet, det blir spännande att se vad som kommer härnäst.