Lördag 9/9 2000

Mattias Göransson "Familjefloran"
(92s, ISBN 91-7588-333-3)

Ännu en fullträff från Göransson vars "Relationslexikon" tidigare har fått många av oss att fnissa rått. Göransson skriver kåserier i DN LördagSöndag och det är med förtvivlat underbar träffsäkerhet han raljerar kring vardagens kaos...

Relationerna har gått vidare till familjebildande, och det är här vi landar, mitt i familjen. Göransson kåserar kring ett antal egna ord (vad sägs om 'Materieskugga', 'Helgonglapp' och 'Bobyggarfas'??) och trots att jag själv inte är inne i det där med familjebyggandet så har jag ändå snappat upp nog från kompisar i familjebyggarfas för att jag ska fnittra förtjust åt det här.

Göransson är bäst!

"I åtta månader hade han försökt komma på vilken fotbolsspelare han skulle döpa sitt barn efter. Han kom fram till fyra alternativ, men sen var det stopp. Då kom gubbarna på jobbet på att man gav ungarna flera namn, vilket gjorde det hela lättare. Sen kom Dragan i kvartersbutiken på att man kunde döpa barn till dubbelnamn, och saken var biff.

Jesper Glenn-Johnny Torbjörn. Det fanns inget att tveka över.

Sen, på BB, när det hela var över och sköterskan höll upp det blodiga barnet och det gick upp för Peter att det var en flicka, då såg han Pia Sundhage framför sig. Sen Lena Videkull. Och han insåg att det nog var lika bra att någon annan fick bestämma namnet."

Sparkle Hayter "Nice Girls finish last"
(238s, ISBN 1-874061-91-2)

Min andra bok om Robin Hudson - denna gång på originalspråk. Helt OK i båda varianterna, jag gillade den första boken ("Hårda bullar") också, den verkar vara mycket bra översatt till svenska - den bitande humorn/sarkasmen är lika tydlig (nästan) som i den här originalvarianten. "Nice girls finish last" har dessutom nyss kommit ut på svenska såg jag, under titeln "Snälla flickor" eller något liknande.

Robins gynekolog mördas samma kväll som hon skulle ha varit där på undersökning, ett mycket obehagligt sammanträffande. Någon ringde henne för att säga att tiden måste ställas in - nästa samtal kom från polisen, som undrade vad Robin egentligen haft för sig. De inser väldigt snart att Robin är oskyldig till mordet (han var skjuten, inte strypt mellan kvinnolår) men det hjälps inte för Robins osmaklige chef vill att Robin ska gräva i mordet eftersom det tycks involvera S&M och så'nt går alltid hem i TV, anser chefen.

Robin har sedan förra boken börjat försöka skaffa sig ett nytt liv, med En Ny Positiv Attityd (hela lägenheten dignar under klämkäcka kinesiska visdomsord - frågan är om de hjälper?) men det mesta verkar vara detsamma - katten (Louise Bryant) är fortfarande lika sur, kärlekslivet ännu lika obefintligt och Robins tunga är inte minst lika vass.

Det som startar som en snaskig grävande undersökning kring mordet på en gynekolog visar sig mynna ut i en mycket större soppa, som snurrar kring... Robin. Förvånad!? *skrattar*

En rolig bok. Jag skrattade kanske ännu mer åt "Hårda bullar", mycket av överraskningsfaktorn, men den här duger. Jag hade höga förväntningar på efterföljaren och sådana kan som bekant vara svåra att leva upp till. Jag har två böcker till, "Revenge of the Cootie Girls" och "The Last Manly Man", den här serien är en kultserie i mina ögon och jag ville samla på mig alla böcker jag hittade.

Märkligt att ingen ännu har valt att göra film av böckerna om denna klipska, vassa, kurviga och rödhåriga skönhet? På något vis framstår hon som en variant av "Jessica Rabbit" när man läser böckerna. Själv föredrar Robin att jämföra sig med Rita Hayworth. Ödmjukheten har segrat!

Fredag 1/9 2000

Kahlil Gibran "Profeten"
(91s, ISBN 91-7118-266-7)

Jag hade hört så väldigt mycket (gott) om den här boken att det var med en enorm förväntan jag började läsa. Inte blev jag besviken, det här är en väldigt annorlunda bok där nästan varje mening skulle kunna tas ur sitt sammanhang och ensamt utgöra ett s k "bevingat ord". fantastiskt.

Här avhandlas barn, kärlek, förnuft och känsla, glädje och sorg, arbete... ja, det mesta av det vi funderar över ägnas några ord. En del avsnitt går rakt in i hjärtat, andra känns mer ointressanta - alldeles nu, vill säga. Det här är inte en bok man läser en enda gång. Jag har den i väskan och läser i den lite då och då.

Ett av de allra vackraste avsnitten handlar - inte helt oväntat (?) om kärlek;

"Då kärleken kallar er, följ honom,
Fastän hans vägar är svåra och branta.

Och när hans vingar omsluter er, överlämna er då till honom.
Fastän svärdet som är dolt i vingarna kan såra er.

.
.
.
Kärleken giver intet utom sig själv och tager intet, utom från sig själv.
Kärleken äger icke, vill ej heller ägas;
ty kärleken är nog för kärleken.

(avsnittet om barn är också mycket mycket vackert)

Gibran föddes 1883 i den lilla libanesiska byn Bscherri (som då hörde till Syrien) men flyttade senare till Boston, USA. Profeten är hans viktigaste verk, och han arbetade med det från femton års ålder - boken blev sedan en omedelbar succé när den gavs ut 1923 i USA. Gibran blev inte gammal, han avled 1931 och vid hans begravning rådde eukemenisk gemenskap - präster och religiösa ledare ur vitt skilda trosriktningar samlades för att hedra den bortgångne vise mannen.

Paolo Coelho "Veronika decides to die"
(191s, ISBN ISBN 0-00-710346-8)

Ännu en bok skriven av en vis man, som också har sagts kunna förändra människors liv enbart i kraft av sina ord. Coelhos böcker är underhållande men på sitt vis bråddjupa - de manar till mycken eftertanke.

Veronika är en ung vacker kvinna som egentligen har det ganska bra - men hon är enormt uttråkad, hon känner på något vis att hon redan har gjort allt, hädanefter kan det bara bli upprepningar. Hon beslutar sig för att dö, och skriver ett mycket märkligt brev till eftervärlden.

Ett misslyckat självmordsförsök senare vaknar hon upp på mentalsjukhuset Villete (Ljubljana, Slovenien). Först känner hon vrede över att hon har misslyckats - hon lever ju - men så får hon beskedet att hennes hjärta är så svårt skadat att hon ändå kommer att dö, det kommer bara att ta några dagar till innan hennes liv är slut.

Genast försöker hon finna någon som kan skaffa fram nya sömntabletter, så att hon kan försöka igen. När hon inte får tag på några tabletter beslutar hon sig istället för att ta chansen och göra allt det där hon aldrig vågade medan hon levde - nu är hon ju i stort sett död och behöver inte bekymra sig för att eventuellt råka göra bort sig.

Plötsligt lever hon mer än hon någonsin har gjort, och i vissa stunder inser hon att hon kanske tycker om livet trots allt, men alla sådana tankar slår hon snabbt bort.
Hon ska ju ändå dö. Väl?

Detta är inte den bästa Coelhoboken jag har läst, men jag tyckte att den var läsvärd. Klart läsvärd, en udda historia som bör kunna väcka en och annan tanke hos de allra flesta som läser boken. Coelho har själv suttit på mentalsjukhus, så en av frågeställningarna ("vem är egentligen galen?") i boken kan han ha en del att säga om - det gör han också, på ett intressant sätt. Han skriver dessutom in sig själv i berättelsen. Låter det mysko? Läs själv!

Paolo Coelho

Söndag 27/8 2000

Robyn Sisman "Just friends"
(514s, 0-14-029223-3)

Jag erkänner. Det var omslaget, igen. Ett mörkgrått omslag med snirklig rosa text och små flygande grisar fick mig att lyfta ner boken från hyllan och studera baksidestexten.

En historia om två trettio-nå'ntingar - en tjej och en kille, goda vänner - som tvingas dela lägenhet efter att tjejens fästman plötsligt gjort slut... ja, det kunde jag inte motstå. Jag köpte boken, ovetande om att den samtidigt utsetts till månadens bok hos Penguin UK. Jag hade aldrig tidigare tänkt på att kolla in deras hemsida, men nu föll min blick på URL:en på baksidan av boken - där hittade jag fler roliga tips; en bra bonus alltså.

Freya dumpas alltså av halvtråkige Michael. Hon var inte direkt passionerat förälskad, men ändå kändes det som ett hårt slag. Hon trodde att han skulle fria (alla vi som har sett "Sex and the city" vet hur svårt det är för i övrigt fantastiska kvinnor att hitta en äkta man i New York ;-)) och så... gör han slut. Huh?

Freya drar iväg hem till kompisen Jack. De har känt varandra länge och har periodvis varit som ler och långhalm. Freya, Jack och några av hans vänner spelar ett antal stenhårda partier poker och dränker sina sorger, det slutar med att Freya ankrar hos Jack - där blir hon sedan kvar.

Vänskapen sätts på prov när de plötsligt ska jämka sina respektive vanor i en och samma lägenhet. Det fungerar, men knappt. Periodvis kommunicerar de endast genom smålappar eftersom de vägrar tala med varandra.

Freya har ju ett bekymmer. Hon är bjuden till styvsysterns bröllop hemma i England - vilken skam det vore att komma dit ensam, utan eskort (ja huuu ja *harkel* det låter ju väldigt pinsamt?! *pust*) och Jack offrar sig, han låtsas spela pojkvän. Ska det hålla hela vägen? Ska de lyckas lura i folk att de är ett lyckligt par?

Boken gick snabbt att läsa. Mycket humor, en del allvar, många trassliga relationer. Tycker man om Jane Green så gillar man det här, även om det inte är fullt så sarkastiskt och skarpt. Min snabbgenomgång härovan kanske låter knasig, det kanske låter som om jag inte tyckte om boken men den är bättre än man kan tro när man bara snabbrekapitulerar handlingen. Inte det bästa jag läst - men lagomt lättsmält och hjärtevärmande. Några gånger skrattade jag högt när jag läste och det är ett bra betyg.

Lördag 19/8 2000

Val McDermid "Star struck"
(240s, ISBN 0-00-649832-9)

"Star struck" är min första Kate Brannigan-bok, och det var en stor överraskning. Den tidigare erfarenheten av Val McDermids böcker hade jag fått via Tony Hill, som är ställföreträdande hjälte (alias expert på psykologiska gärningsmannaprofiler) i böckerna "Sjöjungfrun sjöng sin sång" och "Under ingrodda ärr". Det är ganska svarta och otäcka (men ruskigt spännande) böcker om seriemördare i sann "När lammen tystnar"-anda.

"Star struck" handlar om privatdetektiven Kate Brannigan i Manchester. Jag tror att det här är den sjätte boken om Kate, och här är det en helt annan stil än i Tony Hill-böckerna. En deckare i såpa-miljö, med en lätt touch av astrologiska äventyr...

Såpa-stjärnan Gloria känner sig hotad och hyr in Kate som livvakt. Visserligen kryddas anrättningen med ett mord, men det är ändå mest av allt en ganska humoristisk deckare - ganska långt från de psykologiska McDermid-rysare jag tidigare plöjt, med andra ord. Jag skulle vilja påstå att stilen påminner ganska kraftigt om Sparke Hayters lätt sarkastiska stil i Robin Hudson-böckerna (se "Hårda bullar").

En rolig bok, om än ingen superhöjdare. Det är kanske inte bara bokens fel, den senaste tidens huvudvärk har reducerat den normala uppmärksamhet jag ägnar den bok jag läser kraftigt, så läsningen har blivit väldigt sönderhackad och okoncentrerad.

Tisdag 15/8 2000

Länktips: Penguin.com - här hittar du lite info om författare som Jane Green, Marian Keyes, Richard Dawkins m fl. Snygg och rolig sida!

Söndag 13/8 2000

Bokmoster Sussi tipsade i gästboken om en rolig länk för den som tycker om Bridget Jones-genren - Friends of Bridget.

Själv har jag just nu svårt att riktigt koncentrera mig på att läsa (det är väl närmast att beteckna som en katastrof för en boktok som jag) men när jag väl läser delas uppmärksamheten mellan "101 Reykjavik" (eh... den är... sjuk) och Val McDermids "Star Struck". Jag borde väl egentligen "läsa av mig" nu, när skolan väl drar igång lär jag få ägna läsenergin åt engelskan snarare än åt skönlitteratur. Som tur är så ingår en del litteraturstudier i kursen (både under avsnittet "British society and culture" såväl som "American-dito") - men å andra sidan tycker jag inte om att "tvångsläsa" böcker. Nåja, det blir säkert bra!

Torsdag 10/8 2000

Raymond Carver "Short cuts"
(187s, ISBN 91-1-300343-7)

En liten liten bok, fylld av noveller. Just de noveller som ligger till grund för Robert Altmans superfilm med samma namn. Har man sett filmen känner man igen novellerna, till största delen. Lite ändringar här och där, men visst känns det hemtamt. Tårtbagaren som telefonterrar. Fiskegänget som hittar liket efter en våldtagen ung kvinna men ändå stannar kvar och fiskar helgen ut. Den elake fadern som kidnappar barnens hund och kör iväg och släpper lös den långt långt hemifrån för att bli av med den.

Novellerna har oftast en ganska obehaglig anstrykning, men de fångar mitt intresse. Många av de skildrade miljöerna känns sjaskiga. Lite unkna. Över Carvers språk finns det däremot inget unket, den mannen kunde förmågan att uttrycka sig.

En perfekt liten bok att ha i väskan för tillfällen då man kan läsa en liten stund - när man väntar på något, kanske. Jag slipper ju allmänna transportmedel till jobbet, men detta skulle kunna vara en perfekt vänta-på-bussen-bok.

Lördag 5/8 2000

Agneta Lagerkrantz "Hjärtans hjärna"
(237s, ISBN 91-46-17724-8)

Att jag överhuvudtaget köpte den här boken är ett väldigt påtagligt bevis för den makt "rätt" omslag har över mig. Blicken irrade planlöst över hyllan i affären, och fångades av den här boken. Layouten, färgerna - ja, den lockade till sig min hand och när jag hade läst baksidestexten var det färdigt; den fick följa med till kassan.

Agneta Lagerkrantz är journalist och ansvarar för SvD:s livsåskådningssida "Själ och Hjärta", står det att läsa på baksidan. Hon har tidigare arbetat på näringslivsredaktionen (det är nog viktigt att nämna det, för att fånga även kostymnissar som föraktfullt fnyser åt allt fruntimmersaktigt trams om hjärta och smärta - ja, det är ju vad många tror så snart ordet EQ kommer upp) och studerat bl a ledarskapfrågor och organisationstänkande.

EQ har redan nästan hunnit förvandlas till en klyscha som kan få många att låta bli att läsa vidare, det är synd. Begreppet är så mycket vidare än man kan tro. I den här boken kan man hitta många tips om mycket om man är intresserad av ledarskap och kommunikation. Kommunicerar gör vi dagarna i ända på olika vis, och det vet vi väl alla hur snatt det kan gå ibland. Här finns många utslängda teser om oss människor som väcker tankar - jag håller absolut inte med om allt hon skriver men här finns guldkorn, ack sådana guldkorn.

Det tycks vara en samling essäer, för varje avsnitt har hon valt ett huvudord (Ansvar, Prestation, Möte, Koncentration etc) och boken går från E till Q (så fyndigt :-)) som en liten uppslagsbok. Det blir liv i de respektive kapitlen tack vare det faktum att Agneta utgår från sig själv, berättar sina egna små historier. Stundtals är det snudd på en självbiografi om den knapadliga kvinnan som flydde kraven från riddarhuset. Ungefär.

Vissa kapitel är så bra att jag vill läsa dem om och om igen, andra är relativt ointressanta. Tack vare att kapiteln/essäerna är skrivna vid olika tillfällen och för olika syften (?) kommer ibland vissa historier tillbaka om igen i stundtals inte-så-väldigt-omstöpta former, men det går att leva med. Hon tycks vurma för gestaltterapi, detta återkommer ofta och det tröttnade jag lite på, men överlag var det här en bok jag tyckte mycket om! Vissa kapitel skulle man vilja rama in och ge till folk i bekantskapskretsen ;-)

Onsdag 2/8 2000

Cecilia Bornäs "Jag Jane"
(154s, ISBN 91-7263-105-8)

"Hur i hela fridens namn kommer man på tanken att skriva en sådan här bok?" tänker jag när jag börjar läsa, men det är inte på något vis elakt menat - tvärtom, det är snarast en komplimang. Det är en mycket välskriven och ovanlig bok.

Det blir Janes memoarer, mer eller mindre. En Jane många år senare. En rynkig Jane, som börjat hata djungeln och det den gör med henne. Kärleken från apornas son (som hon föredrar att kalla "Jean") har svalnat, det luktar svek om hans frånvaro, och Jane känner sig ensam och övergiven. Tusen tankar snurrar, och Cecilia Bornäs formulerar meningar som ibland är så bra att jag vill stryka under dem (jag hade gjort det, om jag haft en penna närmare sängen) för att minnas.

Boken är tunn, väldigt tunn, men ibland får man gå tillbaka och läsa stycken om igen, texten inbjuder till funderingar. Den kostade mig stora delar av en nattsömn (jag kunde inte lägga bort den!), men det var den värd. Ingen mysbok att bli varm i hjärtat av, men helt klart en bok att läsa och (be)undra.

Cecilia Bornäs är lika gammal som jag, född 1968, och arbetar som kulturjournalist. Den här boken - hennes debutbok - har redan hunnit kallas "kultbok" på vissa håll och jag är nyfiken på vad som kan tänkas komma ur denna penna framöver. Cecilia är helt klart någon värd att hålla ögonen på.