Tisdag 20/3 2001

Dags att börja beta av de böcker jag klämde på Sri Lanka!

Michael Ondaatje "Anils skugga"
(295s, ISBN 91-0-057315-9)

Jo, jag har läst ut den nu - jag hade ungefär 70 sidor kvar när jag kom hem från resan. Å ena sidan hade jag velat läsa den innan jag for, å andra sidan skulle jag vilja läsa den om igen nu, det är så mycket (främst platser) som är så mycket lättare att relatera till nu när jag varit där.

Boken handlar om rättsmedicinaren Anil Tissera som efter tretton år i exil återvänder till hemlandet, sänd av FN för att undersöka en rad försvinnanden som kan antas ha med regimen att göra. Hon får den inhemske arkeologen Sarath till hjälp, men hon har svårt att veta vems sida han står på, om hon kan lita på honom. Sanningarna hon finner sätter henne i skottgluggen, för vilket land vill avslöjas med byxorna nere för brott mot mänskliga rättigheter? Anil är i fara.

I boken beskrivs bland annat ett fängelse där regimen sägs ha torterat och fängslat folk på inte alltid så fasta grunder (glöm rättegång, folk blev bara ivägplockade) och redan innan besöket kände jag igen alldeles just det namnet eftersom en av våra stationer som vi ska in och bygga om ligger i samma stadsdel. Jag hoppades väl på något barnsligt vis innerst inne att fängelset var producerat av Ondaatje enligt principen många författare väljer, att skildra en stad men att byta plats på vissa saker, vissa namn... men så åkte vi till stationen och vi frågade chauffören om det fanns något fängelse i närheten och han sa lite förvånat "yes, we already passed it". Ibland kommer verkligheten nära.

När Ondaatje kliver in i ett bombattentat, beskriver mannen som tar självmordsuppdraget och hur det kanske sett ut - då tänker jag "jisses, det är kan faktiskt hända". Visst står det militärer med skjutklara vapen i vart och varannat gathörn, men hur ska de kunna stoppa alla? Och vem har rätt? Hur har singelserna behandlat tamilerna för att konflikten skulle hamna där den är?

Många frågor blir det när man som jag vet alldeles för lite - problematiken på Sri Lanka krossade inte min skalle många gånger innan det blev dags för det här jobbprojektet, det kan jag medge. Det jag hörde när jag var där var att fredssamtalen fortsätter, men varje dag i tidningen (som var singalesisk och färgad därefter) stod det om attentat, tillslag och tamilska brott.

Boken är inte alldeles lättsmält/lättläst, man får lov att hänga med, men den är välskriven och det är en sådan bok som det faktiskt känns som om man fått med sig något av efteråt. Allmänbildning om inte annat, och det är aldrig fel.

Rebecka Wells "Små altare överallt"
(270s, ISBN 91-0-057570-4)

Detta är inte en fortsättning utan mer som en komplettering till succéromanen om Ya-ya-flickorna. Jag hörde till det fåtal (?) som inte riktigt såg den enorma storheten i den första boken om de berömda Ya-ya-brudarna, jag tyckte att den var helt OK men inget speciellt märkvärdigt - samma känsla har jag för den här boken. Alla människorna kring Vivi och Sidda kommer till tals och berättar historier om livet i Pecan Grove, på sina egna sätt och med sitt eget språk. Det är hopp fram och åter i tiden, mellan glädje och sorg.

Egentligen är det i grunden en ganska förfärlig historia (eller snarare förfärliga historier), det är alkoholism och galenskap och misshandel, dödsfall och rasmotsättningar. Ändå finns där en skön ton av södern och det kändes extra tjusigt att ligga i Colombos fuktiga hetta och läsa, kanske alldeles så fuktigt hett som det i boken sägs att Louisiana är.

Donald Harstad "Elva dagar"
(347s, ISBN 91-7643-727-2)

"...troligen årets blodigaste thriller" citeras det på omslaget (omdömet fälldes av tidningen Slitz) och kanske är det så. Blodigt är det, i ett fall som sägs vara autentiskt (Donald Harstad är/har varit polis), dessutom med en krydda av satanism i botten.

Carl Houseman tror att han ska få en lugn och skön helg men ett panikslaget anrop resulterar i en utryckning med fruktansvärt resultat. Carl och hans kollegor kommer till platsen och möter stympade kroppar, upp och nervända krucifix och annat osmakligt.

Ett tag undrade jag om jag ens skulle läsa vidare alls, inte av avsmak men mest av ointresse (ni vet; "så många böcker, så lite tid") - men så tog den sig lite. Hyggligt bra bok, men med en smula avslagen upplösning. Lagom att njuta vid poolen efter jobbet, men ingen bok som stannar kvar i minnet (mer än som mardröm, mordmetoderna gjorde nästan ont att läsa om...). Språket känns en smula kargt och futtigt, lite på samma vis som jag kände då jag läste min första (och troligtvis sista ;-)) av Hans Holmér.

Söndag 18/3 2001

Oj så snabbt siffrorna rasar när man inte kunnat uppdatera på ett tag. Huvvaligen :-)
(jag ska försöka bättra mig nu när jag är hemma från Sri Lanka igen, fast det blev inte så mycket läst där som jag trodde.) Tråkigt nog hann jag inte läsa klart "Anils skugga" innan jag for, vågade heller inte ta med den (man vet inte hur kontroversiell den är tänkte jag, men med facit i hand tror jag inte det är nå'n fara, så jag lovade att skicka ner den till mina kollegor på Sri Lanka när jag läst klart), men å andra sidan kanske jag har ytterligare utbyte av den nu efteråt. Vi får se. Fast efter nattens flygresa blir det nog ingen lång läs-stund innan ögonen trillar ihop ikväll :-)

Insight Guide "Sri Lanka"
(320s, ISBN 962-421-448-4)

Som jag skrev den 3/3 har det blivit så att jag snudd på börjat samla på Lonely Planet-guider över de länder jag reser till, men nu hörde jag många berömmande ord om Insight, så jag beslöt mig för att prova också den. Den är större och otympligare, men den har sina poänger.

På vissa vis fyller de så olika funktioner. Lonely Planeten är guld värd om man är borta länge, om man behöver ha exakta adresser och detaljerade tips, en liten översiktlig parlör. Insight å andra sidan är späckad med vackra bilder och serverar mycket historia och många mer upplysande detaljer som är mycket intressanta att ta del av. Har man gott om pengar att lägga på reselitteratur så utgör de ett gott komplement till varandra, Insight-guiden är dessutom rolig att ha efteråt som souvenir med tanke på alla vackra bilder.

Måndag 5/3 2001

Anna Jansson "Stum sitter guden"
(216s, ISBN 91-7643-729-9)

Anna Janssons deckardebut är en riktigt ruskig historia, som utspelar sig i "Kronköping". Där bor Maria Wern, polis, med en förtvivlat strulig man, två små barn och en fullständigt vedervärdig svärmor som lägger sig i precis allt och lite till.

Livet strax före jul är alltid stressigt, men när en man hittas hängd i en ask, genomborrad av ett grovt spjut och med bortskurna naglar på både tår och händer... ja, då bryter helsiket löst. Runt honom hänger offrade, åderlåtna djur - alla av hankön. Scenen har alla ingredienser för att utgöra en äkta midvinterblot. Alla chanser till en någorlunda fridefull jul är plötsligt som bortblåsta, allra helst då man inser att mordet är rena kopian av ett annat mord i Uppsala nio år tidigare. Mördaren hade då visserligen omkommit i en bilbrand strax efteråt, men... något är skumt. Mycket skumt.

Maria Wern råkar ut för misstrogna manliga kollegor, en stressig jul som mest bara gör henne besviken och hennes familj hamnnar i stor fara. Det är mycket välskrivet och spännande, men kanske är historien en smula för makaber och fantastisk. Eller kanske inte. Jag hade iallafall väldigt trevligt när jag läste den här boken, och man får massor av extra allmänbildning om gammal asatro på köpet - sådant gillar jag.

Det ska bli kul att läsa mer om Maria Wern, om det är så att Anna Jansson bestämmer sig för att skriva fler böcker.

Lördag 3/3 2001

Anita Goldman "Mållös"
(244s, ISBN 91-7643-726-4)

"Never jugde a book by its cover" säger man, och menar det både ur det symboliska och i det mer bokstavliga avseendet, men jag älskar färg och form så jag ser alltid till bokens omslag också. Den här boken är snygg. Jag gillar symboliken i titeln "Mållös" tillsammans med den halvöppna munnen på omslaget. Jag tycker om de fina färgerna.

Men framför allt tycker jag om Anita Goldmans ord, hennes språk. Jag har aldrig läst något av henne förut, trots att jag ofta har stått och vägt med någon av hennes böcker i handen - titlarna är fantasieggande. Nu vill jag helst kasta mig över Adlibris och beställa allt Goldmanskt jag kan komma över med en gång, men med tanke på hur full väntehyllan är kanske jag ska sansa mig lite :-)

Boken handlar om familjeliv under sena nittiotalet, med plastmammor och plastpappor och halvsyskon och styvsyskon och snobbiga nya fruar och älskade pappor som dör och...

Ja, den handlar om hur eländigt komplicerat och faktiskt svårt det kan bli att hålla ihop alltsammans. Rita berättar, lilla eldfängda Rita som var proggig kvinnosakskämpe på 70-talet och som nu har en stor och komplicerad familj att försöka hålla i ett fungerande skick med vettet i behåll. Det är egna tonårsdottern Hannah som är militant vegan, treåriga tvillingarna Nina och Noah, och så är det Kristian - sambon Karleriks tonårige son. Rita skäms, för hon har så svårt för Kristian. Det är ömsesidigt. Kristian vill helst sitta vid sin dator och spela spel. Bara.

En sak jag tycker om med den här boken är att det är en sådan bok där man "ser" och följer historien genom allas egna ögon, med deras egna ord, och Goldman kommer undan riktigt bra med det. Hon kan skriva som Kristian, som Hannah och som Ritas desillusionerade mamma Sonja - allt känns helt OK.

Det här är en bok där jag tror att väldigt många kan hitta något att relatera till. Bland människor i min ålder är det extremt vanligt att man hamnat i situationen att ha en partner som har barn sedan förut, eller att man själv vuxit upp i en familj med halvsyskon eller sladdsyskon eller en ny "plastmamma/pappa". Det där med relationer är svårt, även om det kanske sällan (förhoppningsvis :-)) är lika besvärligt som det är här...

Lonely Planet "Sri Lanka"
(328s, ISBN 0-86442-720-4)

Jag ska åka på tjänsteresa till Sri Lanka - jag åker nästa fredag (ljuuuuvligt) - naturligtvis vill jag tjuvkika i en Lonely Planet trots att resan blir tämligen kort, iallafall den här gången - vem vet, jag kanske får åka tillbaka?? :-)

Jag har haft mycket nytta av den här serien böcker under mina lite längre resor i Kina respektive Korea. Den här gången blir det en bara kort resa och en guide av det här slaget är inte precis nödvändig, men i de här böckerna finns ett koncentrat av det mesta om landet det vederbör, så här finns mycket rolig allmänbildning (och några enkla fraser) att inhämta före resan - förutom alla nyttiga råd och tips förstås.

Jag har börjat inse att jag faktiskt samlar på Lonely Planet-böcker. Nu har jag iofs bara fyra stycken (Kina, Korea, Barcelona och Sri Lanka - Mexiko gav jag bort eftersom min jobbresa dit 1999 blev inställd på grund av sjukdom) och det är ju en ganska modest samling, men jag avser att fortsätta med det här så länge jag har anledning. De agerar trevliga minnen i efterhand, en del av dem har varit med på många roliga äventyr, och de blir väl lite kantslitna men de är mycket robusta och tål ganska hårda tag. Både Kina- och Korea-varianten har fått åka med andra vänner och kollegor på ett flertal resor efter att jag hade dem, men de ser fortfarande riktigt fräscha ut och håller ihop bra trots stundtals omild behandling.

Den här boken köpte jag faktiskt redan i november när jag fick mitt projekt till Sri Lanka. Jag ville helt enkelt veta mer, och var nästan säker på att det skulle bli åtminstone en resa - fast jag medger, jag har inte riktigt vågat läsa i den förrän nu. Nu blir det desto mer. Vissa stycken läser jag om och om igen, som till exempel det om "Adam's Peak", ett heligt berg jag gärna vill besöka om det blir tid över. Det roliga bonusvetandet är att det nu visade sig vara alldeles precis det berget (Samanalankande) som avses i Inger Alfvéns boktitel "Berget dit fjärilarna flyger för att dö" (se 010210).

Lonely Planet - ja, alla guide-böcker av det här slaget - är hutlöst dyra ute i bokhandeln. Jag brukar alltid rekommendera bokköp Adlibris eller liknande men i det här fallet lönar det sig extra mycket. Här finns hundralappar (åt minstone en och lite till!) att spara på att handla på nätet istället för från din lokala bokhandel, det kan jag nästan lova. Vill du vara säker, smygtitta på nätet innan du går till affären, men jag tror att du kommer att göra samma upptäckt som jag.

Eftersom jag har haft "Anils skugga" av Sri Lanka-födde Michael Ondaatje stående i väntehyllan ganska länge så kan ni ju gissa vad jag läser nu :-)

Lördag 24/2 2001

Åsa Nilsonne "Tunnare än blod"
(252s, ISBN 91-7160-976-8)

Äsch, jag tog och klämde "Tunnare än blod" också när jag nu väl var igång :-)

Det gick fort eftersom det är en alldeles utmärkt medicinsk kriminalroman. Det är snudd på att jag såhär med facit i hand skulle vilja påstå att det är den allra bästa av de tre om man ska utgå från mordhistorien i sig - fast personlighetsmässigt kanske det var mer spännande att följa stackars Monika i "Kyskhetsbältet".

Under en enorm influensaepidemi får Monika Pedersen chansen att rycka in och hjälpa till på drömjobbet - på krim. I vanliga fall är hon ordningspolis ute i Skärholmen men på sistone har det inte varit så skoj, favoritkollegan och parhästen Mikael är sjukskriven med ett brutet ben och hans ersättare är odräglig. Hon ser med glädje fram emot chansen att få komma ifrån det vanliga arbetet ett tag och prova på krim.

Ingen där har tid med henne och hon får ett ganska taskigt bemötande. Mer eller mindre av en slump får hon ett mord i knäet, ett mord ingen förväntar sig att hon ska kunna lösa, men med hjälp av Mikael och en hel del av det som brukar kallas kvinnlig intuition slår hon de flesta med häpnad.

Lika slumpartat som Monika hamnade på krim hade man ens insett att det var ett mord man fått på halsen. Det som i vanliga fall kanske skulle ha blivit en ganska slentrianmässig och hastig "allmänobduktionen" av en nyligen avliden alkoholist förvandlas till en show i världsklass då den gästande professorn Hayakawa gör en demonstrations-obduktion. Han upptäcker saker som man normalt inte skulle lägga någon större vikt vid och blir den som visar att döden inte var naturlig.

Monika känner sig ganska obekväm i sin nya roll, hon brottas med ständiga problem med självförtroendet, men med envishet och massor av vilja tar hon sig fram ändå. Monika är smårolig, ser på världen med en stundtals lätt ironisk blick - ja, det är en polis jag tycker om att läsa om. Det har jag visst sagt förut *harkel*

Upptäck Åsa Nilsonne! Hon är värd det!

Åsa Nilsonne "Kyskhetsbältet"
(303s, ISBN 91-37-11629-0)

Det snabbast slukade reafyndet. 69:- på Åhléns var i mitt tycke ett alldeles suveränt pris för denna Poloniprisbelönade bok som kom ut relativt nyss.

Jag fortsätter att tycka om Nilsonnes sätt att snickra ihop en mordgåta och framförallt tycker jag om att läsa om Monika. Monika är nu ganska deprimerad och sönderstressad och en del av hennes sjukare tankar har jag själv tänkt från tid till annan. Jag och många andra.

Jag antar att det i viss mån förklarar Nilsonnes popularitet bland främst kvinnor. Ändå är det synd att förklara bort det så enkelt - litteratur som tilltalar kvinnor är fortfarande en smula "andra klassens" i mångas ögon och Nilsonne förtjänar bättre än så.

En intressant iakttagalse (om är vetenskapligt underkänd på grund av bristfälligt statistiskt underlag ;-)) är att ingen enda av mina vanligtvis mordälskade manliga vänner läst något av Åsa. Som en av dem sa (om Liza visserligen, men dock), "vem vill läsa en massa kvinno-svammel runtomkring med dagisproblem och liknande". Nä. Det förstås. Då vill jag kontra - är vi inte lika less på alla whiskymissbrukande, pizzaätande och småbittra manliga huvudpersoner? Nej, tydligen inte. Det är mer godkänt. Patriarkatet släpper inte greppet så enkelt ;-)

Jodå, jag vet att det finns många - främst brittiska - deckarförfattarinnor som slagit väl igenom också bland män... men lite underligt är det överlag, det där med könsbunden kvalitets-stämpel av litteratur. Jag fortsätter att hävda att det ska mer till för att en man ska läsa en bok skriven av en kvinna än tvärtom.

Nåväl, här får Monika ta tag i mordet på en mycket känd och populär svensk skådespelare, Lottie Hagman. Monikas chef Daga är om möjligt ännu odrägligare än vanligt (...eftersom också hon är deprimerad och sönderstressad ;-)) och Monikas bästis Mikael är nykär så Monika känner sig väääldigt övergiven och utanför. Hon får en ny kollega, Idriss, som är född av irakiska föräldrar. I sitt trötta, övergrubblande tillstånd målar Monika upp en rad problem kring samarbetet med denne man på grund av hans bakgrund, slutsatser som verkar en smula ogrundade - allra helst som hans bakgrund är en helt annan än den Monika tar för given. Nåväl, ogrundade slutsatser är till för att krossas.

Nu känns det ännu mer som om jag vill läsa om "Tunnare än blod". Det får nog lov att bli nästa bok att förflyttas till den exklusiva läshögen på byrån brevid sängen, trots att jag har några fler rea-fynd att avverka också.