Lördag 21/7 2001

Två veckors kurs i Schweiz gav en del tillfällen att läsa, men eftersom omgivningarna var vackra (det var å andra sidan tyvärr inte vädret) satt jag ju inte gärna inne och läste. Inte ute heller. Nackdelen med det där lilla landet är bristen på grönområden som inte tillhör någon. Mycket grönt var det - men privat mark. Och i stadsparken satt bara de som inte hade någon annanstans att sitta och grovhångla. Ungefär. Men strunt samma, lite läst blev det innan nattlampan släcktes varje kväll;

Carol Wolper "Cigarettflickan"
(xs, ISBN (oj, minns inte))

Jag har sett andra, mer positiva omdömen om den här boken, men för mig gjorde den inte mycket - ens i fnissväg.

Jodå, huvudpersonen (en vansinnigt vacker och rappkäftad 28-årig manusförfattarinna i Hollywood) är stundtals vass och rolig (jag kom lite att tänka på Sparkle Hayters hjältinna Robin Hudson) men storyn... nej, jag kom aldrig in i den.

Jag har, såhär två veckor efteråt, för att vara noggrann svårt att minnas vad den handlade om alls, förutom att huvudpersonen och hennes väninnor köpte många dyra par skor och det var väldigt viktigt att ha sex. Ungefär. Ja. Äsch. Jag gav bort boken i Schweiz, till någon som längtade efter att läsa något på svenska - något-vad-som-helst.

Nej, det där var ju inte så kul, så med vanlig Siv-logik gjorde jag ett tvär-kast litterärt sett och gav mig istället på:

Simon Singh "Kodboken"
(426s, ISBN 91-7643-697-7)

Gräsligt omslag, noterar jag! Jo, jag bryr mig ju om så'nt, även om omslaget naturligtvis är av en underordnad betydelse så är det långt från oviktigt när man står där i bokhandeln och inte riktigt vet vad man vill ha. Miss av Månpocket, som annars har blivit allt mer suveräna på att både ge ut kul böcker och dessutom förse dem med lockande omslag.

(men vem är väl jag att döma)

De har legat ganska länge där i väntehyllan och sett lite smått anklagande på mig, både "Kodboken" och den tidigare utgivna "Fermats gåta". Det har bara inte blivit av att jag har läst dem. Mitt intresse för populärvetenskap går starkt i vågor och jag antar att det senaste året har utgjort en mycket lång, hrrrm, vågdal.

Nu kan det emellertid komma att bli ändring på det ett tag igen, för det här var ju jättekul! (men GP:s omdöme på baksidan - att detta skulle vara "en rolig pojkbok för alla åldrar" - irriterade mig lite. Varför säljer vi fortfarande in myten om att bara pojkar/män intresserar sig för [förstår] så'nt här??)

Här kan du läsa hur Maria Stuarts chiffer avslöjades ("tjopp tjopp", där for hennes huvud), hur hieroglyferna började uttydas och hur Turing med flera lyckades knäcka tyskarnas berömda "Enigma" under kriget. Människor har i alla tider velat framföra meddelanden (kärleksbrev såväl som krigshemligheter) utan att "fel personer" ska kunna läsa. Här får du en allmänbildande och intressant genomgång, från dåtid till nutid (mailkrypteringsverktyget PGP - Pretty Good Privacy, som väckte så'nt rabalder i USA en bra bit in på nittiotalet) och det är roligt skrivet, så jag ser ingen anledning till att man inte ska våga ge sig på det här. Man behöver inte vara man för att klara det ;-)

En enorm eloge till översättaren Margareta Bogren, att översätta den här boken måste ha varit ett drygt jobb - dels på grund av fackkunskaperna i sig, dels på grund av att hon faktiskt har lyckats översätta exemplen till svenska i de allra flesta fall, och läser man boken inser man snabbt att detta inte kan ha varit helt trivialt.

Unna dig att "träffa" en vetenskapsjournalist i sommar. Simon Singh är en pärla! Det här är en bok jag kan tänka mig läsa igen om några år, tror jag.

Och så samma tvära kast tillbaka igen, rent genremässigt:

Walker/Adams/Manby "Girls' night in"
(586s, ISBN 0-00-651485-5)

Det här är i korta ordalag en novellsamling, utgiven till förmån för fonden "War Child" - välgörande ändamål alltså, det är ju behjärtansvärt. De tre idékläckarna har samlat in texter från en stor del av det kvinnliga "thirty-something"-skrivargardet, här finner du bland annat alster signerade Marian Keyes, Claire Calman och Jenny Colgan.

Det skulle kunna bli så bra. Men det blir bara så trist. Efter femtioelfte novellen om den musgrå kvinnan som lämnas av sin pojkvän och blommar ut till en svan och får en ny, mycket bättre pojkvän (i enstaka fall får hon faktiskt en bättre tillvaro också UTAN att träffa en man, det medges) kan jag inte annat än gäspa, det behjärtansvärda ändamålet till trots. Det blir bara för mycket! Enstaka noveller sticker ut och handlar faktiskt om något annat än övergivna kvinnor (!), men de är för få för att boken i sin helhet ska kännas riktigt kul. Jag gillade den de första hundra sidorna - ungefär - men femhundra sidor till av samma sak blir för mycket.

(en och annan läsare kan dock tänkas ha lite småroligt åt Marian Keyes lilla gula utomjording som navigerade fel och hamnade i USA :-))

Jag tror att den skulle ha vunnit mycket på en hårdare gallring. Böcker behöver inte vara 586 sidor tjocka, även om materialet är "lättviktigt" tegelstensmaterial.

Nej, upp till Lappland tar jag istället med mig "Speaking With the Angel", en samling texter hopsmällda i ett liknande syfte (barn, men nu autistiska) av Nick Hornby - han har en autistisk son.

Här kan man läsa texter av Hornby själv (förstås), Melissa Bank (det du, Johanna!), Zadie Smith och Colin Firth (jaaaa - Mr Darcy, deeeeeet du Johanna!! *asgarv*). Visst låter det bra? Jag hoppas att det är det. Vi får se.

Ha en fortsatt god boksommar. Säga vad man vill om böcker, men nog är de bra att ha när det regnar. Också.

Lördag 7/7 2001

Vojne, var tar tiden vägen? Jag flänger som ett skållat troll och det blir varken hugget eller stucket med läsandet och recenserandet. Nu har jag iallafall två kalasbra böcker att berätta om - riktiga lätt-tuggade (...men för den sakens skull inte simpla) semestergodingar båda två. Rekommenderas!

Simon Lewis "Dra"
(328s, ISBN 91-0-057183-0)

När Veronika skrev något om att den här boken borde passa alla de som gillade "En tripp till Indien" föll jag till föga, jag begav mig genast till Adlibris och beställde den rakt av. Jag tyckte mycket om både humorn och reseskildringen i "En tripp till Indien" och jag blev inte besviken när jag läste den här boken heller.

För mig var det dessutom en stor bonusupplevelse att läsa en mycket träffande beskrivning av vardagskaoset i en liten landsortsstad i Kina (har man provat att åka tåg i Kina så vet man precis... :-))

Historien snurrar kring Lee, Sol och Vix. Det de alla har gemensamt är att de på ett eller annat sätt har hamnat i knipa hemma i Storbritannien, så det enda som återstod var att... Dra. Därav titeln.

De har dessutom alla en förmåga att fortsätta ställa till det för sig, så det där med att tvingas "dra" bara fortsätter - på det viset får vi färdas med dem från Goa till Hong-Kong till fastlands-Kina. Från början har de inget alls med varandra att göra, men deras vägar korsas mer än en gång på de mest underliga vis och säcken "knyts" på ett raffinerat sätt när det är dags för upplösning.

Lewis debutbok lutar mer åt en serie episoder än en hel roman av vanligt slag. Det är underhållande och riktigt bra, Lewis har en förmåga att plantera bilder i skallen på ett mycket fantasifullt sätt. Han har jämförts med Alex Garland och William Sutcliffe, men jag kom också att tänka på Irvine Welsh som skrev "Trainspotting", det är samma svarta, lite brutala humor.

Hanne Vibeke Holst "Det verkliga livet"
(314s, ISBN 91-7643-761-2)

Jag läste den första boken om Therese Skårup ("Thereses tillstånd") med mycket nöje, så jag riktigt längtade efter att den här boken skulle släppas i pocket. Jag blev inte besviken nu heller.

Therese är fortfarande lika tuff och smart, nu är hon dessutom höggravid och beväpnad med en stadig samling intressanta hormoner. Hon föder efter många om och men en dotter och finner sig mycket mer förändrad än hon någonsin kunde ana. Ett helt nytt liv startar, och det är inte alldeles lätt att bibehålla kärleksrelationen till pojkvännen Paul.

Den första boken om Therese gav mig en hel massa allmänbildning om Rysslad, det var en intressant krydda som förhöjde den smaskiga kärlekshistorien. Här får jag ännu mer allmänbildning, men av en helt annan sort; för mig som inte har några barn var det en upplevelse att läsa de mycket ingående beskrivningarna av graviditet, förlossning och därpå följande, eh...., "händelser" :-).

Om jag någonsin blir gravid är det här otvivelaktigt boken jag ska sticka i näven på den blivande barnafadern. Innan vi åker till BB. (egentligen - helst - innan vi gör barn :-))

Men allt är inte bara bebisar och gosegull. Också den här boken innehåller moment av spänning då Therese lär känna en ung kvinna som hotas av sin man. Och så är det ju Paul. Den passionerade kärlekshistorien glider in i vardagslunk och i Holsts tappning är detta något mycket spännande att ta del av. Aldrig har gräl om disk varit så intressanta förut. Skämt åsido, jag tokgillar det här. Det är lite trist att det bara finns en bok till om Therese kvar att läsa nu...

Måndag 25/6 2001

Elizabeth Berg "Open House"
(241s, ISBN 0-09-941664-6)

Något med den här bokens omslag fångade min blick gång på gång när jag stod framför hyllorna i bokhandeln. Jag vet inte vid hur många olika tillfällen jag tog den, läste baksidestexten och sedan satte tillbaka den innan jag slutligen köpte den.

Det jag fick var en form av "feel-good-book", en sådan där "hela-världen-rasar-samman-men-så-reser-man-sig-ur-askan-och-går-vidare"-bok (puh :-)). Inte riktigt min stil egentligen, iallafall inte i den här amerikanska, slätstruket moralkakiga modellen iallafall.

Samantha Morrow, 42 år, lämnas av sin man och hela hennes värld rasar samman. Till att börja med yrar hon runt i något Martha Stewart-influerat vansinnesrus som retade mig något oerhört innan det gick upp en ljus för mig att författaren nog ville att man skulle reta sig på det... *harkel* ...för jag har en smula svårt att identifiera mig med en kvinna som hastar iväg till Tiffany's och köper en tekopp, en silversked och ett armband för 12000 dollar, bara för att hennes exman ska behöva betala räkningen. Ungefär. Till råga på allt terroriseras hon av en snudd på bindgalen mor som anser att allt kan lösas med en bra permanent eller varför inte en rabatterad pedikyr.

Ja. Jo. Men jag gav inte upp. Vid det laget hade jag börjat ana en smula sarkasm och ironi, och det tycker jag ju om :-)

Samantha har aldrig haft ett vanligt jobb i hela sitt liv, hon blev omedelbart hemmafru när hon gifte sig med David och för att kunna behålla det stora huset anmäler hon sig nu till en argentur för temporära småjobb som inte kräver någon utbildning. Samtidigt sätter hon upp lappar i affären, hon planerar att hyra ut några rum i huset och det blir just dessa nya hyresgäster och det de för med sig som liksom "väcker henne" och gör henne till den hon egentligen är...

Hm. Ja. Moralkakeaktigt var ordet. Egentligen är uppslaget kul i sig (och det låter faktiskt lite ballare på omslaget, det låter som om det är ett gäng riktiga tokskallar hon får på halsen, men det är det ju egentligen inte) men trots att historien tar sig och Samantha blir åtminstone lite roligare att läsa om så förblir det ändå en ganska slätstruken smet. Småkul, men slätstruken.

Söndag 24/6 2001

Helene Tursten "Tatuerad Torso"
(346s, ISBN 91-7083-024-X1)

Slabadam!! En sträckläsningsfavorit!

Jag packade en liten väska, hämtade cykeln och gav mig ut i den nyligen återvända sommarsolen. På en gräsmatta nere vid Mälaren njöt jag större delen av den här boken och bara den omgivningen bäddar ju för succé (man kan säga att det var TUR astt jag läste den i solen, eftersom också boken utspelar sig under ljuvlig försommar) men jag hade nog inte ens kunnat lägga bort om det så varit snöstorm.

En kvinna som rastar sin hund (aha, vi vädrar en klassiker-set-up i thrillersammanhang...) finner i en klippskreva vid havet en svart sopsäck innehållande nå't särdeles motbjudande - delar en en starkt förruttnad kropp (...och lika klassiskt var det väl att hennes hund hann börja tugga innan hon kunde stoppa honom).

Coola Irene Huss och hennes kollegor vid Göteborgspolisen famlar för en stund i mörker då man inte ens vet om det är en man eller en kvinna man funnit delar av. Huvudet är inte med. I säcken finns bara torson, som är groteskt avskalad och urplockad. Till och med bröstmusklerna med vidhängande vävnad är borta, så den enda ledtråden de har är en mycket speciell tatuering på ena skuldran. Tatueringen för Irene till Köpenhamn där hon bland annat bekantar sig med den mycket specielle Tom Tanaka, en f d sumobrottare som numera är egen företagare i gayporr-branschen.

Mördandet eskalerar, de har fått en riktig galning på halsen (sadonekrofiler tillhör som tur är inte det allra vanligaste) och just den här galningen tycks ha börjat koncentrera sig på Irene själv, eftersom påfallande många av de nya morden liksom följer hennes fotspår.

Det här är ingen bok att läsa tillsammans med något gott att äta - den är stundtals mycket visuell och det är inga mysiga bilder man ser för sin inre syn. Historien är väääldigt spännande, och inte så lättgenomskådad som man först tror. Jag erkänner, jag hade min åsikt klar efter hundra sidor, men den fick jag revidera; jag gissade fel. Irene är som vanligt mycket sympatisk och halva nöjet är att få ta del av vad som försiggår i hennes och hennes familjs liv (aj aj, Sammie är ute och slarvar!). Bonus är att stor del av boken utspelas i Köpenhamn, en stad jag älskar högt och rent. Visserligen trivs jag väl inte så bra kring just Istedgade, men Irene besöker trevliga ställen också.

Nyutkommen i pocket, en riktig sommarthriller. Läääääs!

Lördag 23/6 2001

Per Hagman "När oskulder kysser"
(403s, ISBN 91-0-056719-1)

Ibland inträffar det märkliga att jag tar en bok i min hand och bara köper den rakt av, alldeles utan att veta varför.

Jag kan inte minnas att jag har läst nå'n recension. Ingen vän har specifikt rekommenderat den. Omslaget är inget speciellt (för jo, jag medger villigt att en del av mina allra bästa bokfynd har blivit inköpta av en så simpel anledning som den att det snygga - eller för den delen fula - omslaget väckt min nyfikenhet). Per Hagman är ingen favorit. Eller, alltså, jag har tidigare aldrig läst något signerat Hagman över huvud taget.

Fast det är väl en anledning så god som någon att prova då. Hagman är ju relativt jämnårig med mig, så jag antar att det ligger nå'n form av samtida allmänbildning i att åtminstone har läst något av honom. Eller kanske inte. Äsch. Strunt samma.

Kanske är det så att jag drar mig till minnes någon gammal fånig och gubbsjuk debatt där några manliga författare [som vi inte ska namnge här] hävdade att alla män egentligen föredrar trettonåringar framför otäcka och klumpiga vuxna kvinnor. Det är högst troligt så - för den här boken knyter an en smula till det temat då den 18-årige Benjamin blir hals över huvud förälskad i knappt trettonåriga Nelly. Kärlekshistorien löper av och till under många år också sedan de blivit vuxna, men på något vis är det alltid den trettonåriga, späda Nelly som Benjamin behåller som idealbild. [isch]

Benjamin vill bli popstjärna och flyr till Stockholm efter att Nellys mamma (!) förfört honom. I Stockholm vågar han äntligen bejaka de känslor i honom som längtar efter att klä sig till kvinna, och på en drag-queen-klubb träffar han Lilla Boy, en homosexuell "druga" med inte alltför hälsosamt leverne. Benjamin flyttar in hos honom, men håller drömmen om Nelly vid liv i minnet. Under tiden flyttar Nelly till sin far i London där hon råkar halka in på modellbanan - snart är hon en av Europas mest berömda fotomodeller (ska det vara så ska det vara ordentligt ;-))

Ständiga partyn och sexuell ambivalens, pretentiös dekadens och ytliga bekantskaper. Så, till slut, möts de igen... Nelly och Benjamin. Det kan bara sluta i katastrof.

Det här är väl inte direkt någon litterär höjdare, stundtals förvånas jag över att Hagman har så taskig koll på meningsbyggnaden (det är alldeles för många bisatser som får stå ensamma utan att det egentligen finns någon språkligt snygg finess med det - ibland är det snyggt att bryta mot de vedertagna reglerna, men här förekommer det ofta på ställen där det mer ser ut som ett olycksfall i arbetet än ett konstnärligt grepp) men på vissa vis är det en söt liten bagatell om trassliga relationer. Historien om relationerna i sig funkar rätt bra, men när slutet ska börja likna en thriller blir det lite fel. Formatet passar inte riktigt in.