Tisdag 31/7 2001

Åsa Lantz "Splitta nota"
(237s, ISBN 91-0-057584-4)

Jag undrar om det kanske blir extra speciellt för mig att läsa boken eftersom jag kommer från Värmland? För att jag känner till Karlskoga väldigt bra? Kanske - kanske inte.

För det handlar om ett mycket mystiskt och svåruppklarat mord på den lilla Orten (som Lantz kallar "byn", men det borde vara att ta i till och med för en storstadsbo) i Värmland där alla jobbar på Fabriken som gör vapen som dödar och demolerar. Fabriken som har all Makt, som ställer sig över all rättvisa, lag och rätt.

Det handlar om den mycket ensamma Edith vars son Caspar pekas ut som mördare och det enda ord han vill säga är "förlåt", sedan vägrar han att öppna munnen. Han berättar inte vad som har hänt, han försöker inte ens försvara sig. Ingen annan berättar något heller, det hela blir till en enorm konspiration - alla mot en. Eller två. Symboliskt.

För faktum är att en ung man vid namn Robert är död, och Caspar bär hans blod på sina kläder. Visst måste då Caspar bära skulden, trots att inget mordvapen kunnat återfinnas, trots att ingen ens förstår VAD som skulle kunna vara mordvapnet?

Caspar är en av de som protesterar mot Fabriken, och brottet är hans straff. Alla menar att skulden egentligen är hans mammas, den obekväma konstnärinnan med fel åsikter. Den konstiga människan Edith.

Edith gräver, och där uppdagas många mystiska, sjuka samband och händelser. Ordet konspiration får en ny och skrämmande innebörd.

Jag delar inte GT:s åsikt att man fångas efter bara några sidor, för mig tog det längre än så innan jag riktigt ville läsa vidare, men den symboliska kopplingen till en liten stad jag känner till fick mig att läsa vidare och visst blir det spännande. En smart berättelse. Jag tycker inte om den, den är mycket obehaglig, men den är bra. Kluvet!

Måndag 30/7 2001

Carin Svensson "Kanonväder"
(242s, ISBN 91-7643-698-5)

"En nutida svensk roadmovie - absurd, rolig och träffsäker"
Aftonbladet

(jag vet faktiskt varför jag köpte den här boken, jag lockades av citatet ovan :-)) Det tog några månader att läsa ut den - inte på grund av tjockleken, jag var väl snarare inte sugen på den sist jag försökte. Det var vinter (eller åtminstone tidig vår) och jag kände att boken var för somrig, det var som ett hån. "Jag kanske gillar den bättre i sommar" tänkte jag lite barnsligt. Så glömde jag bort den.

Nu fastnade blicken på den och jag hade rätt, den är roligare att läsa på sommaren. Strunt samma om det är inbillning :-)

Inger Persson möter Kjell Molander på en krog i Leksand där båda befinner sig mer eller mindre av en slump. Två människor i medelåldern som livet farit fram ganska ovarsamt med står öga mot öga i en i övrigt ganska tom restaurang. Man kan inte direkt påstå att omedelbar attraktion uppstår, men hur det nu går till befinner de sig plötsligt på resa tillsammans genom sommar-Sverige, i Kjells kusins gamla röda Audi. De räddar livet på Kjells gamla mamma, tittar på Sveriges största (eller var det äldsta??) al, badar och bråkar och slåss med sina respektive demoner (sprit och choklad). De tar tag i trasiga familjerelationer och inleder försiktigt något relationsliknande med varandra.

Jag vet inte om det var så hysteriskt roligt, snarare tragikomiskt. Det är en drapa, en skröna, en absurd resa och en ganska varm historia. Jag såg det som en film framför mig - hela tiden såg jag Ingrid Janbell när jag läste om Inger, jag vet inte varför.

Ingen dålig bok, ingen fullpoängare - en trea rätt och slätt. Jag såg Carin Svenssons novellsamling "Kalenderflickor" på rea på Akademibokhandeln tidigare idag, jag funderar på att köpa den, och i en värld av "så många böcker, så lite tid" är det väl trots allt ett ganska gott betyg när man funderar på att läsa fler böcker av samma författare.

Söndag 29/7 2001

Så har man avverkat Norrland (Ormsjö, strax nordväst om Dorotea) tur och retur på sex dagar. Mycket bilkörning blir det, men det var mysigt att komma dit och framförallt att få hem min goa katt igen. Och en av de absolut bästa sakerna man kan göra i vår lilla röda stuga - ja, det är förstås att läsa böcker :-)

Patricia Gaffney "Räddande änglar"
(380s, ISBN 91-7643-683-7)

Jag brukar ju, som trogna läsare vet, ibland undra varför jag köper vissa böcker. Detta är en av dem. Varför?

Den är inte rent ut dålig, men det är absolut ingen "Siv-bok" heller, och när den var färdigläst var det mest som ett "jaha". Historien snurrar kring fyra kvinnor - det är nästan lite lightvariant av Ya-ya-flickestuk, förutom att dessa inte är barndomskamrater - som är vänner i vått och torrt. Alla har de sina respektive problem att brottas med, en har cancer, en är ofrivilligt barnlös, en tycks vara oförmögen att hitta en man och den fjärde i sin tur lever i ett mycket dåligt förhållande med en man som manipulerar henne å det grövsta. De kallar sig "räddande änglar" för det är det de tycker att de är för varandra.

Jag vet inte. Jag tror att det är för sentimentalt för mig, det ger mig inte så himla mycket att ta del av de här kvinnornas liv. Det är lite för [amerikanskt] präktigt och helyllekäckt, trots att författaren låter en av kvinnorna vara en journalist med vass och i viss mån snuskig tunga. (det är nog det jag ogillar - det blir så barnsligt uppenbart att Emma ska vara lite "vågad".)

Nej, men vilken tur att jag hade en Åke Edwardson att kasta mig över härnäst. DET kan ju bara inte gå fel.

Åke Edwardson "Låt det aldrig ta slut"
(342s, ISBN 91-7263-225-9)

Många tidningar bjuder på en pocketbok tillsammans med något av numren som kommer ut under sommaren - i år tog Damernas Värld hem förstapriset, de bjuder på just den här boken, som också just nu är rykande färsk ut i pocket från Månpocket. Det tackar vi för!

Jag dyrkar böckerna om Erik Winter, den förfinade krimninalkommissarien (och numera också småbarnspappan) i Göteborg. Jag ser fram emot att se snygge Johan Gry i rollen som Winter på TV i höst (eh, det där är väl snarast att betrakta som en ganska oviktig parentes, men icke desto mindre...)

Det är sommarlov, varmt varmt varmt - och någon har fått en knäpp. Det sägs att antalet våldtäkter/sexmord (sådana som inte sker i hemmet, alltså) har en tendens att öka vid varmt väder, och det beror kanske inte bara på att de presumtiva våldtäktsmännen är rädda att frysa om rumpan, nej - det är nog snarare det att hjärnan börjar koka... kanske. Vad vet jag.

Iallafall. En ung flika våldtas, strax därefter hittas ytterligare en ung flicka död. Det som får håren på Winters armar att resa sig är att flickan återfunnits på exakt samma plats där man fann en annan mördad ung kvinna fem år tidigare. Tillvägagångssättet är alltför likartat för att det ska kunna beteckas som en slump. Winter fruktar att han har en sommar av seriemord att se fram emot, och visst har han rätt. Det blir en förfärlig sommar. Morden, de gräsliga. Förhållandet till Angela som blir alltmer ansträngt. Och så kollegan som råkar illa ut. Mycket illa.

Ett säkert kort. Edwardson har mitt fulla förtroende som thrillerförfattare, och även om detta var den Winter-bok som tilltalade mig minst så höstar den in en klar fyra i betyg - de andra böckerna är bara ändå så mycket bättre. (nej, jag kan inte specificera varför :-))

Och så kommer boken som jag sparade till sist för att hålla en viss ung dam på sträckbänken en stund ;-):

(ihopsamlad av) Nick Hornby "Speaking with the Angel"
(212s, ISBN 0-1402-9779-0)

Jag gnällde ju över att novellsamlingen "Girls' night in" var alltför likriktad och en aning för tjock - och inte helt oväntat bjöd den här boken på ett i vissa avseenden motsatt förhållande; en otrolig originalitet novellerna sinsemellan och den kunde gärna ha fått vara längre. Vad sägs om följande dussin författare: Nick Hornby, Robert Harris, Melissa Bank, Giles Smith, Patrick Marber, Colin Firth, Zadie Smith, Dave Eggers, Roddy Doyle, Helen Fielding, Irvine Welsh och John O'Farrel. Inte precis något B-lag när det gäller skrivande...

Jag erkänner; det jag var allra mest nyfiken på var Colin Firth. Kan han skriva??
(att han ser trevlig ut när han iklädd en mycket våt, vit skjorta kliver ur en damm vet vi, men...)
Jo, han kan skriva. Han avlevererar - för att vara noggrann - en av de allra bästa novellerna i den här boken, tycker jag. Och det har inget alls med minnesbilderna av just den där blöta skjortan att göra.

Alla noveller är såklart inte bra så att jag jublar, men överlag bjuder den här novellsamlingen på hög kvalitet, enorm originalitet i ämnesval och dessutom - den är ju samlad i ett behjärtansvärt syfte. När du köper boken stöder du "Tree Foundation" som värnar om autistiska barn. Nick Hornbys son Danny är autistisk, så idén var inte helt gripen ur luften.

Söndag 22/7 2001

Jag förstår om det verkar som om jag inte har gjort något annat än läst idag (det har jag, jag har till och med hunnit med en sväng till jobbet :-)), men jag har avslutat en massa böcker som har varit påbörjade och halvlästa sedan länge. Ibland tröttnar jag på på-gång-högen och vill minska höjden en smula... om inte annat så för att den börjar vaja farligt brevid min säng. Att vakna av ett "bokfall" i ansiktet är inte så skoj.

Jeanette Winterson "The PowerBook"
(244s, ISBN 0-099-28543-6)

Det här omslaget kan inte göra annat än fånga blicken. En mycket vacker naken kvinna med extatisk min (inte helt olik den kontroversiella bilden i YSL-annonsen för parfymen Opium) ligger utsträckt på en bädd av underbara tulpaner. På något vis känns inte bilden lika irriterande här som den gör då den liknande annonsbilden slår upp mot mig ur Elle eller något annat magasin - det här är en bok om kärlek och sensualism. Bokbilden känns inte lika utstuderad som annonsen, fast jag kan tänka mig att en och annan höjer på ögonbrynen åt den.

Det är två kvinnor som älskar i den här boken, det kanske också kan höja ett och annat ögonbryn. Den som har läst något av Winterson tidigare blir nog inte förvånad, den bisexuella kärleken går som en röd tråd genom Jeanettes böcker och det är väl inte så underligt med tanke på att hon själv haft både flick- och pojkvänner.

Hennes språk är mycket vackert, poetiskt, snudd på utstuderat. Det blir stundtals svårläst, men jag tycker att det är så vackert att det är värt den extra lilla mödan, trots att jag inte alltid till 100% hänger med i hennes tankebanor.

"An e-writer called Ali or Alix will write to order anything you like, provided that you are prepared to enter the story as yourself and take the risk of leaving it as someone else. You can be the hero of your own life. You can have freedom just for one night. But there is a price. Ali discovers that she too will have to pay it. Set in London, Paris, Capri and Cyberspace, this is a book that reinvents itself as it travels. Using cover-versions, fairy tales, contemporary myths and popular culture, The PowerBook works at the intersection between the real and the imagined. It's territory is you."

Som man väl kan ana av texten ovan är det här en ganska udda bok, som alla Wintersons böcker (men kanske ännu mer udda än vanligt). Det är en rad berättelser, löst sammanhållna av en yttre handling, en kärlekshistoria. Det är ofta mycket fyndigt gjort, och Winterson visar en enorm allmänbildning då hon obehindrat hoppar mellan århundradena och använder gamla myter, sagor och "verkliga händelser" för att komma vidare i sin intrikata historia.

Det här är en bok att läsa noggrannt, den kräver tid och eftertanke. Antingen älskar man det eller så hatar man det. Jag tycker om det. Det sticker ut. Det är udda. Och jag är mycket mycket svag för vackert hopvirkade textstycken.

Jeanette Wintersons officiella hemsida, späckad med fakta

Truman Capote "Breakfast at Tiffany's"
(100s, ISBN 0-14-027411-1)

Det här är otvivelaktigt en klassiker, och jag skulle gärna vilja se filmen med den alltid ljuvliga Audrey Hepburn - men som bok var den ingen större hit för mig. Den chica hjältinnan Holly Golightly lindar alla män kring sitt söta lillfinger, men jag lyckas inte riktgt se det charmiga, jag tycker bara att hon är tämligen förfärlig. Bortskämd och tanklös.

Jag är nog ganska tråkig och osofistikerad ibland. Jag kan leva med det. Det är ju tur att det åtminstone går bra för hennes katt :-)

Judy Blume "Sommarsystrar"
(376s, ISBN 91-7643-746-9)

De relativt många sidorna till trots är detta en bok som det går ganska snabbt att läsa - den innehåller många kapitel som bara är små, korta stycken. Den är nämligen skriven på det där viset som jag tycker lite extra mycket om, sådär så att man liksom vid vissa händelser får "läsa" flera av de inblandades tankar.

Titeln såväl som formatet gör att det känns som en sommarbok, en semesterbok. Den är underhållande men inte överdrivet djup, lite glädje, en del sorg. Den kräver inte mycket av mig, den läser sig nästan själv. Den var alldeles lagom nu.

Vix kommer från en ganska fattig familj i Santa Fe (mamman antyds vara lite "trailer trash"), hon gör inte mycket väsen av sig. Trots detta uppmärksammas hon av vackra Caitlin i skolan.Caitlin kommer från den rika familjen, och hon brukar spendera somrarna på ön Martha's Vineyard med sin far. Utan att hon förstår riktigt varför blir Vix Den Utvalda, den som ska vara Caitlins vän för sommaren.

Hennes mor vill inte alls släppa iväg henne, men till slut får hon åka och den är början på en i mina ögon något skev vänskap. Vix är den lugna och förståndiga, Caitlin den vilda och ganska bortskämda, som alltid ställer till det. Somrarna går, vänskapen består - men så kommer de från varandra och Vix hör inget av Caitlin förrän Caitlin plötsligt ringer och ber henne att vara tärna på hennes bröllop. Vix svimmar nästan när hon får höra vem Caitlin ska gifta sig med...

Den känns som en sommarbagatell, lätt, luftig och lite lagomt vågskvalps-glittrig. Tar man boken för vad den är så har man en riktigt trevlig stund, men visst kan man bli en smula trött på de så noggrannt utmejslade stereotyper den bjussar på. Jag väljer att bortse från det. Som jag skrev några stycken tidigare; den var alldeles lagom nu. Översättningen var stundtals lite tafflig, dock. Så'nt kan jag rynka lite på pannan åt...