Lördag 12/1 2002

Boel Gerell "Au pair"
(167s, ISBN 91-46-18219-5)

Jag började på den här boken för länge sedan, men lade sedan bort den igen efter bara något tiotal sidor. Nu dök den upp på flera andra boksidor, belönad med relativt positiva omdömen, så jag ville ge den en andra chans.

Nu när jag väl började läsa den om igen så insåg jag att jag hade missuppfattat en hel massa den första gången jag började läsa (fråga mig inte hur, men det var under en period då de flesta tankarna var hos min mamma på sjukhuset så jag antar att min uppfattningsförmåga inte alltid var 100% fit for fight).

Artonåriga Eva åker till USA efter att skolan slutat, hon har som så många andra tjejer i sena tonår nappat på en annons om au pair-arbete. Man vet inte alldeles varför hon ville dra iväg från första början (resan verkar aldrig förenad med någon lust), men man anar en svår anledning. Allt eftersom berättelsen fortlöper nystas historien upp och man får förstå varför hon ville fly sitt vanliga svenska liv ett tag.

Livet i USA blir inte heller så illans kul, familjen hon bor hos är rätt knasig - inte ens husdjuren är speciellt trevliga. Den enda familjemedlem som egentligen faller Eva litegrand i smaken är familjens papegoja. Papegojan och hennes favoritflykt från verkligheten - löpningen - blir det som roar henne, tills hon börjar tala med den mystiske Edward. Plötsligt har hon någon som faktiskt verkar vara en vän. Så kastas hon ut från familjen, och allt blir till kaos...

En mycket tunn bok som går snabbt att läsa. Det kallas stilsäkert och sparsmakat, och epitetet sparsmakat kan jag hålla med om. Vissa meningar når fram till mig, men i det stora hela är det en bok som lämnar mig ganska oberörd. Jag föll inte alls för det här.

Julia Wallis Martin "Fågelhägnet"
(317s, ISBN 91-89380-17-7)

(Den här recensionen gjorde jag för Bokringen)

En tolvårig pojke vid namn Gary Maudsley försvinner plötsligt och spårlöst från sitt hem och kriminalintendent Parker konstaterar snabbt att det är i sig inget ovanligt i staden Manchester - oftast kommer "rymlingarna" tillbaka oskadda, men nu har han onda aningar. Garys försvinnande påminner otäckt mycket om händelserna kring den likaledes tolvårige Joseph Coyne som försvann redan fem år tidigare. Parker är kärv och butter, men hyser varmt beskyddande känslor gentemot Coynes mor.

Parker lovade Coynes mamma redan fem år tidigare att han skulle finna hennes son, och strax efter Garys försvinnande så finner de mycket riktigt Joseph, men tråkigt nog inte i levande tillstånd. Det som återstår av hans kropp är mycket illa tilltygat, fastsurrat på en plattform i skogen. Parker inser att de kan ha med en ritualmördare att göra. Han har själv en son i samma ålder och kan mycket väl relatera till rädslan och ångesten, i ren frustration vänder han sig så till den berömde kriminalpsykologen Murray Hanson som motvilligt reser till sin forna hemstad Manchester för att delta i utredningsarbetet.

Misstankarna riktas mot en av stadens kända pedofiler, men man märker snart att pojkarna har något annat gemensamt också; ett fågelhägn hos Roly Barnes. Barnes tycks vara flyktigt bekant med pedofilen men anses allmänt vara en ganska harmlös ensling, han lever ensam i en rivningshotad kåk med alla sina älskade fåglar och gör ingen förnär.

De vackra fåglarna i det spännande huset har en snudd på magnetisk dragningskraft på traktens smågrabbar och det något otippade radarparet Parker/Hanson befinner sig plötsligt i en envis kamp mot klockan. De måste hitta det mystiska sambandet och finna den försvunne Gary i tid och inte minst - de måste rädda framtida eventuella offer från att snärjas in i den ondskefulla fällan.

Det var så länge sedan jag senast läste en brittisk deckare att jag snudd på hade glömt hur det ofta är; det ganska makliga tempot i inledningen som till slut exploderar i en intensiv spänning i de sista kapitlen. Jag får inget riktigt grepp om huvudpersonerna, man får veta ganska lite om dem (det är kanske en reaktion mot att jag har läst ett stort antal nordiska deckare på sistone, här finns en tendens att berätta ALLT - vi tar del av kriminalarnas matvanor, klädstil, musiksmak och trassliga privata relationer och jag måste erkänna att jag gillar den lite "pratiga" stilen) och det tar en stund för mig att komma över otåligheten kring detta.

När det väl börjar hända saker ändrar jag emellertid uppfattning, det utvecklas till en spännande historia som känns genomarbetad och - tråkigt nog - aktuell. Wallis Martin är ganska diskret och antyder fruktansvärda mordscener i svepande ordalag, vi slipper alla de närgångna detaljer ner på slams-nivå som många andra författare kryddar sina historier med. Hon behöver inte ta till de där detaljerna, hon skrämmer mig ändå...

Söndag 6/1 2002

Michel Faber "Under skinnet"
(272s, ISBN 91-46-18258-6)

Varje dag ger hon sig ut i det skotska landskapet. Hennes mission är bestämd, men då och då låter hon tankarna vandra och bara berusas av hur vackert det är. Landskapet. Havet. Snön, och den fantastiska himlen. Hennes namn är Isserley, och snart nog måste hon återvända till det hon gav sig ut för.

Hon plockar nämligen upp liftare, alltid utefter väg A9. Varje dag året om ger hon sig ut, sommar eller vinter. Hon väljer dem noga, och det är alltid män. Korta och klena killar göre sig icke besvär - det är de muskulösa, starka männen som får åka med. Bara de.

Hon petar upp de tjocka glasögonen på näsan och sträcker lite extra på ryggen för att de ska lägga märke till den utomordentligt vackra urringningen (...det är idiotsäkert, fungerar alltid), och så startar utfrågningen. Kan just den här mannen passa för hennes syfte?

Vad hon egentligen söker, och varför, nystas upp allt eftersom historien fortlöper. Faber har ett magiskt språk och en mycket originell idé - han landar i en berättelse av ett slag som jag sannerligen inte hade förväntat mig. Det är obehagligt, men smart och mångbottnat och mycket bra.

Michel Faber

Lördag 5/1 2002

Fredrik Strage "Mikronfonkåt"
(355s, ISBN 91-89044-89-4)

Ja, det här är Boken om svensk hip-hop. Gillar du inte hip-hop? Eller är det bara sådär, i sparsamma doser, de mest melodiösa varianterna? Låt inte det stoppa dig. Vad du än tycker om hip-hop, eller snarast svensk sådan, så är det här intressant, rolig och i viss mån ny läsning.

Man anar en viss avoghet hos intervjoffren till att börja med.
"Ska den där Strage tjäna pengar på oss?"
Så småningom tycks han få hänga med på nya premisser, stundtals som en tyst observatör - vid andra tillfällen i högsta grad som medaktör (jag skakar fortfarande på huvudet åt Big Fred som ville lära Strage att "boffa" [sniffa drivgas] hårspray...)

Här träffar du kända och okända, nykläckta stjärnor såväl som etablerade veteraner. Det är människor av skilda slag och man inser hur vitt begreppet "hip-hop" ändå är.

Jag glömmer musiken för en stund. Jag ser det som ett människoreportage, en resa så god som någon. Personligheter kommer till tals och man nickar, eller skakar på huvudet. Man förvånas över somligas intelligens och andras ointelligens (nåja, somligas bristade intellekt kanske inte kommer ALLDELES som en överraskning).

Fredrik Strage var en av mina favoriter i panelen i det numera avsomnade ZTV-programmet "Tryck till", och han är fortfarande lika klurigt betraktande och formulerande. En sak är säker. När man hänger med Strage ut på ordresa så har man aldrig tråkigt.

Jude Deveraux "Att tämja en man"
(290s, ISBN 91-7711-759-X)

Oj, så det kan bli när man beställer saker utan att kolla ordentligt. Jag blandade ihop titeln med Shapiros bok (tja, "man" hit eller dit... :-)) men när jag öppnade bokpaketet insåg jag att "ojsan, detta var inte vad jag trodde" (...och så beställde jag rätt bok se'n, OCKSÅ).

Läste den gjorde jag iallafall, det var så länge se'n jag senast provade den här (---stundtals utskällda---) genren (romantik, trååååånande åtrå - med en krydda av historisk miljö) så det kanske var dags att prova igen? Kanske det skulle ge mersmak? (Ja. Nja. Mja. Njä.)

Tid/platsangivelsen "England 1445" inleder det allra första kapitlet - och det är det första och sista av historisk betydelse (ouch, nu var jag elak). Klok, vacker och självständig kvinna innehar en för tiden ovanlig ställning och makt i sin faders hushåll. Kvinnans styvmor är missnöjd över styvdotterns inflytande och vill gifta bort henne. (känns det igen?). Klassisk saga.

Nåväl, den motsträviga unga kvinnan går slutligen med på att giftermål kan vara lämpligt, men avfärdar den ena passande friaren efter den andra. Först när hon möter en vacker (men skitig, lusig och brutal) man i skogen ändrar hon riktigt uppfattning. Han KYSSER henne och hon dååååånar av åtrå.

Mannen visar sig också han vara en friare och trots att han beter sig osedvanligt grisigt och medger att han bara vill åt hemgiften så vill kvinnan ha honom. (där sprack det där med intelligensen ;-)) Med lite kvinnlig list ska hon nog lyckas värma hans frusna själ och fånga hans hjärta...

(ja, gissa resten)

Ska man vara en dryg snobb (det är jag, ibland *host*) så är det här tomma kalorier. Vill du ha en historisk roman fylld av åtrå och äventyr så föreslår jag istället Diana Gabaldons böcker om Claire som reser i tiden i de skotska högländerna ("Främlingen", "Slända i bärnsten" m fl). Många skulle kalla också den serien för tomma kalorier, men jämfört med Deveraux alster innehåller de oceaner av historisk bakgrund och spännande hjältedåd.

Fredag 28/12 2001

(...det känns lustigt, som om jag är lite ouppvärmd och otränad i att betrakta böcker på det vis som krävs för att jag ska kunna skriva långa omdömen om dem, så jag får mjukstarta lite lätt och hoppas att det går bättre snart igen :-))

Jonas Gardell "Fru Björks öden och äventyr"
(226s, ISBN 91-7263-112-0)

Vivian Björk är en ganska vanlig medelålders kvinna. Hon är inne i sitt andra äktenskap (hennes första man lämnade henne för en yngre kvinna) och hon är svårt hunsad av sin fiiiiine överklassman och hans familj. Hennes liv känns stagnerat och hon mår ganska dåligt, för att uttrycka det milt.

Så - en kulen dag i november - bara bestämmer hon sig för att åka. Dra. Bort. Iväg. Hon rymmer! Hon tar sitt pick och pack samt mödosamt ihopsparade, undangömda tusenlappar och bokar en resa till Rom. Rom är hennes drömmars stad och där ska hon finna sig själv, komma ikapp sitt eget liv. Visst måste det bli så?

Så enkelt är det ju inte riktigt, det inser man ju. Fru Björk mår bara sämre och tankarna snurrar. Den ena idén vildare än den andra börjar ta form... hon ska hem till Sverige igen, och nu ska hon utkräva sin sanna rätt.

Jonas Gardell har en förmåga att formulera stycken som man går tillbaka och läser igen (och kanske ännu igen), för de är så rätt-på-spiken att man baxnar. Fru Björks historia är tragisk, svart och ganska obehaglig, det är ingen må-bra-bok som är snäll och harmlös. Den här boken hamnar definitivt på den övre halvan om jag ska rangordna de Gardell-böcker jag har läst.

Jane Shapiro "En farlig äkta man"
(239s, ISBN 91-0-057759-6)

"Hjältinnan" är en överårig nucka (ett epitet producerat av min dåliga, självironiska och sarkastiska humor, undertecknads anm.) som ännu aldrig har hittat Prinsen. Hon befinner sig någonstans i yngre medelålder när hon besöker en bekant för Thanksgiving-firande.

Festarrangören har också bjudit in en ensamstående man och på en fest i övrigt befolkad enbart av etablerade, strävsamma par så Finner De Faktiskt Varandra (...alldeles precis så som festarrangören Lydia förmodligen hade tänkt). Hjältinnan räddar mannen ur en prekär situation (han har kladdat ner sig) och, som man säger: the rest is history.

Mannen är snygg, rik och passionerad. Han verkar ha allt, men han är onekligen osedvanligt klumpig. Nåväl, när hjältinnan väger klumpigheten mot allt det positiva så känns det ju ändå som om en så Lyckad Man enbart blir lite lite charmigare av den där... liksom fölaktiga klantigheten. De vet vad de vill ha (i e varandra) och snart är de gifta och lever tillsammans i hans vackra hus.

Klumpigheten eskalerar. Något är fel. Mannen råkar göra både sig själv och hjältinnan illa vid upprepade tillfällen, han råkar dessutom döda ett efter ett av husdjuren och hjältinnan börjar så sakta inse att det är han eller hon. Mannen kan bli hennes död, och hon kan inte fly från honom. Vännerna drar sig undan och vår hjältinna känner sig mycket mycket ensam.

Ja, vad ska man säga. Det är otvivelaktigt en udda historia, en ovanlig handling (det är verkligen inte den klassiska hustrumisshandels-storyn) och det är stundtals mycket välskrivet. Omslaget svämmar över av översvallande beröm (nåja, se'n när är det då inte så? till och med redaktören för den förfärliga "Väninnan" hade hittat positiva omdömen att citera på omslaget) som jag kanske inte alldeles instämmer i. Den var ganska OK, men trots ambitionen att hålla läsaren i spänning så var den ärligt talat lite seg.