Tisdag 29/2 2000
Helene Tursten "Nattrond"
(288s, ISBN 91-87894-87-4)
(...jag är sååå tacksam över att ha en hobby som fungerar alldeles utmärkt trots att man är förkyld; de senaste veckornas nysande, snörvlande och allmänna krasslighet har resulterat i många goda bokstunder :-))
Mord i sjukhusmiljö, syster Tekla spökar, galen uteliggartant i parken skvallrar...
Ännu en bok om kriminalinspektör Irene Huss i Göteborg, hon är en trevlig bekantskap. Svagt fyrtioårskrisande ju jutsu-mästarinna, tvillingmamma, gift med Krister som är kock.
Inte riktigt lika bra som föregångaren "Den krossade Tanghästen", men klart godkänd. Det enda som känns lite utstuderat är bekymren med tonårsdöttrarna, i förra boken drogs en av dem in i nynazistiska kretsar, nu är det militanta veganer som lockar (stackars Irene att ha barn som går på två sådana nitar så nära inpå varandra, ungefär ;-))
Jäpp. Är du sugen på en svensk deckare, prova Tursten!
Lördag 26/2 2000
Liza Marklund "Gömda"
(381s, ISBN 9189426-00-2)
Sträckläsning. Fann boken på eftermiddagen, köpte, gick hem, lästelästeläste.
Usch. Hu.
Boken är en något omarbetad pocketupplaga av en bok Marklund skrev 1994. Den handlar om Mia Eriksson och hennes familj som tvingas fly landet för att till slut kunna komma undan från Mias f d pojkvän som misshandlat och förföljt henne under flera års tid.
Den var svår att släppa. Det är intressant att följa och få ta del av en misshandlad kvinnas tankar. Hur resonerar hon, hur står hon ut så länge innan hon polisanmäler? Den f d pojkvännen döms till fängelse, nå'n månad här, nå'n månad där (stundtals med frigång, så att han kan fortsätta att terrorisera Mia - trots besöksförbud). Mia själv, hennes två barn och nye man "döms" till ett längre fängelsestraff. De hålls gömda i flera år, får inte höra av sig till vänner och familj.
Så kan alltså ett samhälle fungera. Eller snarare inte fungera.
Jag hoppas att boken inte fungerar som slagträ för rasister (just Mias f d är av utländsk härkomst). Den som misshandlar kan komma från vilket land som helst. Ha vilket yrke som helst. Det måste man minnas.
Fredag 25/2 2000
Inger Edelfeldt "Det hemliga namnet"
(339s, ISBN 91-7643-614-4)
Den här boken nominerades som bästa svenska roman till Augustpriset 1999. Många har höjt den till skyarna.
Jag tycker att den är fläckvis fantastisk, fläckvis bara rätt och slätt "tja, rätt OK". Det finns saker som går rakt in i hjärtat och saker jag inte alls kan relatera till (titeln "Det hemliga namnet" antyder huvudpersonen Helenas stora hemlighet, en hemlighet vars gruvlighet jag har en smula svårt att se - när den väl avslöjas känns den inte alls som något som borde vara så speciellt pinsamt för Helena. Å andra sidan har det tutats i henne sedan barndomen att hon inget får säga så... ja, OK då)
Helena är konstnär. Hon är 46 år, ensamstående mamma till en vuxen son, och hon törstar efter kärlek. Väljer gärna "fel" grabbar, sådana som bara lämnar henne ledsen och övergiven. Stellan Ängel är en av dem, alldeles för ung och bara ute efter något kul, en liten stund. Jan däremot är inte alls hennes typ. Men... hennes typ eller inte, Jan behandlar henne bra.
Hemligheten nystas upp. Så klart. Och visst känns det lite vackert som om Helena kommer till ett nytt lugn till slut. Det är skönt, man behöver vackra slut ibland. Helenas tankar är stundtals väldigt lätta att känna igen sig i - hon delar en del nojor med många av oss och hennes beskrivningar av Hunden i sig fick mig att le.
Söndag 20/2 2000
Julie Parsons "Mary Mary"
(363s, ISBN 91-7643-607-1)
Ännu en psykologisk thriller - nu mer "offerinriktad" än polisinriktad även om kriminalinspektör McLoughlin också tar stor plats i historien. Huvudperson är ändå Margaret, mor till tjugoåriga Mary som hittas våldtagen, torterad och mördad i augusti 1995.
Ganska tidigt står förövaren klar, men hur binder man honom till dådet och hur ska han straffas?
Polisarbetet i sig är tämligen oviktigt för att "föra historien framåt", här är det Margarets tankar och hågkomster som står i centrum och det är svårt att förbli oberörd. När hennes tankar under begravningen går tillbaka till den dag hon födde Mary grät jag på ett sätt jag vanligtvis inte gråter när jag läser böcker, det är mycket starkt skildrat.
Parsons har ett väldigt varierande språk, stundtals korta korta meningar (men mycket uttrycksfulla), stundtals längre och mer beskrivande stycken. Snyggt.
Boken får mycket beröm var den än omtalas - i mitt tycke är den inte fantastisk (jag är kräsen :-)), men den är mycket bra.
Fredag 18/2 2000
Jeffery Deaver "I samlarens spår"
(383s, ISBN 91-7643-487-7)
Thriller lite i samma anda som "När lammen tystnar" (Harris) eller "Sjöjungfrun sjöng sin sång" (McDermid) - kvinnlig hjältinna, läskig mördare med "samlarfetishism" och våldsamt motbjudande mordmetoder.
Amelia Sachs hamnar mitt i historien av en slump under sin sista dag som patrullerande polis, snart dras hon in i jakten på mördaren, en jakt ledd av numera förlamade(...efter en olycka i arbetet...) ex-polisen Lincoln Rhyme. Rhyme är sur, drullig, elak - men också briljant och trots allt charmig. Snygg kombination.
Jag har sett trailers för filmen - den tycks inte dela mycket mer än titeln med den historia man finner i boken. Filmens Rhyme spelas av tjusige Denzel Washington, en skådespelare jag tycker om men absolut inte den jag "såg" när jag läste boken (jag var mer inne på något a la Robert de Niro årgång -84). Filmen har fått dålig kritik, låt inte det avskräcka dig från att läsa boken om du uppskattar en spännande thriller (...men med viss äckelvarning, det medges :-))
Melissa Bank "The girls guide to hunting and fishing"
(274s, CN 2968)
"Besvikelse" var omdömet jag oftast hade hört om den här boken innan jag själv läste den - oförtjänt! Verkligen!
På omslaget jämför man Bank och Fielding (yes, "Bridget Jones-mamman" Helen Fielding) och är det en ny Bridget man förväntar sig så... tja, nej, detta är ingen Bridget. Jag tycker att detta är lite bättre. Högre kvalitet.
Korta snuttar, som noveller, om Jane i olika stadier av livet. Problematik med det motsatta könet delar hon med Bridget (men vem gör *host* inte det?) men i övrigt ser jag inga stora likheter. Humor, javisst, men av en annan sort. Smart humor. Inte riktigt lika ironiserande heller.
Dessutom delas en underbart skön känga ut till alla fåniga "regelböcker" som mest verkar handla om hur man manipulerar till sig en man...
Helt OK. Läs!
Lördag 12/2 2000
Jag glömde ju en sak igår, när jag skrev om Jemima J. Jemima har en internetromans. Klart nytt inslag i 90-talslitteraturen, av kända skäl (det där med att kommunicera via hopknutna datorer var inte riktigt lika utbrett bland gemene man på 80-talet :-))
Bridget Jones har ju som bekant banat vägen för många liknande böcker, om livet runt trettio. Sarkastiskt, grymt, roligt. Kanske är det till stor del skräp (på samma sätt som man snabbt kategoriserade 80-talets "klassiker" i "shopping/sex/glamour"-böckerna av författare som Jackie Collins och Judith Krantz som osnygg smörja) men jag brukar säga att det är bättre att folk läser skräp än att de inte läser alls. Jag blandar med fördel detta "skräp" med mer intellektuellt stimulerande samt politiskt korrekta böcker. *hrrm*
Nog om det.
Vad jag ville komma till är nästa genre, som kombinerar "dumpad bitter trettio-nå'ting" med internet. Det finns ju faktiskt en helt bunt sådana böcker också numera, av varierande kvalitet. De kan vara ganska roliga att läsa för vem som helst som har provat på att chatta eller flirta per e-mail. Jag har aldrig haft någon riktig internetromans, men jag har onekligen sett några runt omkring mig :-)
Tre små men mycket originella böcker i det här racet är "Chat", "Connect" och "Crash" av Nan McCarthy. Hon "heter" BevJ@frederic-gerard.com, han "heter" Maximilian@miller&morris.com. Hon är smart, tuff, lyckligt gift. Han är smart, tuff, inbiten singel. De "möts" via en diskussionsgrupp och till att börja med är förhållandet frostigt.
Han skickar iväg en liten liten fråga ("tycker du att jag ska köpa en PC eller en Mac?"), Bev biter tillbaka - men så småningom blir mailen alltmer personliga och de utvecklar en riktig mailpassion. Ja, inte bara mail...
Böckerna består enbart av mail och "chattande" mellan Bev och Max och det är lite märkligt, men ganska snart glömmer bort man det konstiga i detta, historien flyter alldeles utmärkt på det här viset. Klart beroendeframkallande! Första och sista boken är bäst - mellanboken känns kanske lite som en transportsträcka, men jag rekommenderar verkligen alla tre.
"Single white e-mail" av Jessica Adams handlar om Victoria, nydumpad (och därför också nyklippt; ett mönster man, öööh, känner igen). Hon får händerna på en dator, lär sig att koppla upp sig och *plupp* är plötsligt inblandad i en mail/chatt-flirt med Pierre, den tjusige engelsmannen bosatt i Paris... eller?
Charmig bok, vilket fall. Delvis plågsamt hög igenkänningsfaktor om man läser den just efter att ett förhållande tagit slut.
"Cyberville - clicks, culture and the creation of an online town" skriven av Stacy Horn är lite annorlunda. Stacy grundade Echo, en "cyber community" (ja vad heter det på svenska...?) för folk i New York. De träffas på nätet och diskuterar, flirtar, hatar - ja, alldeles som vanligt alltså :-)
Det här är på riktigt, som memoarer. Mycket roligt! Man finner Stacys egna erfarenheter (onlineromans, såklart!) blandat med utskrifter från anslagstavlor och diskussionsgrupper. I slutet av boken finns också en lista över alla "nicknames" som förekommer, med information om identitet, yrke etc
"Hard, soft and wet (the digital generation comes of age)" av Melanie McGrath är också en mycket annorlunda och mycket underhållande bok. Formulerad som en dagbok tar boken oss med på en resa jorden runt, inklusive cyberspace (detta slitna, snudd på pinsamma ord numera :-)). Reykjavik, San Fransisco, London, Moskva, Singapore... runt runt. Mailromans - but of course. Återges dessa trånande e-mail i boken? But of course! Läs!
"Cyberville - clicks, culture and the creation of an online town" skriven av Stacy Horn är lite annorlunda. Stacy grundade Echo, en "cyber community" (ja vad heter det på svenska...?) för folk i New York. De träffas på nätet och diskuterar, flirtar, hatar - ja, alldeles som vanligt alltså :-)
Det här är på riktigt, som memoarer. Mycket roligt! Man finner Stacys egna erfarenheter (onlineromans, såklart!) blandat med utskrifter från anslagstavlor och diskussionsgrupper. I slutet av boken finns också en lista över alla "nicknames" som förekommer, med information om identitet, yrke etc
Fredag 11/2 2000
Hemma i sängen med feber = läsläge (fast inte igår när jag hade så ont i huvudet att jag kräktes *ynk*) Orkade inte ens bläddra igenom bokreakatalogen - det säger en del. Idag blev den iallafall genombläddrad och förhandbeställning är ifylld och klar att lämnas in, så snart jag sticker snoken utanför dörren igen.
Kent efterlyser någon form av arkiv över lästa böcker *hrmpf* Ja, OK då, det kommer. Nog. Fast det blir bara i en väldigt väldigt enkel form... (se länk till vänster)
Nåväl, senaste veckan har jag varit sugen på Bridget och hennes gelikar. Bridget som i Bridget Jones. Jäpp, först ut - uppföljaren;
Helen Fielding "Bridget Jones - the edge of reason"
(422s, ISBN 0-330-36734-X)
Ja. Tja. Jo. Man vet vad man får. Det gör man.
Bridget is back - med sin alldeles egna Mr Darcy (skojbonus är att i den här boken lyckas Bridget få åka till Italien och intervjua Colin Firth... det utgår inga pluspoäng till den som minns att Firth i 95% av alla tjejers hjärtan är Mr Darcy fast i Austen-varianten - på något vis var han inte lika charmig när han gjorde Hornby-hjälte i "Fever pitch" :-)) oops, svammel svammel (se där så det blir bara man funderar på Firth) öh... jo, alltså, back on track, Mr Darcy, Bridgets Mr Darcy - ja här försöker en av hennes slemma s k väninnor röva bort honom. Bara så.
Nu kämpar Bridget alltså inte bara mot extrakilon och rökbegär, hon fightas för kärleken. Oh...
Lite trögt till att börja med, men tar sig efterhand. För mig kändes den sämre än ettan - men det kanske är den ständiga "sequel-besvikelsen" som ger utslag, inte vet jag. Lite av det originella är onekligen uttömt på förhand.
Ingen direkt dålig bok, men tro mig; du kan vänta tills den kommer i pocket...
Raskt över till nästa skepelse, i samma genre;
Jane Green "Jemima J"
(449s, ISBN 0-14-027690)
Jane Green, en Fielding-wannabe? Må så vara, men jag gillar henne. Kanske lite mer sarkastisk, lite mer snärt i språket än "föregångaren".
Här är det Jemima Jones som är hjältinnan. Jemima är överviktig, väldigt överviktig, och tror att allt i hela världen blir bra om hon bara kunde bli smal (känns det igen...?? :-)). Hon är smart, har ett hjärta av guld - ja hon är en alldeles förträfflig människa men ingen ingen tycks kunna se bakom fettvalkarna och se henne.
Hopplöst förälskad i ursnygge kollegan Ben, som faktiskt är en av få som behandlar henne som folk. Problemet är bara att Ben är fruktlöst förälskad i nästan kollega; den smala, i Bridgets ögon perfekta Geraldine.
Jaa, GISSA vad som händer...? Ska Jemima banta eller stanna som hon är...?
Fruktansvärt förutsägbart, men det spelar ingen roll för jag har så roligt på vägen dit ändå. Bättre än Bridget!
Söndag 6/2 2000
Marie Hermanson "Värddjuret"
(200s, ISBN 91-0-057257-8)
Wow. Oj.
Den här boken kunde jag inte blanda upp med annan läsning, inte en chans. "I samlarens spår" och de andra påbörjade sju (!) böckerna på lut fick vänta. Så bara.
Precis lika trollbindande som "Musselstranden", samma berättarteknik (ett "nu" varvat med spridda tillbakablickar på barn- och ungdomstid) men historien är en helt annan, vitt skild. Ändå finns likheter, lite mystik och en lite ovanlig ensamvarg, en kvinna med begåvning för det konstnärliga.
Språket är så snyggt så snyggt, så exakt och perfekt. Man vältrar sig vällustigt i snygga formuleringar! Så är det bara!
En föräldralös, barnlös kvinna i yngre medelålder - ganska ensam. Nyss kommen ur (ännu ett...) förhållande med en gift man - hon gör något för att få lite variation, hon köper en resa till Borneo utan att egentligen veta så mycket om ön.
Under en utflykt i djungeln kommer hon bort från de andra, rasar nerför en slänt, skrubbar sig, slår sig... men efter några dagar inser hon också att bland skrubbmärkerna finns ett litet litet... insektsbett-liknande sår på insidan av ena låret. Det liksom spritter lite.
Tillbaka i Sverige svullnar det, hon får kontakt med en ganska ovanlig läkare, specialist på tropiska sjukdomar och en stor fjärilsfantast. Han ger henne förklaringen, hon är nu ett "värddjur", hon bär på en annan varelse, en utrotningshotad sort som hon nu har chansen att rädda...
Jag förstår om man kan uppfatta den här historien som störande, stötande, obehaglig. Konstig. Jag struntade i det, jag bara läste den rakt av och tyckte att den var enormt bra. Underlig, men bra. Läs!
|
