Söndagen den 18 april, 1999
Vi bestämde oss för att åka till Yosu, ca 6 mil söderut. Det skulle innebära att vi skulle passera flygplatsen som kommer ta oss från Korea (nåja, iallafall en start på resan från Korea, härifrån flyger man till Seoul) när den dagen kommer, men vi sa att vi får väl sätta upp handen för ansiktet när vi passerade nu, så vi inte blev alltför sugna på att bara åka hem...
Beväpnade med en ganska urusel karta ur min Lonely Planet försökte vi hitta Hansansatemplet strax väster om stan. Kört. Helkört. Var vi ens i Yosu längre?? (Här går städerna in i varandra - hopplöst att veta var man är ibland... ) Vi vände, hittade havet (yay - då var ni nå'tsånär på rätt väg, Yosu ligger vid havet) och lyckades tråckla oss vidare. Plötsligt ser vi en skylt - Tolsan bridge. Tolsando är en ö utanför Yosu - den fanns på kartan, underbart med en referenspunkt.
Väl på Tolsando hittade vi "the turtle ship" (turtle för att skeppstypen nästan ser ut som en sköldpadda), ett stridsskepp från 1500-talet, använt av den i Korea mäkta berömde amiral Yi som var en hejare på att dunka japaner, den stora fienden på den tiden. Skeppet var varsamt restaurerat och man fick gå ombord och titta, inuti fanns en riktigt fin utställning om livet ombord. Och - utanför skeppet hittade vi äntligen vykort!. Inte speciellt fina, lite suddiga och med en lätt handkolorerad look - men dock; vykort. Vilken lycka.
Utefter kajen huserade också en fiskmarknad, hundratals meter med fiskmånglare på fiskmånglare. Högljudda matronor ville att vi skulle köpa just deras fisk. Baljor, enorma akvarier, hinkar - alla möjliga kärl fyllda med allehanda havskreatur. Bläckfiskar var det minst exotiska. Fascinerande, men en smula iallaluktande *harkel*
Stärkta av att vi hade lyckats hitta NÅGOT fortsatte vi mot Odongdo Island (många öar här, en helt fantastisk skärgård), en sorts nationalpark förbunden med fastlandet med en 720 m lång bro. Vacker miljö, meterhög bambu, stigar i skogen med blommande träd som nästan bildade ett tak - branta sidor av ön stupade ner i havet. Fantastisk fågelsång. Precis en så'n vacker natur man behöver när man spenderar 60 timmar i veckan på ett stålverk. Och gissa om vi fick motion.
Tillbaka in mot stan igen, för att leta rätt på Chinnamgwan, en av Koreas största "paviljonger". Som ett vääääldigt stort hus utan väggar, med enorma träpelare (14 m höga, 2,4 m i diameter) och snirkligt pagodtak. Platsen har använts redan sedan 1500-talet som "officiell mottagningsplats" för allehanda höjdare (här var han igen, amiral Yi), den nuvarande paviljongen var byggd på 1700-talet. Mäktigt.
Runt paviljongen snurrade gågator fyllda med krims-krams-affärer, där traskade vi runt en stund och förundrades över alla underliga saker man kunde spendera pengar på (det något udda skomodet bl a :-)) om man ville.
Sent på eftermiddagen styrde vi näsan hemåt igen, nöjda med dagen. Skönt att känna att man faktiskt hittar något (det är inte HELT enkelt), och skönt att hitta en lite mysigare stad än Kwang Yang (en av de saker vi fnissade åt i ren trötthet då vi åkte hem var staden Tok Yang strax utanför Yosu - joodu, nog kan det kännas som om även Kwangyang är tokigt nog att heta tok-yang vissa gånger då byråkratin går över styr...) Synd att vi inte hittade templet (från 1194 - var jag vansinnigt sugen på att se) men det kanske blir fler tillfällen.
<< Tillbaka till huvudsidan om Korea
