Specialarbete 10 poäng

kurs TML 60

Grundskollärarlinjen 160/180

Handledare: Bert-Owe Lundqvist

Examinator: Marléne Johansson

Datum: Januari 1998

Författare: Magnus Säfström

Handledare: Bert Owe Lundqvist

Examinator: Marléne Johansson

Linje: Grundskollärarlinjen 160/180 TM/X

Typ av arbete: Specialarbete 10p

Antal sidor: 17

Datum: Januari 98

Bakgrund och syfte

Mitt intresse för färgtillverkning väcktes tidigare under min utbildning. Vid renoveringen av en gammal träbåt ville jag använda den ursprungliga ytbehandlingen och blev då hänvisad till att blanda färgen själv. Jag upptäckte att det både var enkelt att tillverka och använda färgen och att slutresultatet blev bra. För att se om det finns fler användbara färgtyper har jag här forskat lite djupare i ämnet.

Syftet med detta arbete var att leta fram lämpliga färgtyper och färgrecept som kunde vara lämpliga att tillverka och använda i en slöjdsal. Därefter ville jag praktiskt prova och sedan värdera färgerna utifrån ett ekologiskt, ekonomiskt och användarperspektiv.

Metod

För att leta upp användbara färgtyper och recept sökte jag i litteraturen men samtalade även med förgtillverkare och andra insatta personer samt sökte på internet. När jag sedan fått ihop en samling färgrecept provade jag att tillverka dem. Därefter testade jag dem i ett praktiskt målarprov.

Resultat

Trots att färger man köper i handeln idag både är avancerade att tillverka och har komplicerade kemiska sammansättningar går det lika bra att själv, med enkla råvaror, tillverka utmärkta och användbara färger i en slöjdsal. Ja i flera avseenden är de egentillverkade färgerna t o m. bättre såsom i miljö, ekologiska och ekonomiska hänseenden. Men de har sina nackdelar, de kan t ex. vara lite svårare att använda dem.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Mitt intresse för att blanda egna färger väcktes helt nyligen, när jag kom över ett gammalt färgrecept för grundbehandligen av båtar under vattenlinjen. När jag blandade till färgen förvånades jag över hur enkelt det var och vilka goda målningsegenskaper den hade, den var faktiskt mycket bättre än de färger man köper ute i handeln. När jag tog reda på lite mer om färgen, visade det sig att den även hade oöverträffade rötskyddande egenskaper och att den även var den bästa grundbehandlingen på stål. Jag trodde jag stött på den optimala färgen tills jag fick reda på att den var mycket giftig. Färgen jag talar om är blymönjefärg. Jag började fundera på om det fanns fler sådana här gamla färger, kanske lite mindre giftiga, som skulle kunna vara användbara för slöjdbruk.

Jag bestämde mig för att ta reda på vilka färgtyper man skulle kunna blanda till själv i slöjdsalen. En uppfattningen jag har är att målarhörnan är en bortglömd del av slöjdsalen där elverna ytbehandlar sina alster med undermåliga färger ofta med ett tvivelaktigt resultat. Tänk om barnen själva skulle kunna blanda till sina egna färger, få ett gott resultat och detta till en lägre kostnad än "köpefärgerna". För att anpassa färgerna till dagens krav i skolan och i samhället ville jag också lägga till, förutom användbarhets och kostnads aspekten, en ekologisk ock miljö aspekt på mina slöjd färger.

Syfte

Syftet med denna undersökning är att leta fram färgtyper och färgrecept som går att tillverka i slöjdsammanhang. Jag vill undersöka färgerna, inte bara hur de praktiskt fungerar i en slöjdsal utan också väga in ekonomiska och ekologiska aspekter. Därav har mina frågeställningar blivit som följer:

Mina frågeställningar

De frågor jag försökt få svar på i detta arbete är:

I grunden är det ganska enkelt, det man kallar för "färg" består av två beståndsdelar, färgpigment och bindemedel. I och med detta slutar enkelheten. Akke Kumlien skriver i sin bok "Oljemåleriet"(Pan/Norstedts,1967) " I varje form av måleri kräver färgstoffet ett bindemedel. Som framgår av namnet ar detta ett ämne som tjänar att binda ett ämne till grunden. Av ett bindemedel fodras att det är och i görligaste mån förblir färglöst, icke genomgår några förändringar av störande kemisk eller fysisk art, att det tillåter ett rationellt målningssätt, samt att de på så sätt förbinder sig till grunden, att färgen får ett solitt fäste".

Beroende på var och vad man skall använda färgen till, eftersträvar man olika egenskaper som man påverkar genom att använda olika bindemedel och råvaror när man blandar färgen. Riksantikvarieämbetet har i informationsblad "Byggnadsmåleri med traditionella färgtyper" delat in färgerna i sex huvudgrupper: linoljefärg, slamfärg, kalkfärg, limfärg, trätjära och äggoljetempera. Jag kommer med utgångspunkt från denna skkrift göra en presentation av några av dessa färgtyper, jämte recept jag funnit i litteraturen, vilka jag bedömt som intressanta för detta arbetet. Recepten finns med som bilaga 2 i slutet av rapporten.

Linoljefärg

Redan på 1500-talet var målning med linoljefärg en väl beprövad teknik. Ända in på 1950-talet var det den dominerande ytbehandlingsmetoden för snickerier, inredningar och möbler. Som framgår av namnet är bindemedlet linolja, och för att förkorta torktiden brukar den vara kokt. Förutom att vara bindemedel ger den färgen dess lyster och glans. Pigmentet man tillsätter ger färgen dess kulör, fyllighet och täckförmåga. Ofta tillsätts även terpentin (förr) eller lacknafta (nuförtiden) för att öka färgens inträngande egenskaper och målningsbarhet samt sikativ för att förkorta torktiden.

De flesta recepten jag funnit i litteraturen tillgår på så sätt att man börjar med att blanda kokt linolja och pigment till en grötliknande konsistens. Därefter tillsätter kokt linolja och terpentin. Terpentinet ersätts av lacknafta i ett recept. I vissa andra tillsätts halvolja (50% kokt linolja + 50% terpentin) till färggröten. De recept som skiljer sig från detta förfarande är receptet från 1796 (se bilaga) där man river pigmentet för hand mot en rivsten, först i vatten torkar det sedan, och därefter i linolja som förtunnas med hwit vitrol. I många recept rekommenderas att man tillsätter sikativ för att färgen skall torka bättre.

Äggoljetempera

Äggoljetempera användes flitigt i Sverige och Europa under medeltiden. I Sverige har vi många fina kyrkomålningar från medeltiden i temperateknik och på 1700- och 1800-talen användes den ofta på möbler och föremål i den s k allmogekulturen.

Äggoljetemperan är en emulsion, d v s en blandning mellan vatten och olja på samma sätt som hos majonnäs eller bernaissås. Precis som hos majonnäsen används ägget i temperan för att göra blandning av linoljan och vattnet möjlig. Men ägget är dessutom ett av bindemedlen i färgen, det andra är den kokta linoljan. Äggoljetemperan torkar i tre steg. Första steget är när vattnet i färgen avdunstar (eller sugs upp av underlaget). Det brukar gå på några timmar. Andra steget är när den kokta linoljan torkar, som beroende på kvalitén på oljan tar från några timmar till veckor. Det tredje steget är när äggämnena torkar, som kan ta upp till ett år. När Äggoljetemperan är genomtorkad har man en ytbehandling som kan står sig länge, genom seklerna. För att förbättra äggoljetemperans egenskaper kan man tillsätta hartser och terpentiner.

De flesta recept jag funnit bygger på att en emulsion tillverkas av lika delar ägg, kokt linolja och vatten. Ägget och linoljan skakas ihop varpå vattnet tillsätts i små skvättar och skakas kraftigt. I flera av recepten rekommenderas att sila blandningen genom en nylonstrumpa eller liknande för att få bort äggets hinnor. Lena Nessle menar dock att det räcker med att lyfta upp dem med penseln (se hennes recept i bilagan). Pigmentering av färgen görs vanligen genom att man häller över en liten del av emulsionen till ett annat kärl där man sedan tillsätter torrpigment så att en gröt bildas. Därefter tillsätter man färgblandningen till emulsionen i önskad mängd. Emulsionen kan även tillsättas hartser och terpentiner för att få önskade egenskaper. Akke Kumelin tillsätter detta till i sitt recept i bilaga 2. Denna emulsion är anpassad för att grundbehandla duk för konstnärsendamål. Mängden av vatten kan även skilja lite även om det vanligaste är "lika delar". I A. Kumelins och Mikael Löfströms recept i bilagan tillsätter man två delar vatten och i Lisbet Trulssons 1 ½ del. Det kan ingå lite terpentin i vissa recept. Detta är tillsatt som konserveringsmedel.

Limfärg

Limfärg är en välbeprövad inomhusfärg som använts i flera hundra år, både på väggar och tak. Den har även använts i dekorativt måleri som stänk och schablonmåleri. Ända in på femtiotalet användes limfärg till tryckfärg vid tapettillverkning och som takfärg.

Limfärgen består av krita, vatten limlösning och eventuellt ett pigment. Kritan fungerar som fyllnadsmedel (konsistensgivare) och pigment (vitt). Limmet kan antingen vara animaliskt som benlim och hornlim eller vegetabiliskt som cellulosalim och stärkelselim. För att bryta färgen ersätter man en del av kritan mot något torrpigment.

Kritan blötläggs i vatten i alla recept jag funnit dagen innan och får stå över natten. Limmet tillsätts och färgen blandas väl, och är sedan klar att användas. Torrpigmenten tillsätts direkt i den färdiga färgblandningen, men önskas starka nyanser ersätts en del av kritan med torrsubstans. Cellulosalimfärgen tillverkas med dubbelt så mycket vatten än pärllimsfärgen, se Riksantikavrieämbetets recept i bilaga 2. Limtyperna tillreds på lite olika sätt. Cellulosalimmpulvret vispas ner i vattnet och får svälla i några minuter innan det tillsätts kritblandningen. Pärllimmet däremot blötlägges minst tre timmar innan och värms sedan tills kornen är upplösta varpå det tillsätts kritblandningen, se Annie Sloans recept i bilaga 2. Hon rekomenderar även att man tillsätter lite ultramarint färgpigment till för att färgen skall bli riktigt vit.

Slamfärg

Slamfärg är den äldsta färgtypen för utomhusmålning av trähus. Vanligtvis är den röd (Falu rödfärg) men den finns även i andra kulörer. På 1600 och 1700-talen användes den främst på adelns hus men blev under 1800-talet en nationalsymbol för Sverige- den röda stugan med vita knutar.

Slamfärg består av råg eller vetemjölsklister, vatten, järnvitrol, pigment och eventuella tillsatser av linolja. Det huvudsakligas bindemedlet är mjölklistret men en tillsats av linolja förbättrar bindegenskaperna. Tillsatsen av järnvitrol har en konserverande effekt på trät. Slamfärgen har väl inget riktigt berättigande som slöjdfärg, den är bäst till att måla fasader på hus o dyl. Däremot är den intressant för att den ibland förstärks med olja, en möjlighet jag vill undersöka lite närmare. se P.-A Mårdhs förbättring av falufärgen i bilaga 2.

Redan i min frågeställning har jag gjort en avgränsning genom att uteslutande leta efter täckande målarfärger och även ställt ekologiska och miljömässiga krav som förutsättning. Att jag enbart ville arbeta med täckande färg beror på att jag bedömde att undersökningen skulle bli alldeles för stor och otymplig om jag även skulle inkludera betser, lasyrer och fernissor. De ekologiska och miljömässiga kraven har tillkommit för att det är en viktig aspekt, i ett globalt perspektiv och för miljön i målarrummet, men även för att det har ett viktigt pedagogiskt värde att använda sig av miljövänliga material i skolan.

Färgernas egenskaper och lämplighet har jag provat genom att testmåla ett antal provbitar. Jag valde att testa varje färg på två olika underlag varje färg i två kulörer. Underlagen jag valde var trä (hyvlad gran) och stålplåt. Dessa valde jag för att de är vanliga och billiga material som ofta används i slöjdsammanhang. Att jag valde två kulörer beror på att färgernas egenskaper kan vara lite olika beroende på detta, torktider och täckförmåga kan påverkas. Jag ville även se hur lätt det var att tillverka kulört färg i och med att många basfärger man utgår ifrån är vita. I detta test valde jag även att prova några "köpefärger", detta för att få en referens och något att jämföra med.

Färgerna och recepten jag valde ut för att testa:

Linoljefärg: vit och röd. Recept från Rolf Hansen

Basfärg: 1kg zinkvitt

1kg kokt linolja

Brytningsfärg: 1del färgpigment

1del kokt linolja

Blanda 1kg kokt linolja med 1kg zinkvitt väl i ca: 2 timmar med borrmaskin. Brytningsfärgen blandas på samma sätt, en del pigment+1 del kokt linolja, även den blandas med maskin i 2 timmar.

För att få vita färger tillsätts 20% brytningsfärg av titandioxid. Till starka kulörer, som svart, brun eller röd kan den färdiga färgen behöva innehålla så mycket som 30% torrt färgpigment, endast 10% torrsubstans zinkvitt och absolut ingen titandioxid.

Äggoljetempera: vit och röd. Recept av Lisbet Trulsson, Universitetet Linköping

Basfärg:

6st ägg

3dl kokt linolja

4dl vatten

Blanda ihop äggen och linoljan och rör om kraftigt. Tillsätt vattnet lite i taget och rör om ordentligt mellan tagen. Sila blandningen genom t ex. en nylonstrumpa.

Vid pigmentering av färgen blandas torrpigmentet med en liten del av emulsinoen till en gröt. Därefter hälls emulsionen ner i färggröten och omröres tills önskad konsistens uppnås. Den bör vara som filmjölk.

Pärllimfärg: vit och röd

1 kg krita

0,5kg vatten

+ ev. kulört brytpigment

limlösning: 20g benlim + 1dl vatten

Blötlägg 1 kg krita i 0,5 kg vatten utan att röra för kraftigt. Låt stå över en natt. Samtidigt blötlägges benlimmet och får också stå över natten. Dagen därpå uppvärms det blötlaggda limmet så det blir lättflytande och blandas därefter ihop med kritblandningen. Blanda väl med elborrmaskin och visp.

Cellulosalimfärg vit och röd

1kg krita

0,5kg vatten

+ ev kulört färgpigment

limlösning: 20g torrt cellulosalim + 0,5kg vatten.

Blötlägg 1 kg krita i 0,5kg vatten och låt stå över en natt. Dagen efter blandas 20g cellulosalim med 0,5 l vatten när det tjocknat blandas det samman med kritvattnet och omrörs väl med en elvisp.

Majsstärkelsefärg: vit och röd

1kg krita

0,5kg vatten

+ ev. kulört färgpigment

Limlösning: 20g majsenamjöl + 0,5 l vatten

Kritan blötläggs och får stå över natten. Majsmjölet vispas ner i 0,5 l vatten och hettas upp till kokpunkten och får svalna. Limlösningen blandas ihop med kritlösningen men elvisp.

Denna färg är med som ett experiment. Av en färgtillverkare fick jag en antydan om att det var möjligt att tillverka en emulgerande limfärg om man använde stärkelse från majs. Försöket gick ut på att kunna förstärka färgen med linolja på samma sätt som P.-A.Mårds förbättrade slamfärg enligt receptet i bilaga 2. Jag hoppades att som slutresultat få en stark billig slöjdfärg…Jag redovisar receptet med färgen utan olja inblandad…men de andra blandningarna fungerade inte bättre.

Referensfärg: Hobbyfärg, röd och vit.

Denna färg är förmodligen den vanligaste färgtypen i våra slöjdsalar för träalster som skall användas inomhus

Referensfärg: Lackfärg, röd

Denna färg är den vanligaste färgtyp för att använda på metallföremål och på alster som skall brukas utomhus.

Att tillverka egna färger i slöjdsalen

Det går på ett enkelt sätt, utan avancerad utrustning, att blanda till egna målarfärger i slöjdsalen. Jag kommer här att gå igenom de färger jag provat att tillverka och resonera lite kring fördelar, nackdelar och problem samt även viktiga iakttagelser jag stött på under mitt arbete med dem.

Tillverkning av linoljefärg i slöjden

Vilket recept man än väljer är det inte några större problem att tillverka linoljefärger. Lacknaftan eller terpentinet som används som lösningsmedel i de flesta recept jag stött på gör att man måste sörja för god ventilation när man använder och framställer färgen, för de är både skadliga och allergiframkallande. Ett lösningsmedel som blivit populärt på senare år är citrusförtunning som framställs av skalen från citroner. Den går utmärkt att använda vid tillverkning av linoljefärg. Den luktar friskt och gott men tyvärr är även den allergiframkallande enligt S. Wallgren och R. Nilsson (examensarbete Umeå Universitet 1996) . För att kringgå dessa problem har jag valt att tillverka linoljefärg utan lösningsmedel. Detta går alldeles utmärkt om man är noggrann vid valet av råvaror. Förtunning och tillsatser av sikativ (torkmedel) är bara nödvändigt om man använder undermåliga linoljor. Det som krävs för att tillverka en lösningsmedelsfri, snabbtorkande färg är antingen Finsk eller Tysk kokt linolja. Dessa är upphettade till 285grader vilket inte de Svenska kvalitéerna är (enligt Svenska regler får man inte upphetta till mer än 130grader).

En annan viktig sak vid tillverkning av linoljefärg är att torrsubstanserna (zinkoxiden och pigmenten) måste blandas väl, gärna i två timmar, för att slutresultatet skall bli bra. Om man som i många recept blandar pigment och linolja till en grötliknande massa blir man tvungen att blanda med en hushållsassistent eller någon annan stark "knådare" vilket är en dyr och onödig investering. I stället blandar jag 50/50 viktprocent pigment/olja, då går det bra att blanda med borrmaskin med "propeller" fastsatt i chucken.

Jag skulle rekommendera att man tillverkar en "basfärg" som man sedan bryter till den nyans man vill ha med en "brytfärg". Basfärgen tillverkas av 50/50 viktprocent kokt linola/zinkoxid. Denna blandning har väldigt goda "vidhäftande" egenskaper och ger en fin konsistens. Däremot täcker den inte speciellt bra, den är halvgenomskinlig och med andra ord en bra basfärg att bryta till andra nyanser med. Brytfärgen blandar man 50/50 viktprocent kokt linolja/torrpigment. Sedan är det bara att blanda i så mycket brytfärg man vill ha i basfärgen tills man är nöjd. Det blir lite olika mycket beroende på vilket pigment som används men 20-30% brytfärg brukar vara lagom.

En varning! Vid alla arbeten med linolja och produkter som innehåller linolja är eldfaran mycket stor. Trasor och papper som varit i kontakt med linolja kan självantända. När linoljan torkar reagerar den med syre och värme uppstår, som under vissa omständigheter kan bli så hög att det börjar brinna. För att minska eldfaran i målarrummet bör papperskorgen vara i metall och ha tätslutande lock, eller så bör man se till att alla papper och trasor spolas ner i avloppet.

Tillverkning av äggoljetempera i slöjden

Äggoljetempera är enkel att tillverka i en slöjdsal. Det finns inga skadliga lösningsmedel eller tillsatser i det receptet jag valt att använda. Ägg, kokt linolja och vatten är vad man behöver för att tillverka sin basfärg, råvaror som är lätta att få tag i. Det är inte nödvändigt att använda några maskiner för att röra ihop färgen, det räcker med att skaka dem för hand i burkar. Använder man maskin för att blanda finns snarare risken att ägget vispar sig och man får en obrukbar färg. I och med att ägg ingår i receptet, är färgen en färskvara som kan ruttna efter en tid. Därför är det bra att förvara färgen i kylskåp om man vill spara den en längre tid. Det verkar som risken för färgen att ruttna inte är särskillt stor, jag har under detta arbete lagrat färgen i tio veckor i rumstemperatur utan att den blivit förstörd och i litteraturen har jag läst om lagringstider upp mot ett år, där det enda som händer är att färgen torkar lite långsammare. För att vara på den säkra sidan kan man tillsätta några droppar terpentin eller Atamon (konserveringsmedel för livsmedel) så ruttnar inte färgen.

Man kan välja två vägar när man tillverkar sin äggoljetempera. Antingen göra en större sats basfärg som man sedan tar av när man vill färglägga sitt alster eller tillverka färgen från början i så stor mängd som går åt för det tänkta arbetet. Om man väljer det första alternativet kan man få problem med att lagra färgen, men som jag påpekade tidigare verkar det problemet överdrivet. Om man väljer att tillverka färgen när den skall användas blir resultatet inte lika bra, för färgen bör "stå till sig" minst några timmar för bästa resultat. En gyllene medelväg kanske är det bästa i det här fallet.

Basfärgen som består av ägg, olja och vatten har ingen täckförmåga, det måste tillsättas pigment för att man ska kunna använda den. I recepten jag läst kan man antingen blanda i torrpigment direkt eller blanda till en gröt av emulsion och torrpigmenten som man sedan späder med emulsion till önskad konsistens.

När jag pigmenterade äggoljetemperan upptäckte jag tydligt hur olika pigment kan reagera vid färgtillverkning. Vid tillsättning av 20% titandioxid fick man en täckande färg med en underbar konsistens. Tillsatte man däremot 20% engelsk röd till basfärgen blev resultatet en blaskig, grynig laserande färg som var svår att använda. Därför blandade jag även till en sats färg med 10% titandioxid och 10% engelsk röd och då fick jag en rödfärg med goda egenskaper. Problematiken kring färgpigment är ett forskningsområde i sig som jag inte behandlar i detta arbete.

Tillverkning av limfärg i slöjden

Pärllimfärg är enkel att framställa i en slöjdsal. Ingredienserna krita, vatten och bindemedel är alla både är lukt och giftfria. Det krävs dock en del förberedelser innan man kan börja blanda ihop och använda färgen. Kritan måste blötläggas och stå minst en natt och detsamma gäller limmet, som även skall uppvärmas innan det blandas ut i färgen. Sedan har man ett par dagar på sig att bruka upp färgen innan den börjar ruttna och lukta något alldeles förfärligt.

Kritan gör att färgen har en gulvit ton. Om man vill ha en vitare nyans blandar man i lite ultramarint torrpigment som motverkar gulheten. Vill man bryta färgen i andra kulörer är det bara att tillsätta torrpigment tills man är nöjd. Vill man ha mörkare nyanser kan man ersätta en större eller mindre del krita mot torrpigment. Detta kan bli ganska dyrt för pigmenten är 10-20 gånger dyrare än kritan.

Cellulosalimfärg tillverkas på samma sätt och med samma råvaror som pärllimfärg, man byter bara ut bindemedlet. Skillnaden är att cellulosalimmet blandas ut i ljummet vatten en liten stund innan färgen slutligen blandas ihop. En annan viktig skillnad är att cellulosalimfärgen inte ruttnar, den går att lagra. Pigmenteringen går till på samma sätt som hos föregående färg.

Majsstärkelselimfärg framställs på samma sätt som de tidigare limfärgerna och med samma ingredienser. För att majsstärkelsen (majsmjölet) skall klistra sig måste den kokas upp med vatten innan den blandas ut i krita -vatten lösningen. Denna färg har heller inte visat några tendenser till att ruttna. Pigmentering tillgår på samma sätt som förgående limfärger.

Att måla med egentillverkade färger

Linoljefärg

Färgen ger en vacker blank och stark yta som är vattenavvisande och väderbeständig. Täckförmågan är god, det räcker ofta med bara två strykningar. Det fodras en speciell teknik att måla med linoljefärg. Färgen har egenskapen att när den torkar ökar vikten och volymen vilket gör att man inte kan stryka på för tjocka lagen. Görs det bildas rynkor i lackytan. Välj hellre att påföra färgen i fler tunnare skikt

Färgen är mjuk och följsam till konsistensen och fäster bra mot underlaget. För att förbättra slutresultatet vid målning på trä kan man grunda med halvolja 50/50% koktlinolja/terpentin. Terpentinet skall man ur miljösynpunkt undvika och det går bra att istället grunda med enbart kokt linolja.

Med det recept jag rekommenderar, utan lacknafta eller terpentin, kan man göra rent penslar och händer med såpa och varmt vatten

Ett problem som finns med linoljefärg, speciellt om den inte innehåller förtunning är att den kan få en väldigt lång torktid. Detta är inte är så bra i skolans slöjdsal, med sina otåliga elever som inte vill vänta fjorton dagar på att färgen skall torka. Det kan även bli problem med att få tillräckligt med utrymme i det ofta redan trånga målarutrymmet om elevernas alster måste ligga på tork allt för länge. Med det recept jag rekommenderar blir torktiden endast ett dygn och de gör linoljefärgen till en mycket användbar färg i skolslöjden.

Äggoljetempera

Äggoljetemperan ger en vacker sidenmatt yta där underlagets struktur syns genom. När färgen har torkat en vecka kan man polera den glansig men en tagelborste. Helt genomtorkad färg är väldigt slitstark, så den lämpar sig väl till att måla möbler och andra slitageutsatta föremål med. Den motstår även utomhusklimat, regn vatten och kyla. Den torkar i tre steg. Det första tar några timmar och är när vattnet avdunstar. Det andra steget är när den kokta linoljan torkar vilket kan ta några dagar beroende på linoljetyp och slutligen det sista är när äggämnena torkar vilket kan ta upp emot ett år. Med det recept jag rekommenderar blir färgen brukstorr på ett dygn vilket är klart godkänt för slöjdsammanhang. Att sen färgen efter ett år är så hård att den inte ens går att lösa upp med starka lösningsmedel blir en extra bonus. Färgen fäster bra på träunderlag men inte alls på metall, där den krakelerar och flagnar av.

Konsistensen på färgen är mjuk och behaglig, men det beror lite på vilka pigment man tillsätter som jag tidigare nämnt. Med engelskt rött blev färgen vedervärdig till sin konsistens. Äggoljetemperan täcker inte lika bra som linoljefärgen, men den lätt laserande egenskapen är ju ofta något man eftersträvar med sin ytbehandlig.

Rengöring av penslar och händer görs med såpa och vatten. Äggoljetemperans egenskaper gör att den lämpar sig väl att användas i slöjden.

Pärllimfärg

Pärllimfärg eller benlimfärg har en halvhård sidenmatt yta som inte kritar sig. Den är lite "tung" att penselmåla med och verkar lite grynig. Den är inte vattentålig men det går att torka av ytan med en fuktig trasa. Den har en god täckförmåga, det räcker ofta med en strykning. Torktiden är omkring en timma. Denna färg är perfekt att använda på större saker inomhus. Färgen fäster bra på träunderlag men går även att måla på metall med gott resultat.

Nackdelen med färgen är att den måste börja tillredas dagen innan den skall användas och att den inte går att lagra, den ruttnar redan efter ett par dagar. Penslar och händer rengörs i vatten.

Cellulosalimfärg

Färgen har en matt yta och kritar sig. Den är något "tung" att penselmåla men har en mjuk konsistens. Färgen tål inte vatten eller att torkas av med fuktig trasa. Den har en god täckförmåga, det räcker med en strykning på de flesta underlag. Den torkar på en timma. Färgen fäster bra på träunderlag men fungerar inte alls på metall. Färgen lämpar sig utmärkt till att måla väggar och tak inomhus. Till skillnad mot den föregående färgen kan cellulosalimfärgen lagras utan att förstöras.

Majsstärkelsefärg

Denna färg har en matt yta som kritar sig. Den är behaglig att måla med och har en mjuk konsistens. Den har en god täckförmåga och behöver bara strykas en gång. Majslimfärgen tål inte vatten eller att torkas med fuktig trasa. Den fäster inte, varken på trä eller metall, utan flagnar av vid minsta beröring. Penslar och händer rengörs i vatten.

Hobbyfärg

Denna "köpefärg" har en halvblank, halvhård yta. Den har en mjuk fyllig konsistens och enkel att stryka ut med pensel. Färgen är fukttålig och har en god täckförmåga, det räcker ofta med två strykningar. Torktiden är någon timma och färgen fäster bra på både trä och metall. Penslar och händer rengörs i vatten. Färgen är utmärkt till att måla mindre slöjdföremål som skall användas inomhus med.

Lackfärg

Denna "köpefärg" finns att köpa med olika ytor: Sidenmatt, halvblank och blank. Alla ytorna har en fin lyster, speciellt den blanka. Färgen har en fyllig tixotrop konsistens (färgen blir rinnande först när man stryker ut den). Den täcker väl, med två strykningar har man en fullgod hård yta. Färgen torkar på tre till fyra timmar och blir då vatten och fukttålig. Den fäster bra på både trä och metall. Penslar och händer måste rengöras i lacknafta och under torkningen luktar den starkt av lösningsmedel. Färgen är utmärkt för att måla alster utsatta för slitage och till utomhusbruk.

Färgerna ur ett ekologiskt och miljömässigt perspektiv

Kraven man kan ställa på en råvara för att kalla den ekologisk är att den skall vara förnyelsebar d.v.s. den skall komma från jordens naturliga kretslopp. Till denna grupp hör levande, växande växter och djur och produkter man utvinner därifrån. Men bara för att något är ekologiskt behöver det inte vara nyttigt. Om man tar t ex. balsamterpentin utvinns det från barrträd och är därför ekologiskt. Samtidigt är terpentin starkt allergiframkallande hos människan och är därför ett miljöproblem i skolan. Miljöproblem kan man dessutom dela in i yttre och inre(när) miljön. Den inre miljön är t ex. klassrummet och den yttre är naturen runt omkring oss. Om man ser på t ex. zinkoxid så är den färgen giftfri (d v s. den är inte skadlig att arbeta med i den inre miljön) men samtidigt är det en tungmetall som vi hämtar upp ut jordens inre och som är skadlig när den kommer ut i ekosystemet (yttre miljön).

De färger jag valt att framställa är ekologiska och miljövänliga. Haken som finns vid färgtillverkning är, att färgpigmenten man använder till att bryta färgen med både kan vara både miljömässigt och ekologiskt tvivelaktiga. Jag har i detta arbete valt att inta bedöma dessa då det är ett så stort område att de bör behandlas i en egen rapport.

Linoljefärg

Färgen är tillverkad av linolja som är en förnyelsebar ekologisk råvara. Inga lösningsmedel behövs varken för förtunning eller penselrengöring till färgreceptet jag valt. Rengöring av penslar görs med såpa och varmt vatten. Såpan är en ekologisk produkt som utvinns ur vegetabiliska råvaror. Zinkoxiden engelskt röd och titandioxiden är giftfria färgpigment.

Linoljefärg tillverkad utan lösningsmedel klarar de ekologiska och miljömässiga krav jag ställt upp

Äggoljetempera

Färgen är tillverkad av ägg och linolja som båda är ekologiska råvaror. Penseltvätt och rengöring görs med såpa och vatten. Det går m a o. att rengöra ekologiskt. Färgpigmenten jag använt är giftfria. Äggoljetempera är en godkänd färg både ur ekologisk och miljömässig synvinkel.

Limfärg

Tillvekas av krita , vatten och limämne. Krita bryts ur kalkhaltiga berggrunder och är ett miljövänligt mineral. Dock är inte krita en förnyelsebar råvara och kan därför inte kallas ekologisk. Limmen som används i färgen är alla ekologiska. Cellulosa och mansstärkelsen är bägge vegetariska produkter och pärllimmet en animalisk. Penslar och material rengör i vatten. I och med att krita är ett harmlöst ämne som det finns gott om på jorden tycker jag att limfärgen är godtagbar ur ekologisk, miljömässig synpunkt.

Hobbyfärg

Ingredienserna är latex, olja och vatten plus färgpigment. Dessutom ingår det konserveringsmedel, fungcider, filmbildare, konsistensgivare och skumdämpare. Latex framställs av högmolekylära kedjepylomer, t ex. polevinylacetat och är inte en ekologisk råvara utan framställs ur bl. a. råolja. Oljan som används i färgen är en petroliumprodukt. Penslar och material rengörs i vatten.

Hobbyfärgen kan inte räknas till de ekologiska färgerna för petroleum produkter inte är förnyelsebara.. I och med att lösningsmedlet i färgen är vatten tycker man att den inte borde vara farlig vid användandet Man bortser då ofta från konserveringsmedlen som alltid är tillsatta i vattenbaserade "köpefärger". Sedan ska man alltid vara lite tveksam mot syntetiska ämnen som polyvinylacetat. Sammantaget bör nog färgen inte användas i slöjden.

Lackfärg -alkydoljefärg

Innehåller alkydharts, pigment och lacknafta. Alkyder är polyestrar bildade av karboxylsyror och flervärda alkoholer. Lösningsmedlet lacknafta är en petrokemisk produkt. Alkydharts är ett syntetiskt (konstgjort) ämne och därför inte ekologiskt. Det är inte lacknafta heller, plus att den även är ohälsosam för eleverna i målarrummet.

Lackfärg bör inte förekomma i skolslöjden.

Kostnader för färgerna

När jag räknat ut kostnaden för färgerna har jag utgått från CLAESSONS TRÄTJÄRA-s produkt och prislista 1997-2. Priserna gäller vid inköp av 25-literskvantiteter för linolja och 25kilos kvantiteter när det gäller pigment. För äggen har jag räknat med ett kilopris på 12kr. För torrsubstansrena för limtillverkning till limfärgen har jag räknat med ett kilopris på 50kr. För att kunna jämföra kostnaderna har jag räknat ut kilopriset i kronor. Priserna gäller basfärgen, alltså utan brytningsfärg. "Köpefärgen" innehåller dock även brytningsfärg. Alla priser är inklusive moms.

Vilka färger är bra att använda i slöjden

Sammantaget är det två färgtyper av de testade som klart uppfyller de krav jag tycker man kan kräva av en färg som skall användas i slöjden, nämligen linoljefärgen och äggoljetemperan. Båda färgtyperna går lätt att tillverka, fungerar praktiskt i slöjdsalen, uppfyller ekologiska och miljömässiga önskemålen samt är billiga att framställa. Visserligen är linoljefärgen mer än dubbelt så dyr i kilopris men kostnaden är ändå liten jämfört med att köpa färgen färdig.

Limfärgerna ligger bra till på många punkter men är kanske inte helt ekologiska om man kräver att råvarorna skall vara förnyelsebara. Sedan har varje limfärgtyp sina svagheter. Benlimfärgen var en utmärkt färg om man bortser från att den ruttnar redan efter några dagar. Cellulosalimfärgen däremot ruttnade inte men kritade sig, vilket endast gör den lämplig för vägg och takmåleri. Majsstärkelsefärgen gick egentligen inte att ha till någonting, den var urdålig, flagnade och kritade sig.

Hobbyfärgen hade många goda egenskaper speciellt när det gäller användbarhet och slutresultat, men är tillverkad av råvaror som varken når upp till de ekologiska eller miljömässiga kraven jag ställt upp. Om man ändå vill använda en köpt färg i slöjdsalen är denna färgtyp att rekomendera.

Lackfärgen gav ett utmärkt slutresultat som överträffar linoljefärgens. Men för övrigt klarade den inte några av de ekologiska eller miljömässiga kraven. Den krävde starka lösningsmedel samt den var dyr. Denna färg borde inte förekomma i en slöjdsal.

DISKUSSION

Den största svårigheten jag haft med den här arbetet har varit att begränsa mig. Området färg är stort och invecklat. För varje frågeställning i det här arbetet skulle jag kunnat gå vidare, som det verkar hur långt som helst. Jag skulle kunnat fördjupa mig i färgernas kemi, testa fler färgtyper och blandningsförhållanden, fördjupa mig i pigmenten och deras påverkan på färgernas egenskaper, se på olika oljor och fernissor och dess egenskaper e t z. Jag tycker ändå att jag hittat en lagom nivå och storlek på arbetet som borde göra det intressant användbart för slöjdläraren. En besvikelse i detta arbete har varit majslimfärgen, en färg som jag komponerade ihop själv då det inte fanns något recept på den att tillgå. Det enda jag hade att gå på var en antydan av en färgtillverkare om dess möjligheter. Efter många försök med olika blandningar där resultatet alltid blev det samma, en obrukbar färg, fick jag ge upp av tidsbrist. Mitt misslyckande kan faktiskt ses som ett bevis på färger och färgblandningens komplexitet. Jag har ändå med den i min redovisning ifall någon skulle vilja testa vidare.

Min metod

Metoden jag använde för att få svar på mina frågeställningar kan delas upp i två delar. I ett första steg skaffade jag mig kunskap i ämnet med hjälp av litteraturen. Detta har varit en viktig del av arbetet som gav mig det underlag jag behövde för att komma vidare till steg två. Genom att där praktiskt testa färgerna fick jag en mycket bättre kunskap om deras egenskaper och möjligheter som hade varit svår att inhämta genom att enbart litteraturstudier. Att både använda teoretiska och praktisk metoder för att inhämta kunskap, har i det här arbetet har fungerat bra.

Använda färgen i slöjden?

De resultat jag kommit fram till baserar sig huvudsakligen på de praktiska proven jag gjorde. Jag försökte testa de egenskaper som jag ansåg viktiga för en slöjdfärg på två olika material som är vanliga i slöjden. Men att måla på ett antal träklossar och plåtbitar som jag sedan gnuggar, skrapar och mäter torktider på är inte en verklig slöjd miljö. Den verkliga miljön är full av otåliga elever som kanske tycker något helt annat är viktigare än just ekologisk målarfärg. Det enda sättet att prova detta är i verkligheten.

Miljön då?

Att väga in miljö och ekologiska aspekter är någonting som ligger i tiden -och framtiden. Men det är inte helt lätt att värdera en produkts miljövänlighet. Vad är mest ekologiskt, en linoljefärg framställd av Polsk linolja med tillsatt blyhaltig sikativ ställd mot en latexfärg framställd av Norsk petroliumråvara eller en akrydlackfärg med karboxsydsyror jämfört med en äggoljetempera med ägg från burhöns uppfödda på antibiotika och sill från våra utfiskningshotade hav? Sätter man saker på sin spets dribblar man lätt bort sig.

Jag har valt att väga de ekologiska problemen ur en resurshushållningsaspekt. Mänskligheten kan bara använda sig av förnyelsebara resurser alltså sådant som växer och lever. Endast då kan man kalla en produkt ekologisk. Men det är nästan omöjligt att tillverka några färger om man inte använder sig av sådana resurserna som t ex. olika mineraler för färgpigment. Men för att komplicera det kan man dela upp dessa mineraler i miljövänliga och giftiga. Krita är ett miljövänligt mineral för det skadar inte att vi får ut det i vårt ekosysten men däremot blyoxid är giftigt och borde inte brytas och förädlas överhuvudtaget. De färger vi kan tillverka är alltså endast delvis ekologiska färger med ekologisk bas och miljövänliga, giftfria pigment.

Ekonomin

I min undersökningen har jag även försökt att jämföra priser på färgerna. Det är något som inte har varit helt lätt att göra p g a. att pigmenten i de egentillverkade färgerna kostar så olika och att det går även åt olika mycket pigment för olika nyanser. Jag valde att räkna ut priset på basfärgen d v s. bindemedlet och de nödvändiga substanserna till färgen men uteslöt pigmenten. Detta förfaringssätt har gjort att prisjämförelsen mellan egentillverkad färg och den köpta inte blir riktigt rättvisande. Den köpta färgen säljs ju alltid färdigpigmenterad.

Priserna på de egentillverkade färgerna baserar sig på inköp av större kvantitteter av råvaror, jag har räknat på 25 kilos förpackningar. Om man köper i mindre kvantiteter får man räkna med 35-40% högre pris. Däremot har jag inte tagit reda på hur mycket rabatt jag får om jag köper 25 liter Hobbyfärg…

Hur blev arbetet?

Syftet med det här arbetet var att se om det gick att tillverka ekologiska färger i en slöjdsal. Jag tycker att jag lyckats ganska bra med att utröna den frågan. Jag har fått svar på de frågeställningar jag ställde upp från början.

Att forska vidare på

Vad man även skulle kunna forska vidare på är färgpigmenten. Det skulle behöva göras en genomgång av vilka pigment som är ekologiska, miljövänliga och giftiga. Det skulle vara trevligt om någon tog fram en ekologisk färgpigmentcirkel. Vad man även skulle kunna titta närmare på är pigmentens påverkan på färgens torkning som kan skilja avsevärt i tid. Pigment är olika "starka". Det skulle vara intressant om någon testade pigmentbehov för olika nyanser.

Ett annat spännande område är linoljan. En färgtillverkare använder sig av ett 15-tal olika linoljor för att anpassa sitt sortiment av färger för olika behov. Det skulle vara intressant om någon tittade närmare på dessa olika oljetyper , hur de tillverkas och deras egenskaper och användningsområden.

I slöjden använder man inte bara färger. Det finns ju fernissor, klarlacker, betser och olika sorters lim som även de borde gå att tillverka slöjdsalen. Här finns utrymme för mycket forskning.

En förklaring.

I den 1:a kolumnen från vänster står vilka färger som är provade. Recepten på dessa färger finns i början på resultatredovisningen.

I 2:a kolumnen redovisar jag vilka pigment som ingår detta för att se pigmentens påverkan på färgens egenskaper.

I kolumn 3 står vilka material färgen är applicerad på, hyvlad gran och stålplåt.

4:e kolumnen är till för kommentarer om förgerna utöver vad som framkommer i de andra testpunkterna.

Hur lång tid det tar för färgen att bli brukstorr alltså när det går att ta och använda föremålet utan att ytan blir förstörd eller färgar av sig står i kolumn 5.

Med målningdegenskaper i kolumn 6 menar jag hur färgen är att stryka ut med pensel.

Under kolumn 7 testar jag färgens täckande egenskaper. Hur många strykningar behövs för att få en god yta.

I kolumn 8 visas vad man rengör penslar och material med.

Fukttåligheten testas i kolumn 9 genom att jag gnuggade ytan med en fuktad trasa. Löstes färgen upp lätt blev fukttåligheten dålig. Om små förändringar märktes i ytan men utan att färga av var fuktåligheten godkänd. Om ytan förblev oförändrad fukttåligheten bra.

I den 10:e kolumnen undersöker jag hur färgen påverkas av ett slag från en hammare.

Med ytglans i kolumn 11 värderar jag hur blank färgen är när den är torr.

I den sista kolumnen provar jag hur hållbar den färdiga ytan är. Jag repar med en syl för att komma fram till om färgen har dålig, godkännd eller bra hållbarhet.

Enkel linoljefärg enligt Annie Sloan & Kate Gwynn "TRADITIONELLA MÅLNINGSTEKNIKER" Bokförlaget forum AB 1994, sid 71.
 
 

Kulört linoljefärg

Rör ut pigmentet du valt i lite kokt linolja. Bearbeta det tills det blir en jämn pasta. Blanda kokt linolja och terpentin i t ex proportionerna 1+1. Slå successivi i lite av vätskan i pastan och rör ihop. Tillsätt några droppar sikativ. Låt färgen vila minst en timma och rör om på nytt före användning.

Recept från 1796 "Den UPPRIKTIGA laquerkonsten, uti hwilken finnes all, till laquerin nödig underrättelse" JOHAN: LAUR: HORRN 1796 s.31

Olje Färgor rifwas, äfwen som wattu-förgor, först i watten och därpå torkas, samt omrifwas sedan med god Linolja. Wid nyttjandet, eller ock på selkwa refstenen, upblandas de med Linolje-Fernissan.

Linolje-Fernissa.

Hwit Vitrol 4 Lod

Umbra 4 Lod

Minio 6 Lod

Silfwerglitt 6 Lod

Linolja 1 Stop

Recept från Riksantikvarieämbetets informationsblad "Byggnadsmåleri med traditionella färgtyper" Offsetcenter AB, Uppsala 1985 s.9

Vit grundfärg, 1 liter

0,27 kg linolja

Vit slipstrykningsfärg, 1 liter

0,34 kg linolja

0,85 kg titandioxsid

0,29 kg lacknafta

Vit färdigstrykningsfärg, 1 liter

0,70 kg linolja

1,00 kg zinkvitt

0,20 kg lacknafta

För att linoljefärgen skall torka på ett lämpligt sätt måste man tillsätta torkmedel då sådant i regel saknas i erforderlig mängd i den linolja som saluförs i dag.

Kulört linoljefärg

Vid ljusa kulörer tillreder man en vit färg och bryter sedan med kulört brytningsfärg. Vid mörka eller mättade kulörer tillreder man en färgpasta baserad på det kulörta pigment som är aktuellt. Pasta rörs sedan ut med linolja på samma sätt som vid tillredning av vit färg.Den kulörtstarka färgen kan brytas med vitt pigmet för att få en ljusare färg.

Äggoljetempera enligt Akke Kumelin "OLJEMÅLERIET" Boktryckeri AB Thule, Stockholm 1967 s. 150

Basrecept

1 volymdel ägg, både gula och vita

1 volymdel kokt linolja

1 volymdel vatten

Rör sedan tills dess att pigmentet helt fördelat sig i emulsionen och pastan är blank och smidig. Använd en elektrisk visp eller en platt trästicka.

Rör sedan ut pastan i den resterande emulsionen och färgen är klar.

Äggoljetempera enligt Mikael Löfström "MÅLA OM MÖBLER" Bohuslänningens Boktryckeri AB 1984 s.17

Temperagrundfärg

1 del ägg

1 del kokt linolja

2 delar vatten

terpentin, några droppar

Blanda en del ägg (både gulan och vitan), en del kokt linolja och två delar vatten. Tillsätt slutligen några droppar terpentin (helst balsamterpentin). Skaka blandningen i en burk med tätt lock, tills den går samman. Sila genom en trådnätssil eller liknande så att ägghinnor och klumpar försvinner.

Nu är blandningen (emulsionen) färdig och det är bara färgpigmentet som skall tillsättas. Rör ihop zinkvitt färgpigment med lite linolja, till en tjock gröt. Rör ner färgblandningen i emulsionen. Vill man sedan tona temperagrunden i någon kulör, kan man göra det med tubfärger (oljefärger) eller med pigment i pulverform. Vattenlösliga brytfärger går också att använda.

Äggoljetepera enligt Lena Nessle "Måla som förr" ICA förlaget 1992 s.136

1 volymdel ägg (både gula och vita)

1 volymdel kokt linolja

1 ½ volymdel vatten

Denna sats är lämplig att förvara i en vanlig honungsburk.

Limfärg enligt Riksantikvarieämbetets "Byggnadsmåleri mer traditionella färgtyper" Offsetcenter AB, Uppsala 1985 s.17

Limfärg på horn eller benlim

10 kg krita

c:a 5 l vatten

+ev kulört brytpigment

Limlösning: c:a 0,2 kg horn eller benlim + lite vatten

Limfärg på cellulosalim

10 kg krita

c:a 5 kg vatten

+ ev kulört färgpigment

Limlösning: c:a 0,2 kg cellulosalim + c:a 5 l vatten.

Limfärg av pärllim (animaliskt lim)

Första dagen: 2,5 l vatten hälls i en 10- liters hink. 5kg krita hälls i vatten och får stå tills nästa dag. I ett mindre kärl, t ex tom kaffeburk hälls 1,5 dl torrt pärllim. Vatten slås över så det täcker limkornen.

Andra dagen: Värm burken med pärllim i vattenbad så att limmet blir lättflytande. Slå det sedan i den slammade kritan under omrörning.

Limfärg av cellulosaklister (vegetabiliskt lim)

Första dagen: 2.5 l vatten hälls i en 10-liters hink. 5 kg krita hälls i vattnet och får stå tills nästa dag. 2.5 l vatten hälls i en annan hink, som rymmer minst 5 l. 1,5 dl torrt cellulosaklister vispas ner i vattnet och får svälla.

Andra dagen: Limmet rörs ner i den slammade kritan och färgen är klar att användas.

Limfärg enligt Annie Sloan & Kate Gwynn "TRADITIONELLA MÅLNINGSTEKNIKER" Bokförlaget Forum AB 1994 s.78-79

Blandning av limfärg

Recept på slamfärg från Stora Kopparberg "Byggnadsmåleri med traditionella färgtyper" Offsetcentert AB, Uppsala 1985 s.14

2 kg järvvitrol löses i 50 liter kokande vatten. I lösningen invispas 2 á 2 ½ kg finmalet rågmjöl, till vilken blandning efter en ¼ dels timmas kokning sättes under flitigt omrörande 8 kg rödfärgspigment varefter färgblandningen, sedan den ytterligare kokas en ¼ timma är för anstrykning färdig.

Ett förslag till förbättring av ovanstående färg från P.-A MÅRDH "RÖDA STUGOR" Byggförlaget Stockholm 1990 s.17

"På locket till de gamla trätunnorna med rödfärg från Falun fanns förr ett recept för tillblandning av färg. I princip har detta använts sedan 1700-talet. En variant av detta recept är följande: 2,5 kg rågmjöl som kokas till klister, 1 kg järnvitrol eller zinkvitrol som upplöses i kokande vatten samt 1 kg harts som smälts i svag värme och tillsätts blandningen. Till blandningen tillsätts 5 liter linolja.

                                            *Tillbaka till hemsidan