Anund Jakob

Anund Jakob blev år 1022, efter att han har varit samregent med sin far Olov Skötkonung, ensam regent. Anund fick sitt andra namn Jakob efter ett dop.

Att Anund Jakob fullföljt sin faders missionsspolitik framgår ochså av hans förhållande till Sigtuna. Han har fortsatt att slå mynt där genom inkallade anglosaxiska mästare och kanske ochså svenska efterföljare. Även Anund Jakob har låtit beteckna sig som kung i Sigtuna.

Knut den store, härskare över såväl England som Danmark, ville även lägga under sig Norge och kanske även Sverige. Detta gjorde ett närmande mellan Norge och Sverige naturligt. En sammandrabbning blev oundviklig. Vi vet att det var den norske kungen Olov Haraldsson och den svenske kungen Anund Jakob som tillsammans gick till anfall mot Knut den store.

Snorre berättar hur Anund och Olov med sina flottor far till Danmark och härjar. Emellertid kommer Knut, när han får bud om konungarnas anfall, med sin flotta till Danmark och styr in i Limfjorden. När de förbundnakonungarna får nys om Knuts ankomst med betydande övermakt drar de sig enligt Snorre tillbaka till Skånes östkust. Vid Helgå står den stora striden, något avgörande inträffar emellertid inte. De förbundna drar sig mot norr och Knut följer inte efter, utan lägger lägger sig med flottan i Öresund för att hindra Olovs hemfärd. Denne tog sig så småningom över land till Norge.

Tydligen kände sig Knut så stark i sin ställning i Norden att han gjorde en pilgrimsfärd till Rom. Sedan Knut återkommit till England efter denna färd återupptog han sina politiska strävanden i norden. Närmast gällde det Norge. År 1028 begav sig Knut på sin flotta till Norge. Där hade Olovs ställning blivit försvagat på grund av stormännens mottsättning till honom. Utan svärdslag verkar Knut ha lagt under sig landet och erkänts som konung. Olov flydde till Sverige för att senare resa till Gårdarike.

Emellertid hade Håkon jarl, som Knut satt att styra Norge omkommit på en återresa från England. Nu försökte Olov att återta sitt rike med hjälp av den svenske kungen Anund. Olov dog i sista striden vid Stiklastad år 1030. Efter Olovs död vet vi mindre om Anunds utrikespolitik. Han bör emellertid alltjämt haft en fientlig inställning till Knut.

När Olovs son Magnus omkring år 1035 återvände från Ryssland och lyckades fördriva Knuts son Sven ur Norges, gick färden över Svitjod. Magnus nöjde sig inte bara med det utan anföll ochså Danmark. Han lyckades att döda Harde - Knut och bli herre över Danmark. Därmed blir den svenske kungens inställning till Magnus en annan. Vi vet att Anund nu stöder motståndet till Magnus som leddes av Knuts systerson Sven Estridsson.

Det var med hjälp av Anund som Sven lyckades fördriva Magnus från Danmark. Denne gick åter till angrepp men dör ombord sin flotta. Efter Magnus död år 1047 blev Sven kung i Danmark och Harald, som kommit hem efter en tid i Byzans, i Norge. Ett ur svenskt perspektiv gynnsamt resultat.

Omkring år 1050 dör Anund troligen i sotdöden.