Gustav Vasa

Gustav Vasa föddes 1496 och härstammade från 1400 talets godsrika stormansklass. De första personliga drag som framskymtar hos honom är affärsinne och närighet. Han uppfostrades vid Sten Sture d. y:s hov, denna härd för hänsynlös nationell samling och självhädelse både mot Danmark och den maktlystna katolska kyrkan. Under 1518 års fejd tillfångatogs Gustav av danskarna och undslapp på detta sätt den stora katastrof som drabbade Sturepartiet under Stockholms blodbad 1520.

Då Gustav samma år rymmer från Danmark till Sverige förklarade kung Kristiern II honom för fredlös. I dalarna lyckades Gustav att framkalla en bonderesning. När denna vidgades anslöt även de ledande stormännen och deras fränder. Gustav ställning blev ännu starkare då han med hjälp av pengar fån Lübeck kunde betala legoknektar.

Men först när Kristiern II genom ett inhemskt uppror störtats från Danmarks tron, mäktade Gustav fullborda sitt befrielseverk och driva bort danskarna från rikets båda starkaste fästningar Stockholm och Kalmar. Den 6 juni 1523 valdes han i Strängnäs kyrka till Sveriges kung.

Efter det att Gustav lyckades söndra och en efter en betvinga sina många rivaler, tog an sig an att bygga upp en stark statsmakt. Han skaffade sig kontrollen över rikets slott och fästen och lyckades bryta ner kyrkans självständiga politiska ställning och införlivade kyrkans gods och skatter med sina och kronans tillgångar.

Allt var inte frid och fröjd under Gustavs regeing. I småland utbröt en häftig, långvarig och vidsträckande bonderesning som höll på att störta Gustav från makten. Den såkallade Dackefejden.

Efter tjugo år stod Gustav som segerherre. Då hade Lübeck efter en krigisk uppgörelse nödgats avstå från sina privilegier och fodringar och Danmark hade blivit Sveriges bundsförvant tillsvidare.

Gustav Vasa dog år 1560