Gustav II Adolf

När Karl IX:s äldste son, den 17-årige Gustav Adolf, vid årsskiftet 1611-1612 övertog regeringen, härjade danska armeér i Götaland, medan kriget mot Polen fortsatte och våra trupper kämpade långt inne i Ryssland.

Gustav insåg att Karl IX: despotiksa regim inte längre kunde upprätthållas. I sin kungaförsäkran lovade han att styra riket tillsammans med och råd och ständer. Till rikskansler och främste förtrogne utsåg han den unge Axel Oxenstierna, en världsman med hög intelligens men ochså en stor organisatorisk och praktisk förmåga och en förslagen diplomat.

Svenskarna led svåra motgångar under kampen mot danskarna. Visserligen lyckades inte danskarna att inta Sverige men den fred som slöts 1613 ålade Sverige att återköpa Älvsborg, vår enda hamn vid västerhavet. Med det danska hotet avvärjt kunde Gustav Adolf nu koncentrera sig mot öster. 1617 ingicks det en fred mellan Ryssland och Sverige. I och med att vi vid denna fred lyckas få Ingermanland kringärdades Finska viken nu helt av svenskt område.

1621 bröt kriget mot Polen åter löst. Livland erövrades av svenskarna och den stora handelstaden Riga kapitulerade. Efter åtta år behärskade nu svenskarna mynningarna av floderna Dyna, Njemen och Weichsel.

1626 blev hotet av den katolska kejsaren Wallenstein aktuellt. Wallenstein hade besegrat Danmark och ockuperade Jylland. Den tyska östersjökusten erövrades, frånsett från hamnstaden Stralsund, som försvarades av danskar och svenskar. 1629 drog sig den danske kungen Kristian IV ur striden och Gustav Adolf stod ensam kvar på sin utsatta post som protestantismens förkämpe.

I juni 1630 landsteg Gustav Adolf med en här på 35 000 man i Nordtyskland. Hans mål var att samla de protestantiska furstarna och städerna under sin militära ledning. De katolska styrkorna gjorde motstånd medan svenskarna trängde uppför floderna Oder och Ellbe. I september 1631 avslutade Gustav fältåget med den stora segern vid Breitenfeld. Den omedelbara faran för Sverige hade avlägsnats, men Gustav fortsatte sin marsch mot Rhen och Donau.

Hemlandet med sina resurser var kungens främsta styrkekälla, men när nu hans fältläger förflyttades till Rhen och Donau förlängdes och försvagades hans förbindelser med Sverige. Den kejserlige överbefälhavaren Walltenstein inbröt i Sachsen. Gustav Adolf måste hastigt återvända mot norr. I slaget vid Lützen den 6 nov 1632 segrade återigen den svenska hären. Men Gustav II Adolf mötte krigardöden i spetsen för sina trupper.