Hallsten och Inge d. ä.

Hallsten var en tid under den stora oreda som följde efter Stenkils död kung, men han fördrevs snart. Hur förloppet av tronstridigheterna utvecklade sig vet vi inte. En sak är dock klar. Det kristna partiet segrade. Framemot slutet av 1070-talet finner vi de kristna Hallsten och Inge d.ä. på tronen.

Hervararsagan i vilken Inge och Hallsten är samkonungar säger om den förre: " Inge var länge konung och vänsäll och en god kristen; han avskaffade bloten i Svitjod och påbjöd, att allt folk skulle kristnas ".

Att den kristna tron var svag i svearnas centrum skulle snart visa sig. Några år senare utbröt en stark hednisk reaktion. Under bytningstiden mellan kristendom och hedendom var det särskilt vid tidpunkterna för de vart nionde år infallande riksbloten i Uppsala, som dessa konservativa ställnigar gjorde sig hörda. Under 1084 års riksblot bröt en stor reaktion ut. Vid denna tidpunkt var Hallsten död.

Hervararsagan berättar, att svearna fann Inge gå för långt i sitt kristna nit. Svearna hade allt för stor tro på de hedniska gudarna och höll forna seder. Svearna ansåg att kung Inge bröt mot gammal landslag när han försummade riksbloten i Uppsala. På ett ting fick han välja att antingen upprätthålla gammal lag eller avsäga sig kunga kronan. Då Inge vägrade att avstå från den rätta tron ropade svearna högt och drev bort honom med stenkastning. Hans svåger Sven blev då kung. Men efter tre år kom Inge tillbaka dräpte Blot - Sven och tog tillbaka kungakonan. Kristendomen upprättades på nytt.

Enligt Hervararsagan styrde Inge riket till döddagar och blev sotdöd.