Karl XII

Karl XII föddes 1682 och myndighetsförklarades strax efter sin tronbestigning 1697. Det svensk-finska riket verkade tryggt bakom sina murar vid Nord och södra Östersjön.

Danmark anföll vår bundsförvant hertigdömet Holstein-Gottorp, som utgjorde länken mellan vårar besittningar vid Elbe och i Nordtyskland. August II, kung av Polen, attackerade Livland, medan Estland och Ingermanland hotades av tsar Peters trupper. Riket stod på spel.

Det nordiska kriget inleddes med en rad svenska segrar. Danmark tvingades att sluta fred. Tsar Peters trupper kapitulerade vi Narva och August II besegrades vid Riga. Den unge soldatkungen förhärligades i hela Europa.

Rakt mot öster riktade nu Karl XII en väldig stöt i spetsen för en elitarme om 40 000 man. Trots flera segrar förlamades angreppet efterhand av det elastiska ryska motståndet och ebbade ut i de stora träsken och skogarna. Svenskarna fick inte dom förstärkningar man hoppats på. Karl XII försökte att föra sin här till Polen för att därifrån återuppta striden. Ryssen trängde på och den 28 juni 1709 utkämpades slaget vid Poltava, som slutade med ett svenskt nederlag. Kort därefter kapitulerade de svenska styrkorna och Karl XII flydde till Turkiet.

Nu försökter Karl XII att fortsätta offensiven mot Ryssland från sitt nya utgångsläge. Tre gånger lyckades Karl framkalla en öppen brytning mellan sultanen av Turkiet och tsaren. Tsaren gick nästan i en fälla vid floden Prut år 1711.

På hösten 1714 återvände Karl till Sverige, genom en ryktbar snabbrit tvärs genom mellaneuropa.

Karl XII närmaste mål var att erövra Norge. Kanske var hans tanke att införliva Norge med Sverige, kanske att bruka det som bytesmedel vid kommande fredsförhandlingar. Efter en första, misslyckad framstöt år 1716 stod Karl XII på hösten 1718 i begrepp att fullfölja sin plan, när skottet vid Fredriskhall avslutade hans bana.