Karl XIV Johan

Den 21 augusti 1819 valde Sveriges riksdag till kronprins Jean Baptiste Bernadotte, marskalk av Frankrike och furste av Ponte Corvo. Med det försvenskade namnet Karl Johan blev han adopterad av kung Karl XIII.

Som 17åring tog han värvning vid regementet Royal-la-Marine. Revolutionskrigen gav honom tillfälle att visa sin insikt i krigarens yrke och disciplinära förmåga. I oktober 1795 utnämndes han till divisionsgeneral i Sambre-et-Meuse-armén. 1797 ställdes Bernadotte under general Bonapartes befäl i norditalien.

Genom giftermål med Désirée Clary blev han nära bekannt med Bonapartes brödrarkrets.

Efter det att Bonaparte övergett sin armé i Egypten och återvändt till Frankrike utförde han i november 1799 en statskupp och blev i och med detta rikets ledande man. Bernadotte ogillade Bonarpartes tilltag med lät likväl händelserna ha sin gilla gång. Förmodligen hämmades Bernadotte av familjehänsyn då han ju var nära besläktad med den bonarparteska syskonkretsen.

1802 var missnöjet mot Bonarpartes politik som störst bland officerarna. Bernadotte verkade ha tankar på en revolt men oppositionen kvästes och Bernadotte drog sig tillbaka i djup onåd. 1804 upphöjdes Napoleon Bonarparte till kejsare. Tack vare Bernadottes förbindelser med den bonarpartska syskonkretsen utnämndes han till marskalk. Han sattes som guvernör i Nordtyskland efter kriget mot österrikare,preussare och ryssar.

Napoleons vittsvävande planer tilltalade inte Bernadottes realistiska sinne. Frågan var om Frankrike verkligen tjänade på den folkförödande krigspolitik Bonarparte förde. Bernadotte fann att hans betänkligheter och onda aningar delades av allt flera, främst av hans vän polisministern Fouché. Gemensamt organiserade dom försvaret mot det angrepp som engelsmän och ryssar 1809 i Napoleons frånvaro riktade mot hemlandet.

I detta läge va det, som Bernadotte kallades till kronprins i Sverige, vilket Napoleon nyss infogat i sitt storpolitiska system. Karl Johan avvaktade brytningen mellan Napoleon och Ryssland för att ansluta sig till ryssarna. Men vilkoret var att ryssarna stödde hans plan att införliva Norge med Sverige.

Som kronprins grep sig Karl Johan an att rycka upp Sverige ur dess försoffning, införa disciplin och reformera försvaret och att sätta det på krigsduglig fot. Först 1813 var detta slutfört. Då hade Napoleon drivits tillbaka ur Ryssland och slutkampen mellan honom och stormakterna inletts i Tyskland. Där medverkade Karl Johan med sin armé med stöd av tsar Alexander i de allierades segerrika krigsföring. När det avgörande slaget vid Leipzig vunnits angrep Karl Johan Danmark.

1814 slöts freden i Kiel där den danske kugen Fredrik IV avstod Norge till Sverige. Norrmännen fann sig inte viljelöst i sitt öde utan antog den 17 maj 1814 en grundlag enligt folksuveränitetens princip och valde den danske ståthållaren prins Kristian Fredrik till sin kung. Johan lyckade med att få till stånd en vapenvila där norrmännen godtog unionen med Sverige under kung Karl XIII, men erkändes som fritt folk som levde under grundlagen av den 17 maj.

1818 besteg kronprinsen unionstronen som kung Karl XIV Johan. Den trygghet och ordning som Karl Johan skapade i Sverige, blev ramen för vårt moderna samhälles framväxt.

År 1844 avled kung Karl XIV Johan