Kristiern I

Kristiern I föddes 1426 som son till greve Didrik av Oldenburg. Efter Kristofers död 1448 hade det danska riksrådet erbjudit kronan till greve Adolf av Holstein. Denne avböjde men förslog istället sin systerson och arvtagare Kristiern.

Under de första femton åren av Kristierns kungtid syntes allt gå honom väl. Han förmådde den gamle Erik av Pommern att överlämna Gotland. I tävlan med Karl Knutsson lyckades han komma i besittning av Norge, till vars kung han kröntes i Trondheim 1450.

1457 utbröt ett svenkst stormannauppror och den segrade ärkebiskopen Jöns Bengtsson kallade den danske kungen att ta det svenska riket i besittning. År 1460 blev han vald till hertig av Holstein och av Slesvig sen arvonkeln Adolf dött. Övertagandet av Holstein/Slesvig kom att underminera Kristierns finansiella ställning. Han hade nämligen flera medarvingar som reste väldiga penningkrav då de skulle utlösas. Skuldförbindelserna kunde bara infrias genom lån. Lånen ledde till ökade skattebörder i Nordens tre riken vilket ledde till hans fall i Sverige.

1467 trädde Karl Knutson åter in som Sveriges kung, även om den riktiga makten nu låg hos stormännen. Efter Karls död 1470 försökte Kristiern I att återta kronan men led ett stort nederlag på Brunkebergsåsen i Stockholm mot Sten och Nils Stures trupper 1471.

1479 upprättade Kristiern I, med hjälp av påvestaden Rom, ett universitet i Köpenhamn.

1481 begravdes Kristiern I i Roskilde domkyrka.