Olov Skötkonung

När Erik Segersäll omkring år 995 dog, fick han till efterträdare sin son Olov. Erik hade ju fördrivit Sven Tveskägg och lagt under sig Danmark.

Enligt Adam återvände Sven vid Eriks död och återtog sitt rike samt gifte sig med Eriks änka, Olovs moder. Men detta giftermål hjälpte ej Sven. Då Olov var en ivrig kristen, upplyser Adam, fördrev han Sven samt tog riket i besittning. Nu ångrade Sven sina missgärningar och återgick till kristendomen. Han blev då återinsatt av Olov i sitt rike och konungarna slöt ett förbund med varandra att bevara kristendomen i sina riken och utbreda den till folk.

Man vet säkert att Sven återtog Danmark, det vittnar ett par runstenar vid Hedeby om. Däremot kom det till en konflikt mellan den norske kungen Olov Tryggveson och Sven Tveskägg. På Svens sida kom Olov Skötkonung att stå. Hur kriget bröt ut vet vi inte och vi kan inte heller med säkerhet säga vart drabbningen ägt rum. Vi vet att Olov Tryggveson besegrades och att landet delats mellan Sven Tveskägg och Olov Skötkonung.

När Olovs dop ägt rum är svårt att säga. Vi tror att det var omkring år 1010. Han lät då ochså döpa sina två söner, sin gemål och sitt husfolk.

Han hade sin boplats i Sigtuna, denn stad som nu skulle ta över Birkas plats i det svenska riket. Vissa av Olovs mynt har inskriptionen " rex an Situne " vilket betyder konung i Sigtuna, ett vittnesbörd alltså hur viktigt Sigtuna var för Olov.

Emellertid hade Olov Haraldsson, en sonson sonson till Harald Hårfager hemkommit till Norge efter flera års av vikinfärder. Olov hade snart hela landet under sig då för konung Knut hade fullt upp med att behålla kontrollen över England. Det är klart att norske Olovs erövring av Norge skulle ställa honom i motsägning till den svenke kungen. Men krafter fanns på ömse håll som önskade en uppgörelse. På uppmaning av Olov Haraldsson reser en isländsk storman, Hjalte Skäggeson, till Svitjod och där lyckas man stämma Olov svenske till försoning. Man gör upp att den norske konungen ska gifta sig med den svenske konungens dotter Ingegerd och hon skulle få de områden som fadern haft som skatteländer i Norge som hemgift. Emellertid bryter Olov svenske överenskommelsen, orsaken till detta är dunkel.

Den norske konungen skickar en underhandlare den unge isländske skalden Sigvat Tordsson som beger sig till Svealand och träffar där jarlen Ragnvald. Denne lovar att befodra fredsfrågan till sin herre. Ragnald vänder sig till den gamle Torgny, Tiundalands mäktiga lagman. Den stora uppgörelsen sker på tinget i Upsala, troligen år 1019. Här avvisar sveakonungen först Ragnvalds förslag till honom. Men då står Torgny upp och håller sitt berömda tal.

" Men den konung, som nu är, låter ingen man tala med sig vid annat än det, som han gillar, och på det lägger han ned all iver, men låter sina skatteländer gå förlorade för av sig kraftlöshet och svaghet. Han åstundar att hålla Norges rike under sig, som ingen sveakonung förr har åsyftat, och der gör mången man oro. Nu är vår vilja, vi bönder, att du gör fred med Olov digre, norges konung, och ger honom din dotter Ingegerd till äkta. Men om du vill åter lägga under dig de riken i österväg, som dina fränder och förfäder där hava ägt, då vilja vi alla följa dig därtill. Men om du icke vill gå in på det, som vi kräva, då skola i falla över dig och dräpa dig och icke tåla av dog ofred och olag; så har våra förfäder gjort; de störtade fem konungar i en källa på Mulating (Morating), då de hade blivit uppfyllda av övermod, som du mot oss. Säg nu strax vilketdera du väljer."

Olov måste nu lova fred och låta den norska konungen få hans dotter Ingegerd. Men även denna gång bryter Olov sitt löfte. Han ger sin frillodotter Astrid till Norges konung och Ingegerd ger han åt den ryske storfursten Jaroslav. I och med detta får han problem med svenskarna. En stark opposition uppstod. Konungens vänner ingår nu med sveabönderna den kompromissen att Olov skulle få bli kvar som konung, men få sin son Jakob till medregent.

Inte så långt efter detta dog Olov under vintern 1021 - 1022