Ragnvald

I västgötarnas konungalängd står följande om Ragnvald. Den tionde var Ragnvald, båld och hugstor. Han red utan gisslan till Karlapit, och för den vanvördnad han visade alla västgötar fick han en neslig död. Styrdes sedan Västergötland av god lag och landets hövdingar voro alla trogna mot sitt land.

Ragnvald var troligen en son till Inge d. ä. och Helana. Efter Inges död hade han blivit vald till sveakonung, han omnäms ochså i svearnas konungalängder som Ragnvald västgöten. Då han på en resa genom Sveariket över norra Småland nådde fram till västgötarnas landmäre väster om Jönköping, hade han satt sig över den urgamla ceremonin att utväxla gisslan och blivit dräpt av de förbittrade västgötarna. Möjligen kan hans död sättas i samband med en släktfejd i Västergötland, som hade lett till att hans moder Helena hade blivit mördad. Konung Ragnvald hade velat hämnas dådet men själv fallit offer för sin iver.

Den danske historieskrivaren Saxo omtalar att götarna utan hänsyn till svearna hade, efter kung Ragnvalds död, som konung erkänt den danske konungasonen Magnus Nilsson. Redan omkring år 1130 verkar Magnus ha återvänt till sitt danska hemland, där han invecklades i blodiga tronstrider och stupade vid Foteviken i Skåne år 1134