Det är känt att mastiffen har varit i människans tjänst i över 4000 år och att den härstammar från Mellanöstern. Mastiffer hittades i England när romarna anlände. Och frågor uppkom,som troligen aldrig blir lösta,huruvida de kommit in med fenisierna från kontinenten, via småöarna och Cornwall. Skrifterna av Gratius Faliscus säkerställer att handel med hundar förekom mellan belgiska kusten och England redan före romarnas intåg. Engelska Mastiffen värderades högt av romarna som exporterades ett stort antal till Rom och andra städer, till arenaspel. Tidigare hade många europeiska barbarer använt Mastiffer för att vakta sitt bohag medan de gick ut i strid. Strabo den store geografen som blomstrade under Augustus och Tibertius välde, berättar att gallerna ibland köpte upp allt i Mastiffväg, att tjäna vid frontlinjen i strid. Camden berättar att en officer vid namn Procurator Cynegii anställdes på Winchester för att samla in och och exportera Mastiff till arenaspelen. Ordet "Mastiff", i norra England kallad "Masty" eller "Mastie", kan härledas till det latinska "Mastinus", vilket kan betyda "Hus-hund". Det är samma ord som det gamla ordet "band-hund en hund som är uppbunden.

Mastifferna har en framträdande roll genom hela den engelska historien. De finns omnämnda i "Skogslagarna" av kung Canute(1017-1035).. Under normaderna fortsatte man att hålla Mastiffer som vakthundar och det var de enda hundar som var tillåtna innanför skogsgänserna för att hålla fritt, utan att för den skull döda hjortar. Under Kung Edward III:s regeringstid höll man Mastiffer i olika delar av landet, till exempel på Abbey of Fors i Wensleydale,Yorkshire, i syfte att vakta boskapen- och för jakt på varg.De uppträdde i jaktscener avbildade på ett överkast i guldtyg som Jhon av Gaunt överlät i sitt testamente till sin son Henry of Lancaster, senare Kung Henry IV.

I historien av Robin Hood använde man femtio Mastiffer i strid med Robin Hoods femtio män. Vid tiden för Kung Henry V var Mastiffen mycket uppskattad som följeslagare till knektar och krigare när dessa gick ut i krig. Som till exempel den kända tiken som tillhörde Sir Piers Legh och som räddade hans liv i slaget vid Aincourt (1415) och som sägs vara stamtik till en lång rad Mastiffer vars linjer bevarades i årtionden. England höll städer i Frankrike som arvedel från Henry II för uppskattningvis 300 år , under Hundraåriga Kriget. Det är därför troligt att den engelska Mastiffen har mycket gemensamt med Bordeaux doggen,rent släktmässigt. Kung Edward IV och Thomas Langton,den engelska ambassadören i Frankrike,skickade Mastiffer som present till Kung Louis XI som var en inbiten hundälskare. Och till vilken Drottning Margaret, änka efter Henry VI,speciellt testamenterade sina Mastiffer.

Mastiffer användes för slagsmål i Rosornas Krig och Henry VIII gav Charles V hela 400 Mastiffer vid alliansen med denne, mot Francis I av Frankrike, att använda som stridshundar. Mastiffer var högt värderade kungliga presenter och sändes av James I som present till kungen av Danmark och till Jehangir, den stormogul som var son till den berömda Akbar. Mr Edwards, som var chefsförvaltare på dennes hov, hade visat Jehangir en Mastiff som hade dödat en leopard och sedan en björn. Detta gav stormogulen höga tankar om Mastiffen. Det var även anledningen till den speciella gåva av Mastiffer som skickades till Sir Thomas Roe när denne blev ambassadör.