9 juli
1998:
Newton och Napolion gick igenom
veterinärbesiktningen. Phuu! Åkte till Karlskoga för att
där lämna ifrån mig Newton. Nu har han flyttat och 14 katter
blev 13, eller 12 för Napolion flyttade oxså idag. (men han
bor kvar i Kopparberg, så honom kan man ju "hälsa på")
Såg Diskus son (S*Remiz Look of Love) igår igen, han är
bara sååååå sööööt. Jag
skulle kunnat ta honom med hem utan att blinka, men Anci ska ha honom kvar.
Kanske att det vore något att para Norpa med? Hade Kicki här
idag (Eloise´s matte) och nu är det bestämt att Mizzan
flyttar dit, så på en dag blev 14 katter bara 11.
10 juli
1998:
Mizzan
har flyttat, det börjar kännas tomt i huset. Fiddeli bara sover
och äter, inte ett tecken på att hon tänker föda ungar.
Det
känns konstigt att leverera kattungar, man vänjer sig aldrig.
När dom lämnat mig går man och funderar på hur dom
har det, om allt fungerar och om de nya ägarna är nöjda.
Jag brukar kunna hålla mig till dagen efter innan jag ringer och
kollar att allt är BRA. Sedan blir det ett par samtal till och först
efter några veckor släpper separationsångesten. Då
först kan man slappna av och "låta den nya ägaren ta över".
Både Newton och Napolion har jag hört ifrån, båda
har anpassat sig bra och alla verkar nöjda, det är så SKÖNT
att höra.
natten
mellan den 11 och 12 juli 1998:
Dag
65 för Fiddeli. Redan i morse märkte jag att det var idag hon
skulle få. Hon snodde runt benen på mig och ville inte bli
lämnad själv. Vattnet gick vid 22-tiden och värkarna började
strax före 22.30. Första krabaten kom 23.20, en liten kille.
Nästa kom 23.45 och det var en tjej. Jag var helt säker på
att det var klart, så jag serverade välling med äggula,
druvsocker och kalk. 01.20 kom unge nummer tre! (tror att det var en pojk)
Jag brukar låta mamma katt sköta allt själv, jag bara finns
där, om det skulle behövas. Jag kollar bara att dom andas, att
navelsträngen blir avbiten och att dom lägger sig och diar. Kön
och vikt brukar få vänta till dagen efter. Fiddeli är trött,
både ungarna och hon sover, då vill man inte störa.
Tänk
att det är lika fantastiskt att se en förlossning varje gång.
Detta var den 16:e Ullstrumpe-kullen och det är lika spännande,
oroligt, nervöst, roligt, underbart och fascinerande varje gång!
Klockan
har hunnit bli 02.30 och jag ska också försöka sova.
12 juli
1998:
Äntligen,
jag har hittat ett nytt hem till "omplaceringen".
Han kommer att flytta ända
till Malmö.
Har pratat med "mattarna"
till Norpa och Mizzan idag, och det fungerar, så nu kanske jag kan
sluta fundera över det.
13 juli
1998:
Fiddelis
tre kattungar mår BRA! Hon är en duktig mamma, som tillbringar
all tid i "lådan".
På
söndag ska "min omplacering" få ett nytt hem. Hon åker
ända från Malmö för att hämta honom. Jag lovar
att återkomma och berätta hur det går.
Annars
är det ganska lugnt här hemma, med bara Bettans ungar som springer
runt benen på en. Dom börjar ta sig, utvecklas åt "rätt
håll". Dom har inte den långa päls som jag är van
att se i den åldern. Tyvärr är det så svårt
att se deras vita markeringar (på de fyra som är röd- och
cremetabby) Jag ligger på golvet i halvmörker och tittar från
alla vinklar. Ibland ser det ut som om det var okej med vitt, för
att nästa gång se ut att vara för lite.........................
Dom
är snart 8 veckor gamla och jag VILL se markeringarna!
15 juli
1998:
Det
har ringt en tjej från Norge, tänk, jag blir så nervös
för att jag inte ska förstå, så jag förstår
inte. Hon ville ha en rödtabby tjej, och det har jag ju. Jag lovade
att skicka kort och stamtavla, så jag får väl förklara
hur det ligger till med min "norska". Så nu, alla "norrmän"
om ni har tänkt att ringa till "Ullstrumpans" så prata tydligt
och sakta :-) men räkna ändå inte med att jag kommer att
förstå :-( Jag
har försökt att få O-bebisarna att snyggt posera framför
kameran, jag knäppte en hel filmrulle häromdagen :-) När
filmen var slut och det troligtvis bara blivit "misslyckade" bilder på
kattungar med bortvända huvuden, endast kroppen eller suddiga bilder,
DÅ minsann, poserade dom så himla tjusigt. De satt stilla i
flera minuter, la huvudena på sne och såg så där
urgulliga ut som bara kattungar kan göra. Hur som helst ska jag framkalla
filmen i morgon, och eftersom förväntningarna är låga
kanske det finns åtminstone ETT bra kort. Om inte annat borde det
gå att se markeringarna?
Fiddelis bebisar mår
bra och jag tror nästan att dom är bruna alla tre.
16 juli
1998:
Inga
kort blev bra, några blev okej. Men man ska inte deppa för det,
laddade upp med ett par rullar till, så nu ska jag bara se till att
kattungarna vill posera.
Jag
kan inte förstå vad O-kullen har fått sina stora öron
ifrån? :-(
Men
jag tror att öronen redan hade vuxit färdigt när de var
fyra veckor gamla, och inte har de vuxit sen dess?
Orangina
ska jag ha kvar, om hon bor kvar hemma eller flyttar till någon bra
fodervärd, det är inte bestämt ännu.
19 juli
1998:
Jaha, så har man varit
i Kristinehamn och sett till att "omplaceringen", ja han heter Elvis, har
fått träffa nya matte & husse. Caroline åkte ända
från Malmö för att hämta hem honom. Han kommer att
bo tillsammans med två andra birmor och två huskatter. Jag
hoppas för Elvis och alla andras skull, att det kommer att fungera.
Jag pratade med Caroline i kväll, och det hade inte varit några
problem ännu, Elvis hade intagit platsen på fågelburen......
Mina kattungar är helvilda......,
ett tag funderade jag på om röda katter är extra livliga?
Jag vet (av egen erfarenhet), att "paddor" kan vara lite "speciella", men
är röda katter det också? Mina fyra är helvilda, på
kvällarna springer dom runt mellan köket, vardagsrummet och genom
hallen tillbaka till köket, och det låter som en hel flock elefanter...
:-)
Dessutom har dom redan vält
ner och gjort sönder tre blomkrukor, klättrat sönder en
golvväxt, rivit ner fruktskålen och lekt med prydnadsfrukterna
514 gånger. Häromdagen kom jag på varför; Dom är
ju TABBY! Tre cremetabby och en rödtabby! Där har vi förklaringen,
Tabby-katter är LIVLIGARE (det hävdar dom som föder upp
och har dom!)
Inte konstigt att jag tror
att det just nu finns dubbelt så många kattungar springandes
runt benen som det egentligen gör!
20 juli
1998:
Mina
kattungar har fått ett klätterträd. Ett med flera kojor
i och med två pelare, en lagom hög och en väldigt hög.
Jag undrade om dom skulle klara av att klättra i detta träd,
men se det var inga problem. Efter bara en liten stund hade Obelix klättrat
både upp och ner som om han inte gjort annat i hela sitt liv. De
andra var snabbt efter, och det var ett himla klättrande och lekande
i trädet. En jätterolig leksak med andra ord. (Tack "svärfar"
Lasse)
Fiddelis
ungar har öppnat ögonen, dom är sååå söta.
Linus fick följa med Magnus till kiosken igår kväll. Han
bara hängde över axeln och brydde sig varken om tutande bilar
eller något annat. Ibland tror jag att den katten inte är riktigt
som han borde. Han kan liknas vid en "trasdocka". Han kan inte morra, fräsa
eller mjauuua, och han vet inte att man kan dra fram klorna heller.
22 juli
1998:
Jag
hade tänkt mig ett besök hos min veterinär för att
vaccinera kattungar, men han hade tagit SEMESTER! Det är en "skåning"
till vikarie som jag skall träffa i morgon. Norpa och Nappe ska med
och få sin andra spruta. Studerade noga min O-kull i går kväll,
Oliver är INTE tabby, bara creme. Frågan är om inte både
Olivia och Orangina också bara är creme? (där full resonemanget
varför de skulle vara så LIVLIGA!)
26 juli
1998:
Jag
har varit till Örebro och vaccinerat O-kullen och tog samtidigt med
mig Nappe och Norpa! Det gick bra. (lite fattigare blev man ju)
Det
är otroligt vad kattungar i den åldern växer snabbt, jag
tyckte att dom blivit SÅ stora, och ändå är det inte
länge sedan de flyttade.
Iris
har fått bebis (torsdagen den 23/7), det blev bara en. Hon fick förlösas
med kejsarsnitt och det blev en stor pojke (137 gram). Iris var så
dålig efteråt, och jag vet inte hur det kommer att gå.
Åsa får tilläggsmata honom och det är ännu många
kritiska dygn framöver innan man törs pusta ut. Men vi håller
alla våra tummar för att den lille (ännu odöpte) pojken
ska klara sig. Kämpa på Åsa!
Jag har tagit kort på
P-kullen idag, dom är exakt 2 veckor gamla. Hoppas kunna "lägga
ut" korten i mitten på nästa vecka! Dom är underbart SÖTA.
27 juli
1998:
Jag
har jobbat inatt, som ni säkert förstår är det inte
det lättaste att kasta sig i säng när man kommer hem. Först
ska alla katter ha mat och rena toalådor. Sedan ska det klappas lite
här och där.., men det är inga problem alls, problemen kommer
när man ska somna. Ändå har jag sovrumsdörren stängd
för tillfället eftersom Fiddeli har sina små härinne
(och dom stör inte), men vilket liv utanför! Jag trodde katterna
fått någon typ av frispel i morse, Bettans kattungar hade precis
lagom till morgonen kommit på att man kunde gå (nej, ursäkta,
SPRINGA) uppför trappan till övervåningen. Första
gången jag hittar denna kull på 2:a våningen. Casper
& Linus var naturligtvis med på denna nya upp & ner-spring
lek :-)
Jag
lovar, det lät värre än när mina fyra barn samtidigt
rusar ner för trappan i full fart. Kul hade dom i alla fall (katterna
alltså)
28 juli
1998:
Bettan
går omkring och "råmar", åt hon inte p-piller skulle
man tro att hon höglöpte. Tom Casper funderar på om hon
löper. Inte för att han vet vad han ska göra sedan
han blev kastrat, men han vet (och kommer ihåg?) att
han ska göra någonting. Men Bettan löper inte. Hon är
bara en högljudd, tjatig och gnatig "morsa". Hon var lika med dom
andra kullarna :-)
30 juli
1998:
På
bordet i vardagsrummet står en blomma i en kopparkittel (tror blomman
heter fredskalla eller något sådant) Den ska vara svår
att ta dö på, och passar därför mig alldeles utmärkt.
(jag har inga "gröna" fingrar alls) Den har klarat sig igenom många
kattungekullar, men nu är den DÖD. Söndertrasad efter att
ha legat på golvet 518 gånger och söndertuggad. Nu får
det bli en blomma i plast istället :-(
Chirå
och Tootie slogs igår. De gick så bra i början, men sedan
Chirå hade kattungar ryker dom ihop titt som tätt :-( Jag har
anklagat Chirå, medan den övriga familjen tar henne i försvar.
Dom anser att Tootie är provocerande. Jag börjar hålla
med, Tootie är en bestämd dam, totalt orädd, och säkert
vägrar hon infinna sig i rangordningen här hemma. Tack o lov
är det inte varje dag de ryker ihop, men det är inte kul ATT
dom gör det överhuvudtaget.
Iris
lilla pojke har gått upp, han vägde 176 gram igår. Idag
blir han en vecka gammal. Oddsen för att han ska klara sig är
nog ganska BRA nu. Den mest kritiska perioden är förbi. (han
är ju dessutom STOR)
31 juli
1998:
Fiddelis
ungar är snart tre veckor gamla. Den bruna pojken är sötast
och bäst. Flickan har börjat dra iväg nosen på längden,
inte bra :-(, och den blå pojken är något "tunnare" i
nosen än den bruna. Men jag försöker komma ihåg hur
Mizzan (Fiddelis förstfödda) såg ut; hon var så rund
som en- och tvåveckors kattunge, sedan blev hon bara sämre och
sämre, tills det vände vid sju- åtta veckor. Som 12-veckors
kattunge var hon ganska bra (typmässigt alltså, hon hade ju
framkilar)
Fiddelis
ungar har i alla fall inga stora ÖRON :-)) Dom är så små,
söta och sitter så fint på sidorna om huvudena!
Tootie
har inte löpt sedan jag försökte para henne med IQ, och
det var i påskas (har jag för mig). Jag bara väntar........,
har bestämt att para henne med "Oskar" om han klarar av det då?
(han är "bara" 8 månader), annars får det bli "Tubbe".
Tubbe väntar på att en annan tjej ska börja löpa,
och det har han väntat på sedan i maj, men den damen gör
tydligen "sommaruppehåll".
Om det
hinns med är det meningen att han ska para Katinka (S*Ullstrumpans
Katinka, SBI a21) också. Men Katinka blir ett år först
i december, och Tubbe har redan kommit på att man kan "märka
revir" utomhus. Tubbe har föresten tappat all päls, och då
menar jag verkligen ALL päls. :-( Han ser ut som en korthårig,
maskad "bonnakatt", och är inte vacker)
Tillbaka till LÄSVÄRT