---

Red har ordet!

Ett nytt år har kommit och med det givetvis en massa förändringar. Vi har förlorat vår seniorredaktör till blekinge och ett lugnare liv som bara vanlig proletär. Som tur var kommer han att vara kvar i klubben i alla fall. En ny redaktör har valts in; Johan Andreasson, men vi ska definitivt inte välkomna honom in i gänget för han har inte gjort någon nytta än. (Har hört rykten om att han tror att han bara är en ALU som inte ska göra någon nytta men så är det inte). Någon förändring i tidningen är det inte i alla fall. Vi är ute i lika dålig tid den här gången som alla andra gånger, det är naturligtvis bara jag, Nisse som tar tag i saker. Glömde nästan den uppmaning som vi har i alla tidningar, SKICKA INSÄNDARE!! Jag måste utsända ett gigantiskt stort jättetack till de tappra som faktiskt gjort insändare, de finns alltså

Jag hoppas att alla har börjat året med hård träning och har det fruktansvärt roligt under träningspassen, det har jag i alla fall och om jag har det borde alla ha det. Se fram emot året där vi nu ska ta massor av budkavletroféer och bli jättebra allihopa (Även de som inte tränar kommer att bli bättre, detta är ett superår för oss alla). Jag ringde Saida bara för att kolla hon påstådde att jag hade fel men det är ju tur för man tror ju inte på spågummor.

Veckans ordspråk:
Även om man är veteran måste man träna för att hitta blåbär i snårskogen!

NISSEkarljohan

Såhär lagom till lucia när GNUN skulle släppas hade vi i redaktionen en privat omröstning om vem som skulle bli Värends lucia. Massor av heta kandidater kom på tal men efter timmar av funderande och mängder av olika åsikter kom vi fram till att Tord var bäst lämpad för uppdraget och här nedan följer en intervju med honom. Arbetet med att välja ut lucia tog fruktansvärt hårt på oss och vi var tvungna att ladda batterierna ända tills nu för att få någonting ur datorn.

Du är väl antagligen ärad över att bli utnämnd till lucia, eller?
Jag är lite klämtjäck (hur stavas det där fula ordet då?).

När man har fått ett hårt uppdrag som detta kan man väl inte träna lika mycket?
Men vad fan gör det??
Å du kolla stavfel och om det går att publicera överhuvud taget.

Att man skriver dåligt ska inte vara något hinder för en lucia så allt har gått genom GNUNs redigeringsmaskin.
Hur kände du dig när du fått reda på den stora nyheten?
När jag nåddes av den stora nyheten att just lilla jag hade blivit utnämnd till Värends lucia, fylldes jag av en varm känsla som fyllde hela min kropp.

Kan du prcicera detta lite mer?
Men i nästa stund en lika stor mängd nervositet som snöade ner övermina axlar.

Ännu närmare kanske??
Detta var min stora stund som var kommen. Julefriden var kommen.

Vad kändes det som om du var tvungen att göra??
Nu var snabba bud bara några få. För lussekläningen måste skuras och vaxas och ljusen tändas. Det var ju bara 9 dagar kvar till ljusets afton.

Att gå i lussetåget alldeles ensam måst väl vara fruktansvärt tråkigt, ska du inte ta med någon??
Men vem skulle vara min egen stjärngosse, vem skulle klara av denna bedrift. Han, denna skönhet som jag ska föra runt i stugorna och sprida ljusets värmadelåga .Detta var en svår fråga? Ska man välja en matcho man som Nisse Örlander eller kanske en liten gosepojke. (För mig vore detta ett givet val men,)Detta är svårt, ett av de knivigare fallen detta århundrade. Tänker man efter ett par sömnlösa nätter så blir svaret givet. En gosepojke är ju det givna svaret, då är svaret lätt. Kalle Palm finns det en större gosepojke än han?

Jag är givetvis lite besviken att jag själv inte fick vara med, en kille som Kalle, denna lilla snusmumrik är ju inte lätt att slå ut. Nu, när du fått denna utmärkelse hoppas du att några drömmar går i uppfyllelse??
Med utmärkelsen så hoppas jag att min största dröm går i uppfyllelse.

Vad kan det vara då?
Att få hjälpa och jobba med människor.

Vilken sorts människor? Det finns många olika sorter som vi alla nog vet..
Då speciellt med barn.

Varför då?
De är för söta!

Har du någonting mer att tillägga?
Till sist vill jag tacka för förtroendet att vara Värends lucia.

Vi alla här på redaktionen hoppas på ett underbart år för dig som lucia och hoppas att det är mycket givande och roligt för dig.
Avslutningsvis vill vi citera några kloka ord från våran finne.

Hyvää joulua ja onnelista uutta vuotta!

Nedan finner ni en special edition klippdocka med vår lucia.

Juniorhelg i Eksjö 9-10/1

Eftersom det denna gång var min tur att skriva en liten rapport så får jag väl göra det. Vi var fyra stycken från Värend som åkte på juniorhelgen i Eksjö; K.Palm, K.Lindgren, Nisse och Jag. Karl Palm som ju egentligen är senior var med trots det....kanske fortfarande junior i sinnet eller ? I alla fall åkte vi upp på lördagsmorgonen med Örlanders. Karl Palm hade tagit sig till Eksjö själv innan.

Samling på ING2 i Eksjö kl. 9.53. Stefan Arbin pratade lite om vad som skulle ske under de två dagarna innan vi gav oss iväg på det första hårda orienteringspasset i skogarna runt Eksjö. Fina banor var det som Eksjö SOK pillat ihop. Sedan lite mat innan en föreläsning som handlade om kost. En stor kille var det som föreläste. Han berättade mycket intressanta saker. Bland annat att keso är bra, dricka ca 4 l vatten om dagen om man tränar, äta godis och annat gott endast en dag i veckan, havregrynsgröt är bra m.m

Han sa även att vi juniorer ska vräka i oss mat när vi tränar, bara det är regelbundet och ej alltför onyttig mat. Detta praktiserade vissa när vi sedan gick och åt i matsalen.

Kvällen ägnades åt innebandy. Vi spelade i tre timmar innan det fick vara nog. Efter innebandy kvällsfika. Sedan var det dax för videofilm. Schakalen hette den stentuffa filmen med Bruce Willis i huvudrollen som yrkesmördare.....

Sova. Isak Bergman pratade livligt under natten ( i sömnen, alltså).

Till frukost fick det bli lasange. Sedan dax för tuffa långpasset. Själv var jag så seg i benen att det gick i ultrarapid, fick ligga efter Eksjö:s gubbar (inga dåliga gubbar). Vi utgick från Eksjö sok:s stuga och sprang sedan en bra runda. Lindgren och Palm hängde med de riktiga långkörarna och var ute en stund.

Sedan tillbaka till ING2 för att packa ihop och åka hem. Åka hem ja... Kalle Palm hade redan fjäskat in sig hos Alvesta och kunde åka hem med dom. Men för vi andra tre gick det inte så lätt. Bussförbindelserna Eksjö-Växjö var usla. Ringde till SJ, gick ett tåg från Eksjö station om elva minuter...lite panik innan Markus Josefsson körde oss dit. Sedan hade vi en gemytlig tågresa via Nässjö och Alvesta till Växjö.

Vi körde igenom Lammhult med tåget 15.28 och såg Nisses hus. Väl i Växjö stack Lindgren hem medan Nisse och jag fick vänta på nästa buss till Lammhult som avgick 17.40. Medan vi väntade gick vi och åt på bästa pizza i stada: Palermo.

Hemma i Lammhult igen vid halvsju-tiden efter en trevlig helg.

/Björn L

OL-DOKTORN