Katharina Holtbo.

Jag är 45 år och på mitt 46:e - gift med Björn sedan stenåldern. Jag har två barn Helena 26 år och Jonas 25 år. Jag har dessutom haft turen att få bli både mormor och farmor till två underbara ungar.

Jag arbetar sedan många långa år tillbaka i Huddinge kommun som lärare, de sista 17 åren uthyrd till Kriminalvården. Jag har dessutom skrivit och anordnat datakurser för både företag och lärare. Mitt jobb är mycket givande och jag hoppas snart kunna arbeta igen trots att jag varit sjukskriven och inlagd på Huddinge Sjukhus länge nu. Jag hoppas kunna undervisa på distans så småningom.

Mina intressen är bland annat långresor, bland annat har jag med min man varit i Indonesien, Thailand Malaysia, Singapore, Los Angeles, Hawaii, Las Vegas, San Diego, Mexico, Kenya och nu senast Venezuela. Jag brukar tillbringa somrarna i Stockholms skärgård i vår motorbåt och på vintrarna träffas vi några tjejer och köper aktier tillsammans. När jag mår bra så vill jag gärna "pula" med mina vindruvor i växthuset också.

Jag blev sjuk redan i mitten på 70-talet, men som de flesta andra blev jag feldiagnostiserad. Jag har väl i stort sätt haft alla diagnoser från "potträning" till Pseudoobstruction som man kan ha. 1989 kom jag till Greger Lindberg som snabbt förstod vad som var fel. Jag blev den 5:e patienten som diagnostiserades med manometri. Jag har sedan blivit långsamt sämre för att idag inte alls kunna äta eller dricka. Jag har idag ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) som gör att jag kan vara hemma mycket mer. I somras så lyckades vi åka på semester med KabiMixpåsar, pumpar, sprutor och mediciner. Med lite jobb i förväg så gick det att fixa i alla hamnar som vi la till i att en eller två sjuksköterskor klättrade ombord och kopplade dropp i akterruffen frampå kvällskvisten. På morgonen så kom de tillbaka för att koppla loss mig igen. Inget av detta kostade något mer än lite arbete från min sida med planeringen innan vi åkte.

Mina utlandsresor har också krävt viss planering i förväg. Greger har skrivit intyg om mediciner, tungt handbagage och vård om jag ev skulle bli akut sjuk. Detta har hänt några gånger och så här efteråt så kan man säga att det har givit ett extra semesterminne.

Foten i kläm?

Att tänka positivt när man är sjuk är inte alltid så lätt men min förhoppning är att vi tillsammans ska lyckas stå-emot och med WILLPOWER öka vår livskvalitet!

 

Katharina Holtbo

Mia Jim