Centralfängelset Norrmalm var vid mitten av 1800-talet ett av Sveriges tre kvinnofängelser. De två andra fanns i Göteborg och i Norrköping.
Landet hade vid denna tid cirka 1500 kvinnliga fångar, varav 500 befann sig vid dessa tre fängelser.

På Norrmalm fanns cirka 300 kvinnor. De flesta var arbetsfångar. De hade dömts till tvångarbete på grund av att de inte kunde försörja sig själva.
De straffångar som fanns där var sådana som dömts till längre straff än två år, oftast för upprepade stölder eller barnamord.

Fänglesebygganderna var av sten och grupperade i längor: den västra, den östra och den norra. I längorna fanns vaktkvinnornas, vaktmästarens och fängelsepredikatens rum samt logement för straffångar. Där fanns också arbetsfängelsets logement, en sjukavdelning, ett kök samt tvätt- och badavdelningar.

Fångarna skulle iaktta ett hövligt och anständigt uppförande samt noga rätta sig efter föreståndarens och den övriga personalens tillsägelser. Man fick inte störa stillheten genom prat, skratt eller sång. Man skulle hålla logementet rent, liksom sig själv. Samröre med andra fångar med tal, tecken, brev eller gåvor var förbjudet. Personalen fick man endast tala med om man blev tilltalad eller efter tillstånd.
Ingen kunde undgå att bryta mot dessa regler under fängelsetiden. Alla fångrullor fylldes med anteckningar om interna straff.
Bröt man mot någon regel skickades man till fängelsedirektören. Han höll ett förhör som protokollfördes och fången kunde bestraffas med ett antal dagar i mörk eller ljus cell, med minskad kost eller förlora sängkläderna.

Det var arbete från tidigt på morgonen till sent på kvällen med korta avbrott för måltider. Fängelset fungerade som ett stort hushåll där kvinnorna fick delta i fortlöpande sysslor som städning, tvättning, matlagning, vedhämtning, uppvärming och sjukvård.
Det kardades, häcklades, spanns, stickades och syddes i fängelset. Kraftig säckväv framställdes och det syddes fångkläder och sängkläder till landets alla fängelser.

Några kvinnor arbetade för enskilda företagares räkning, bl a åt Stockholms stads yllefabrik och åt privata sömmerskor.
Kvinnorna fick inte själva bestämma vad de skulle arbeta med. En viss kvantitet varor skulle färdigställas varje vecka. Understeg någon den förskrivna mängden, kunde de straffas för lättja med isolering i cell.
Den som översteg mängden belönades. För de intjänade slantarna kunde man köpa premievaror: bröd, ost, mjölk, svagdricka, fläsk och kött. Matransonerna var knappa, så ett tillskott var åtråvärt. En del av inkomsterna sattes i sparkassa och betalades ut vid frigivningen.

Kvinnorna på Norrmalm ansågs allmänt vara besvärliga. I detta fängelse bröts det oftare mot regler än i något annat fängelse. Ideligen bestraffades någon för lättja eller arbetsvägran. Fängelsepersonalen hetsade dem att arbeta till det yttersta eftersom de fick inkomster av fångarnas arbete.

Norrmalm stängdes år 1896...

hämtat ur "Spinnhusliv" av Marja Taussi Sjöberg

yvolsson@telia.com

Tillbaka till sidan om Eva Magdalena Larsdotter

Tillbaka till huvudsidan

2002-01-06